Forumet - Ni med skilda föräldrar..

Ni med skilda föräldrar..

74 0 16
(vet inte vart detta ska postas.)

I vissa fall är det ju så att man själv vill att de ska skiljas för att de kanske bråkar hela tiden men jag syfar på de fallen där du inte velat att de separerar.
Hur lång tid tog det tills du inte saknade det ni hade förut? Slutar man sakna det eller saknar man det varje dag hela tiden i all evighet?
Jag vill aldrig känna så, känna att det var bättre förut. För om jag kommer känna så så orkar jag inte mer :(

Spana också in:

Flera år, men nu vill jag absolut inte att de skulle leva ihop, noway. Mitt liv nu är nog bättre än när de var tillsammans.
Lever mest med min mamma, hon är oftast mys och bokar ofta resor, gör roliga saker, tar med mig på restaurang osv. Min pappa är tråkig.
När de var tillsammans hade jag två tråkiga föräldrar, nu har jag bara en och det är ju positivt[cool]
Dina föräldrar kommer antagligen bli lyckligare om de går skilda vägar, om de nu bestämt de så det kommer nog leda till något bra även för dig[smile]
Zeppelin:

Hehe, ere u med?


Mm jag förstår men alltså. Då komme man ju alltså gå och tänka på hur man hade de , längta tillbaka osv hela tiden :( fan va jobbigt. Jag vill inte.

Zeppelin:

Alltså, det är en vansak - jag lovar . .


Vadå att mantänler på de så mkt så att det tillslut inte betyder ngt? :S

Tigerflickan:

så det kommer nog leda till något bra även för dig


Hoppas det. Men jag tycker vi har det bra som det är nu.
Mina skiljde sig för snart tre år sedan, men är hyffsat bra vänner fortfarande. Känner ingen egentlig saknad, eftersom jag flyttade hemifrån i samma veva och träffar båda ganska regelbundet (nåja, inte så ofta som jag borde kanske). Så länge de är lyckliga så är jag det.

Tror dock att lillbrorsan känner sig lite rotlös, med flyttandet fram och tillbaka hela tiden och bristen på "familjehemmet". [n]
Mina föräldrar skiljde sig för ungefär fem år sen. Jag hade inte märkt av nånting att det var dåligt mellan dom men långt efteråt har mamma och jag pratat om det och jag förstår det hela lite mera. Jag kände igen direkt saknad efter familjelivet. Det enda jag saknar är väl min pappa, vi ses aldrig längre, pratar aldrig osvosv. Han är lite finurlig och lite lätt dum i huvet men jag saknar honom.