Aviseringar
Rensa alla

Normer och värderingar


Ämnesstartare

vonHancken:

Du tycks ha övergett ditt moraliska - och således ditt kulturella - arv till förmån för tidstypisk ungdomsnihilism och degenerativt beteende.

Nej, till förmån för förnuftet och mitt eget samvete.

vonHancken:

Då skiljer sig din definition av normer från min och SAOL:s. Normer bevarar och respekterar, upprätthåller och stadfäster.

Normer låser. Det där är bara en omskrivning för det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Varifrån har jag fått mina normer?
Miljön jag är uppväxt i, och vissa normer styrs väl av mer biologiska saker. Men föräldrar, vänner, lärare, annat formar mig och lär mig sånt.
Följande normer är extra viktiga för mig att följa:
Normer som handlar om respekt, förståelse och sånt. =)
Följande normer borde ändras:
Normer om hur män och kvinnor ska vara och bete sig utan att kallas "bög" etc. Såna finns inte egentligen, och är sjuka.
Jag har upplevt normkonflikter i följande situationer:
Hm, jag ifrågasätts hela tiden och möter ständigt krav på att anpassa mig till rådande normer. Det kan handla om att jag har något som är rosa, att jag inte slåss, att jag kan laga mat, att jag inte sitter tyst i skolbänken och gör som jag blir tillsagd, eller anpassar mig till att vara dum och obrydd. Jag gör revolt, och är mig själv, så jag får möta väldigt mycket sånt.
Enligt mig fyller normerna följande viktiga funktioner
De är ett sätt att avgöra vad som är rätt och fel, en norm jag anpassat mig till är att alla människor förtjänar att känna lycka. Rent biologiskt spelar det ingen roll, men det är något jag valt att tycka är så. Till och med den kan jag dock hamna i konflikt för, men jag tycker det är viktigt att ha normer och tro att världen är underbar, inte bara knull krig och robotisk.
Hur viktigt är det egentligen med normer?
Normer förtrycker, de begränsar människor, och tvingar in folk i situationer de inte vill vara. Det bästa är att våga tro att människan är god och att den kommer göra bra saker om den bara släpps fri och får vara sig själv. Jag anser mig inte vara helt norm, eller fördomsfri. Jag kan ha jävligt många fördomar. Men jag bekämpar och arbetar för att vara en fri tänkande individ, istället för att anpassa mig till hur saker är, och jag tycker det är viktigt att människor vågar göra det.


   
SvaraCitera

Nachac:

Normer låser. Det där är bara en omskrivning för det.

Det finns ett värde i att bevara, då det är det bevarade vilket en gång skapat oss.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vi hade roligare uppgift. vi skulle bryta mot en norm och skriva om det 😛


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vonHancken:

Det finns ett värde i att bevara, då det är det bevarade vilket en gång skapat oss.

Va?


   
SvaraCitera

Nachac:

Va?

Du är en produkt av din kultur. Din kultur formas och upprätthålls av normer och värderingar, är det då inte din skyldighet att söka bevara dessa?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vonHancken:

Du är en produkt av din kultur. Din kultur formas och upprätthålls av normer och värderingar, är det då inte din skyldighet att söka bevara dessa?

Kort och gott: Nej.

Jag upprätthåller det som intresserar mig och har inte skyldighet till något annat.


   
SvaraCitera

Nachac:

Kort och gott: Nej.

Jag upprätthåller det som intresserar mig och har inte skyldighet till något annat.

Då är du m.a.o. ett moraliskt degenererat slödder och en kultur- tillika folkförrädare.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vonHancken:

Då är du m.a.o. ett moraliskt degenererat slödder och en kultur- tillika folkförrädare.

Nej. Människor är individer och inte delaktiga i något kollektivmedvetande. Mitt ointresse för normer har inget med moral att göra.


   
SvaraCitera

Nachac:

Nej. Människor är individer och inte delaktiga i något kollektivmedvetande. Mitt ointresse för normer har inget med moral att göra.

Jo, då du genom att bryta en norm överskrider en allmänt erkänd moralisk gräns. Sedan må människor vara individer, men att inte erkänna sitt arv uteslutande med grund i simpel egoism är oförlåtligt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vonHancken:

Jo, då du genom att bryta en norm överskrider en allmänt erkänd moralisk gräns. Sedan må människor vara individer, men att inte erkänna sitt arv uteslutande med grund i simpel egoism är oförlåtligt.

Du verkar inte ha en aning om vad du pratar om, så jag ger upp.


   
SvaraCitera

Nachac:

Du verkar inte ha en aning om vad du pratar om, så jag ger upp.

Uppenbarligen jo, då du tydligen finner dig oförmögen att bemöta vad jag har skrivit. I sann klassisk och degenerativ tonårsanda drar du dig ur då debatten blir för påfrestande. Patetiskt.

Lär dig om normer och värderingar samt hur dessa formar samhällen och återkom då du förstått att vårda ditt arv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vonHancken:

Uppenbarligen jo, då du tydligen finner dig oförmögen att bemöta vad jag har skrivit. I sann klassisk och degenerativ tonårsanda drar du dig ur då debatten blir för påfrestande. Patetiskt.

Nej, jag drar mig ur för att du har tokiga grundinställningar.

Bara för att jag väljer att tänka själv betyder inte det att jag har degenererad moral.


   
SvaraCitera

Nachac:

Nej, jag drar mig ur för att du har tokiga grundinställningar.

Bara för att jag väljer att tänka själv betyder inte det att jag har degenererad moral.

Om du vet vad en norm är, och medvetet väljer att bryta den i syfte att gagna dig själv, då är din moral i sanning degenererad.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Varifrån har jag fått mina normer?
Min föräldrar, skolan, vänner.

Följande normer är extra viktiga för mig att följa:
Att vara trevlig.

Följande normer borde ändras:
Att ingen vågar prata på bussen, det är tråkigt och borde ändras.

Jag har upplevt normkonflikter i följande situationer:
När småbarn beter sig illa på offentliga platser och deras föräldrar inte bryr sig.

Enligt mig fyller normerna följande viktiga funktioner
Socialt liv

Hur viktigt är det egentligen med normer?
Jätteviktigt


   
SvaraCitera