Forumet - Någon som känner igen sig ?

Någon som känner igen sig ?

389 0 31
Jag har ingen att prata med. Det värsta är att min mamma vill prata med mig, men jag kan inte. Jag vet inte ens om jag vill. Vi har liksom aldrig haft den slags relationen

Ibland tänker jag att det vore bättre om jag inte hade haft någon familj... som det är nu ljuger jag ju bara och låtsas att allt är bra.

Jag vet att jag kan prata med en kurator eller så, och det har jag också gjort. Det hjälpte inte. Men jag ska väl göra det igen antar jag

Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget,Är det någon som kanske känner likadant? Att ni inte kan förklara hur ni mår? att ni ljuger för omgivningen?
Ja. Och det blev inte direkt bättre när jag slutade ljuga. Men det bästa är att hitta någon man litar på och som man kan berätta på, och som tycker det är ok att man berättar. Personen ska helst vara vänlig och stå ut tills du mår bättre. Finns aldeles för få sådana.

Spana också in:

Ensamvargen:

Mamma blev jobbigare och skulle kontrollera mig och mitt liv ännu mer för att jag skulle "må bra".


Det är det jag är rädd för. Jag vet hur min mamma är.



krasch:

känns väldigt bra att ha någon som vill lyssna och står bakom en.


Absolut. Men tänk dig att du aldrig har haft en sån relation till dina föräldrar...



El Guaje:

Ingen i min närmsta omgivning har någonsin fått veta när jag mår dåligt.


skönt att jag inte är ensam. men såklart tråkigt för dig..

Du har väl någon annan att prata med?
Barfota:

Kan du prata med någon annan då? Och varför kan du inte prata med din familj? För att du inte vågar eller för att dom inte förstår?


Ja det kan jag, vänner/vän och internet lite ([blush]).

Jag har som dig inte heller haft den sortens relation med min familj. Jag tror dock att jag skulle kunna prata ut med mina föräldrar bara jag får lite distans, vilket lär hända då jag flyttar till min lägenhet.

Problemet nu är att man är fysiskt sett för nära inpå varandra och en bekännelse skulle leda till ständigt iakttagande och lite väl mycket uppmärksamhet som kan tänkas gränsa till kontrollbehov som det gjort för Ensamvargen.

Det samt att jag mår dåligt över lite konstiga/onödiga saker, förstå skulle de nog göra - det är bara en fråga om att kunna framföra det på ett bra sätt. [smile]

Har inte du någon att prata med?
Barfota:

skönt att jag inte är ensam. men såklart tråkigt för dig.


Ja det är skönt när man inte är ensam. Även om det förståss är synd att fler mår dåligt.



Barfota:

Du har väl någon annan att prata med?


Nej egentligen inte. Brukar skriva av mig istället när det är något, fungerar helt okej. Sen är det här forumet till stor hjälp också när man mår dåligt. Finns många snälla och omtänksamma människor här. Men ibland hade det varit skönt att ha någon nära man kunde prata med.

Har du provat några andra sätt att få ut dina känslor då? Har man ingen att prata med kan det ju vara skönt att skriva och så.
En del grejer går väl o prata om, men inte allt, o då är det skönt att kunna gå till en professionell o få prata ur sig/få stöd/lösningar.

gick du regelbundet till kuratorn? ibland tar det tid innan man hittar rätt "hjälp" så känner du att det inte funkar, byt till nån annan
frukt:

Ja det kan jag, vänner/vän och internet lite ().


Bra[smile]



frukt:

en bekännelse skulle leda till ständigt iakttagande och lite väl mycket uppmärksamhet som kan tänkas gränsa till kontrollbehov


Min mamma har kontrollbehov :/



frukt:

Jag tror dock att jag skulle kunna prata ut med mina föräldrar bara jag får lite distans, vilket lär hända då jag flyttar till min lägenhet.


När ska du göra det då?



frukt:

Har inte du någon att prata med?


ingen som jag vill prata med. Jag kan ju alltid prata med en kurator, men jag vill ha en vän.



El Guaje:

Nej egentligen inte. Brukar skriva av mig istället när det är något, fungerar helt okej.


att skriva är bättre än ingenting.



El Guaje:

Har du provat några andra sätt att få ut dina känslor då? Har man ingen att prata med kan det ju vara skönt att skriva och så.


jag skriver, ibland. fast jag brukar ta bort det mesta eftersom det blir så komplicerat..



Angelize:

En del grejer går väl o prata om, men inte allt, o då är det skönt att kunna gå till en professionell o få prata ur sig/få stöd/lösningar.


ja, det är bra att det finns professionella, men jag tror att det bästa skulle vara en vän. om man har tyngre problem kanske en psykolog är det bästa ,men annars är ju vänner bra att ha.



Angelize:

gick du regelbundet till kuratorn? ibland tar det tid innan man hittar rätt "hjälp" så känner du att det inte funkar, byt till nån annan


jag ska gå nånstans o prata, vet inte riktigt var än.





Lounge fact:

g u l d


[love]
Barfota:

jag skriver, ibland. fast jag brukar ta bort det mesta eftersom det blir så komplicerat..


Okej ja allting är inte bra att spara på. Men det är skönt att för stunden få sätta ord på sina känslor och tankar så de inte bara snurrar runt inne i skallen på en. Det är farligt att stänga inne dem helt.

Men det bästa vore förståss att ha någon man känner att man kan prata med. Tyvärr är vi nog många som saknar det.
Barfota:

Har du försökt prata med dem?


nej aldrig riktigt. har aldrig ens berättat lite om mina problem. de har bara märkt på mig hur jag mått sämre och föröskt prata med mig men då har jag bara viftat bort det hela och börjat låtas vara glad när de är nära

jag vet liksom att de bryr sig och vill hjälpa men det går inte. min storasyster var perfekt sen kom min storebror och blev perfekt och sen kom jag och jag är inte så perfekt fast jag försöker.