Forumet - Ngt fel på mig ;oo

Ngt fel på mig ;oo

1166 0 219

Spana också in:

vetinte1999:

nej, mina kompisar säger till och med att jag är onormal


Alltså, det är inte tekniskt sett "normalt" beteende, det är ju tecken på att du mår dåligt. Jag borde ha sagt att dina problem är vanligare än du tror. Tror att 70% av folket här känner igen sig i vad du skriver eller har varit var du är.

Förresten, om du vill få snabbare svar på vad du skriver, så kan du "svara" folk som skriver i din tråd genom att markera texten personen du vill prata med har skrivit, och trycka på "citera", så får du snabbare kontakt. [y]

framtidstron lever:

Är vi inte alla det :(


Jo, förvisso. [blush]
vetinte1999:

en det finns endå inget att göra åt att jag mår dåligt...


Johodå. Jag gissar att du inte vill prata med någon vuxen, men det finns människor som jobbar med att få människor att må bättre. Du kan vända dig till din skolkurator för att få hjälp, eller hälsosystern, eller egentligen vem som helst som du kan lita på.

Dina vänner har i det här fallet inte kunskap nog att få dig att må bättre. När man mår som du gör så ska man låta proffs få hjälpa en. Om du pratar med någon kan du få hjälp att hitta verktyg i dig själv. Du kan må bäst i världen, men du behöver lite hjälp på vägen.
timeisrunningout:

Dina vänner har i det här fallet inte kunskap nog att få dig att må bättre. När man mår som du gör så ska man låta proffs få hjälpa en. Om du pratar med någon kan du få hjälp att hitta verktyg i dig själv. Du kan må bäst i världen, men du behöver lite hjälp på vägen.


Mina vänner har gjort så att jag inte vågar prata med ngn vuxen, dom säger att det blir mkt sämre då, så jag vågar inte..
vetinte1999:

Mina vänner har gjort så att jag inte vågar prata med ngn vuxen, dom säger att det blir mkt sämre då, så jag vågar inte..


Och det här är samma vänner som säger att ditt beteende inte är normalt, då? Hur kan de veta om det blir sämre eller bättre? Har de haft samma problem?

Nej, du ska verkligen inte lyssna på dina vänner i det här fallet. Lyssna på någon som har mått som du gör nu, och som nu mår jättebra. Jag LOVAR att du kan få hjälp som gör att du faktiskt blir glad.
timeisrunningout:

Och det här är samma vänner som säger att ditt beteende inte är normalt, då? Hur kan de veta om det blir sämre eller bättre? Har de haft samma problem?


Ja det är samma vänner..
Jag vet inte för dom har väll hört det från ngn elr så ...
Nee, inga av mina kompisar har mått som jag gör, det enda dom gö är att först säga att dom finns, sen när jag berättar blir dom typ arga och säger tex ''om du inte slutar skära dig är inte jag och du vänner'' sånt säger dom och så, jag har as mkt kompisar men bara en enda som förstår och hon är 15 ...
Vill få hjälp för jag svälter mig själv och skär mig, vill inte göra det men jag kan inte bestämma över min kropp längre, och bara för det känns bra att göra det så vill jag inte ha hjälp på ngt sätt.
vetinte1999:

Vill få hjälp för jag svälter mig själv och skär mig, vill inte göra det men jag kan inte bestämma över min kropp längre, och bara för det känns bra att göra det så vill jag inte ha hjälp på ngt sätt.


Du kan få hjälp för det. Du måste bara våga söka den. Om du är född 1999 så går du ju i skolan fortfarande och har all möjlighet att prata med din skolkurator. Det är bara att gå och knacka på hos henne eller honom. Dina vänner har inte varit med om samma sak och vet inte hur du mår, därför ska du inte lyssna på dem när de säger att det blir värre om du pratar med någon.

Att det känns bättre när du skär dig eller svälter dig är för att det är ett slags flyktbeteende. Det är så du har lärt dig att hantera din ångest. Det är bara det att du kan dö om du inte får hjälp att sluta svälta. Så länge du svälter kommer du bara må sämre och sämre och sämre tills du inte ser något hopp eller någon poäng med framtiden. Det är så kroppen fungerar. Din kropp försöker tala om för dig att något är fel och att den vill att du ska hjälpa den.

När dina kompisar säger att de "inte är vänner med dig" om du inte slutar skära dig, beror det på att de inte vet hur de ska hantera att du mår så dåligt. De blir rädda och istället för att erkänna att de ÄR rädda och inte vet hur de ska göra för att hjälpa dig, så väljer de att säga hejdå, för det är lättare än att ta itu med det jobbiga. Det är den fegare, men lättare vägen.
vetinte1999:

men vill ju inte att mina föräldrar ska veta ngt...


En kurator har alltid tystnadsplikt. Det betyder att du kan prata med henne eller honom om vad som helst och kuratorn får inte berätta för någon annan. Samma gäller också t ex läkare och präster.

En viktig sak är dock att tystnadsplikten inte gäller om det är fara för någons liv. Eller rättare sagt, tystnadsplikten gäller, men kuratorn/läkaren är skyldig att berätta för någon med kunskap och kompetens att hjälpa, inte för vänner och kompisar och sånt. Om det är så att du är på väg att dö om du inte får hjälp är det viktigt att dina föräldrar får veta det, att du får komma till ett sjukhus och får vård.

Men rapporteringar på det viset händer bara om det är så att du funderar på att ta livet av dig, om du knarkar eller svälter så mycket att ditt hjärta kanske slutar slå. Vilket det förresten kan göra, om du inte slutar svälta, så det är VÄLDIGT viktigt att du får hjälp.