Aviseringar
Rensa alla

Någon som känner igen sig?


Ämnesstartare

Alltså allt är bara helt trist, grått. Vill bara sitta på mitt rum hela tiden och inte prata med någon, förutom de på nätet då. Orkar inte prata med mina föräldrar mer och jag orkar verkligen inte vara i skolan mer. Blivit många gånger då jag försökt ta mig dit men efter första lektionen skolkat och dragit hem. Trött som fan på skolan, trött på mig själv, orkar inte plugga och ser ingen mening i någonting här på denna jorden längre! Ser fan ingen framtid. Vaffaaaan e detta!

Iaf, någon som känner igen sig eller? [sad]


   
Citera

Känner lugnt igen mig. Tips: Lyssna på Owl City!

Nåväl, det är terapi som fungerar för mig, drar upp mig mot skyarna etc. Om du inte nappar rekommenderar jag annan glad musik som faller dig i smaken, alternativt sov och vänta ut det. Alternativ tre: hitta en awesome hobby!

Nyckeln är att inte låta nedstämdheten ta över och hindra dig från att göra saker. Jag vet att det är svårt. Försök hitta någonting som fungerar för dig, och ge inte upp. Lycka till:3


   
SvaraCitera

nä, tror inte det bruden


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Känner igen mig 🙁 Men försök hitta på något ändå! Det blir inte bättre annars :/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jo jag känner igen mig..i vissa saker.
du verkar vara i ungdomen som jag..där man får såna tankar väldigt ofta och det är helt normalt, de är många som tänker som du och som sitter i samma situation som du. Du verka lida av jobbiga depressioner och det bästa att komma på benen igen är att gå o prata med någon..kanske kuratorn på din skola, dom där har ju tystnadsplikt så det är inget någon kommer få veta att du varit där, och det är absolut inget fel att gå o prata med någon. Jag lovar att det kommer kännas lite bättre att prata med någon om detta.
Försök också prata med dina föräldrar och berätta för dom att du inte mår bra, jag tror inte att dom blir arga på dig om du berättar att du mår dåligt.
Jag har också väldigt svårt att prata om hur jag mår..jag håller det mest för mig själv. Men jag vet att det är bara jag som lider av det , jag känner att alla andra bör inte lida bara för att jag lider och jag vill inte vara till besvär för någon. fast det bästa är ju att gå o prata med någon om det, någon som är där o lyssnar och försöker att hjälpa till.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NeoSeymour:

Nyckeln är att inte låta nedstämdheten ta över och hindra dig från att göra saker. Jag vet att det är svårt.

Den har redan tagit över för lääängesen. Ser fan inga utvägar!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

upponer:

det bästa att komma på benen igen är att gå o prata med någon..

Jo jag får tid på bup inom 2 veckor sa dom.

upponer:

Försök också prata med dina föräldrar och berätta för dom att du inte mår bra

Har berättat för mamma det mesta, men hon kan ju inte säga "Jaja stanna hemma :)" Lixom hon bryr sig ju och sånt, men jag vill ju bara sitta här .. vill inte göra något, men jag måste ju annars "får jag ingen framtid" men ser allt i skolan som helt värdelöst, kan typ börja gråta på en lektion för det känns så värdelöst och uttråkande eller hur jag nu ska förklara.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Den har redan tagit över för lääängesen. Ser fan inga utvägar

ajdå[sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Jo jag får tid på bup inom 2 veckor sa dom.

okej det är jätte bra[smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

upponer:

okej det är jätte bra[smile]

Jag vill ta mediciner!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Jag vill ta mediciner

Lyckopiller <3


   
SvaraCitera
Ämnesstartare


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

det ordnar sig[smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

upponer:

det ordnar sig[smile]

Tack, men känns nt så. 🙁 Går å lägger mig igen


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Tack, men känns nt så. 🙁 Går å lägger mig igen

jag vet[sad] jag vet hur det är, sitter i samma skit.


   
SvaraCitera