Forumet - Nu finns det inte mycket för mig kvar här.

Nu finns det inte mycket för mig kvar här.

665 0 27
Hej! Jag har då lyckats med allt 2011, Min Älskade flickvän lämnade mig, blev av med alla barndomskompisar pga ett bråk har inte hört ett ord från dem sen januari. Saknar min mitt ex varje dag och sover på min höjd 4 timmar per natt.. Men det värsta är att för någon vecka sedan fick jag reda på att jag har cancer... Har inte vågat berätta det för någon ännu orkar. Jag fixar fan inte det här längre, Har skrivit brev till de flesta som betyder något och gjort en liten lista på vem som ska få vad. Jag tror att nu i veckan kommer jag avsluta detta elände själv..
antrax:

Vad var det för bråk som gjorde att du förlorade alla dina vänner?


Vi är ett gäng som vart polare sen 5års åldern, snarare bröder än kompisar. Började liksom med småbråk om att jag har skaffat lite andra polare som de inte gillar och vi har väl gått varandra på nerverna i snart ett halvår. Dom är liksom alltid nerlåtande och trycker ner en. Det fick vara nog efter ett stort bråk som nästan slutade med slagsmål bad de mig dra åt helvete och jag sa det samma till dem.. Har försökt ringa men får inga svar från någon.

Spana också in:

vodoochild:

Det fick vara nog efter ett stort bråk som nästan slutade med slagsmål bad de mig dra åt helvete och jag sa det samma till dem.. Har försökt ringa men får inga svar från någon.


Oj, det är synd. Men om de tryckt ner dig och ni varit småirriterade på varandra ett halvår kanske det faktiskt är dags att börja umgås med andra.
Dina nya vänner då, kan du inte prata med dem?
vodoochild:

Jag vet faktiskt inte. Ingen vet ju att jag är sjuk ännu och det är tufft att berätta för folk.. Här är jag anonym. Men det är snart över med allt jävla skit, ska bli så jävla skönt.


Jag tycker att du ska våga prata ut med någon som känns trygg. Efteråt brukar sådant också kännas så jävla skönt.
Flickvännen kan du komma över.
Dina vänner kan du komma över.
Du kan övervinna cancern.
Av någon dum anledning kommer ofta olyckor rakt efter varandra, men det går att ta sig igenom om man verkligen vill.
Jag hoppas att du orkar kämpa istället för att ge upp.
Jag hoppas du inte avslutar ditt liv sådär poff, men jag har all förståelse för att det kan kännas riktigt tufft. Förhoppningsvis väljer du att stanna kvar i livet och visa den där ruttna cancern vad den går för. Jag har för mig att alla cancerpatienter erbjuds samtalsstöd, och då behöver man inte prata om bara sjukdomen utan också annat som trycker och gör ont i bröstet.

Lycka till [love]
vodoochild:

Fattar vad du menar, men har så svårt att se att jag lämnar något efter mig just nu..


Det gör du, även om det känns så nu.

När man mår som sämst intalar man sig alltid att ingen skulle bry sig om man dog, att ingen finner lycka i att man överhuvud taget existerar. Men jag tror bara det är en form av försvarsmekanism, det gör så ont att märka att folk bryr sig mindre om en än man tror så man antar det värsta.