Ja. Och det blev inte direkt bättre när jag slutade ljuga. Men det bästa är att hitta någon man litar på och som man kan berätta på, och som tycker det är ok att man berättar. Personen ska helst vara vänlig och stå ut tills du mår bättre. Finns aldeles för få sådana.

Har det likadant. 🙂 Kan inte prata med min familj.

Ensamvargen:

det blev inte direkt bättre när jag slutade ljuga

varför inte?

frukt:

Har det likadant. 🙂 Kan inte prata med min familj.

Kan du prata med någon annan då? Och varför kan du inte prata med din familj? För att du inte vågar eller för att dom inte förstår?

Ja jag känner igen mig en del i det där. Ingen i min närmsta omgivning har någonsin fått veta när jag mår dåligt. Föräldrarna har väl ibland sett på mig och ibland ställt frågor men jag har aldrig känt mig bekväm med att prata med sånt om dem så det har varit enklare att ljuga.

Barfota:

varför inte?

Mamma blev jobbigare och skulle kontrollera mig och mitt liv ännu mer för att jag skulle "må bra".

Barfota:

men jag kan inte. Jag vet inte ens om jag vill. Vi har liksom aldrig haft den slags relationen

det går att ändra på.
faktiskt.
känns väldigt bra att ha någon som vill lyssna och står bakom en.
mammor brukar vara fett bra på det.
just sayin

Ensamvargen:

Mamma blev jobbigare och skulle kontrollera mig och mitt liv ännu mer för att jag skulle "må bra".

Det är det jag är rädd för. Jag vet hur min mamma är.

krasch:

känns väldigt bra att ha någon som vill lyssna och står bakom en.

Absolut. Men tänk dig att du aldrig har haft en sån relation till dina föräldrar...

El Guaje:

Ingen i min närmsta omgivning har någonsin fått veta när jag mår dåligt.

skönt att jag inte är ensam. men såklart tråkigt för dig..

Du har väl någon annan att prata med?

Barfota:

Absolut. Men tänk dig att du aldrig har haft en sån relation till dina föräldrar...

jo jag förstår att det är svårt
men det är inte omöjligt att skapa en sådan relation
speciellt inte om din mamma visar att hon vill

Barfota:

Det är det jag är rädd för. Jag vet hur min mamma är.

Jag vet också. Låter som min mamma. Men det bästa är om man kan hitta en vän att prata med.

Barfota:

Kan du prata med någon annan då? Och varför kan du inte prata med din familj? För att du inte vågar eller för att dom inte förstår?

Ja det kan jag, vänner/vän och internet lite ().

Jag har som dig inte heller haft den sortens relation med min familj. Jag tror dock att jag skulle kunna prata ut med mina föräldrar bara jag får lite distans, vilket lär hända då jag flyttar till min lägenhet.

Problemet nu är att man är fysiskt sett för nära inpå varandra och en bekännelse skulle leda till ständigt iakttagande och lite väl mycket uppmärksamhet som kan tänkas gränsa till kontrollbehov som det gjort för Ensamvargen.

Det samt att jag mår dåligt över lite konstiga/onödiga saker, förstå skulle de nog göra - det är bara en fråga om att kunna framföra det på ett bra sätt.

Har inte du någon att prata med?

Barfota:

skönt att jag inte är ensam. men såklart tråkigt för dig.

Ja det är skönt när man inte är ensam. Även om det förståss är synd att fler mår dåligt.

Barfota:

Du har väl någon annan att prata med?

Nej egentligen inte. Brukar skriva av mig istället när det är något, fungerar helt okej. Sen är det här forumet till stor hjälp också när man mår dåligt. Finns många snälla och omtänksamma människor här. Men ibland hade det varit skönt att ha någon nära man kunde prata med.

Har du provat några andra sätt att få ut dina känslor då? Har man ingen att prata med kan det ju vara skönt att skriva och så.

En del grejer går väl o prata om, men inte allt, o då är det skönt att kunna gå till en professionell o få prata ur sig/få stöd/lösningar.

gick du regelbundet till kuratorn? ibland tar det tid innan man hittar rätt "hjälp" så känner du att det inte funkar, byt till nån annan

Barfota:

Men jag ska väl göra det igen antar jag

bra... byt kurator om det ej kändes bra. det är jävligt bra att ventilera hos en sådan.

känner igen mig helt... hade INGEN att prata med, eller som jag VILLE prata med... tills jag började träffa min psykoterapeut...

g u l d