Forumet - Ni som sitter på psyket... (seriösa nu!)

Ni som sitter på psyket... (seriösa nu!)

850 0 13
Hur har det påverkat er? Mår ni verkligen bättre... osv. (svara bara på frågon/frågorna, ska inte dra in alla i mitt helvete.)

Skulle vilja ha lite stöttande kommentarer, "må bättre"-tips, och vad fan vet jag... jag orkar inte längre! Har ioförsig permession sen i fredags men vafan, jag vet inte om jag orkar åka tillbaka, stanna hemma... jag vill inget, jag orkar verkligen Inget, hur gör man? Vad är hemligheten till ett bra (eller åtminstone bättre) liv?

Kanske för att jag inte har tagit min medicin, Zyprexa 5 mg, men hur ska man kunna orka ta dem när det ändå bara ger en ännu mer ångest? (Och viktuppgång...bra för en föredetta anorektiker) Har sagt flera gånger att jag inte orkar ta dem men de ska ju bara vara så jävla "bra" för mig... "du vill bara inte erkänna att du bra."
NormaJean:

"du vill bara inte erkänna att du bra."


Detta känner jag igen. Jag tror att problemet till stor del består i att nedstämdheten blir ett slags "hem" för en. Man vill ogärna må bra eftersom man då är långt ifrån tryggheten man får av sin depression.

Jag har dock aldrig varit kroniskt deprimerad eller fått någon form av psykoterapi, så ta mina ord med en nypa salt. Men du kanske känner igen dig lite?

I så fall skulle en idé kunna vara att våga utsätta sig för glädje, att våga pröva sådant som man borde bli glad av. Solen, vänner, god mat, musik man tycker om och har bra minnen förknippade med, kreativitet. Till slut kanske man lär sig att hitta det bra i sådant. Kan det vara en idé?

(jag vet att jag är lite OT, men med tanke på frågorna i slutet av stycke 1 valde jag att svara såhär ändå; hoppas det var till någon hjälp)
Brk g:

nedstämdheten blir ett slags "hem" för en.


Håller med, har suttit där så länge att jag tillockmed kallar det för hem, läskigt? Som fan! Då har det verkligen gått för långt, sorgligt när man tänker på det.

Och vad hjälper det när man har en psykolog (kan ej byta heller.) som ändå bara verkar vilja ha trycka ner en hela tiden, säger att man hör röster, (vilket jag inte gjort på länge.) starta een relation med en på avdelningen och på sätt bli gravid (fick tillockmed göra gravidetstest) Hur tänker man då egentligen? Hon kommer med ondska, där kan du snacka Ren ondska, hon är en sån som blir kåt av att se folk lida.

Spana också in:

Lounge Act:

Varför? Ingen annan har kommenterat något idiotiskt förutom du.


Men nu blev jag den första, grattis till mig!

Tözen:

Om man skriver på ett forum att man kanske ska dö inom en halvtimme så ska man nog fundera på om d är själva döden eller uppmärksamheten man vill åt. Hade man verkligen velat dö så hade man gjort d istället för att skrivit d på ett anonymt forum.


[y]
Hur psyket påverkat mig? De har räddat livet på mig iallafall... Utan dem hade jag varit ett 35-kilosskelett i en kista, det slår jag vad om.

Zyprexa förresten? Det är inte SÄKERT att man går upp i vikt faktiskt, hur många skräckhistorier man än hör. Har man så låg dos som 2.5-5 mg så brukar man klara sig. Jag var så tveksam att de på BUP började prata om injektioner, men då gav jag det ett försök. Voila, här sitter jag och får panikångesattacker cirkus två gånger i veckan jämfört mot två gånger om dagen innan Zyprexan, jag har inte gått upp ett gram på grund av medicinen och jag orkar dra mig upp ur sängen. Så länge man tar doser under 10 mg brukar det inte vara ett rävgift, om man nu inte har riktigt otur.