Mötet på en kyrkogård, det är inte ironi
Men efter en förlust, är det svårt att bli rik
På knä framför varsin sten, i motljus av våren
De tittar länge åt varsitt hål, men tillslut
möts deras händer och han säger
"gården är ju endå till för döda"

Länge hade deras blickar mötts
Men på folkparksdansen fick de hålla om
hålla om allt som skulle bli kärt
De gifte sig och fick tre barn
Barnen försvann mitt i allt
underbar som det första, skulle det sista åren bli

Hon gråter, men han tröstar och säger
"Inget är för evigt, men kvar finns åtminstonde vi"

ÄNDRAT 2011-03-17 20:30
a

ÄNDRAT 2011-03-17 20:30