Forumet - Nybliven singel

Nybliven singel

768 1 10
Hej. Jag gjorde slut med min kille för ca en månad sedan... Jag älskar honom fortfarande så otroligt jävla mycket så det är sjukt. Vill gå tillbaka till honom varje dag men jag vet att det inte kommer gynna mig. Ber inte om några relations tips för det orkar jag inte med. Jag skriver detta inlägger för att jag mår så fruktansvärt dåligt, senast idag fick jag in en tanke på att begå självmord. Detta har aldrig hänt förut, snälla... Ge mig råd på hur i helvete jag skall göra för att orka? Vad gör ni när ni mår dåligt? 
Jag brukar sätta mig ute på en avlägsen plats och tänka när jag mår dåligt, har en ganska stark förmåga att övervinna de onda tankarna med goda efter ett tag så att säga. Men det är inte alltid det fungerar, beror såklart på vad de rör sig om för problem. Ibland går det ej att göra så mycket annat än att vänta ut det..

Spana också in:

Ledsen 

Stor kram! Lider med dig, ett brustet hjärta skaver något fruktansvärt. Det som kan hjälpa för stunden är att hålla sig sysselsatt på olika sätt. Träffa människor. Orkar du inte det, läs en bok, ta en promenad, se en film, träna, gå på en konsert - gör något. Det är oftast när man stannar upp och grubblar som man hamnar i den där negativa spiralen. Det må kännas fruktansvärt just nu, men med tiden blir det lättare, sakta men säkert. När jag var nydumpad brukade det hjälpa att påminna mig själv om hur otroligt många i världen som varit i exakt samma sits och som överlevt, blivit kära igen och vars liv har gått vidare. Det ger en åtminstone lite hopp.
:( beklgr

Brukade alltid tänka "det finns tusen åter" när det gällde förlorade relationer. 

När det hänt eller händer något som får mig att må sämre/värdelöst så brukar jag i början tvinga mig att tänka på annat så fort de dåliga tankarna ploppar in. Verkligen "skrika" åt mig själv, "NEJ, LALALALAL WAH WAH WAH TÄNK PÅ HUR SNYGG JAG ÄR ISTÄLLET WÖÖ". Och ofta resa mig upp istället för att sitta eller ligga ned. Inte ge utrymme till de dumma tankarna. Försöka hitta något positivt i allt negativt, fokusera på det positiva hur nu litet, dumt eller obefintligt det positiva kanske är/känns. 

Men då har jag också ofta förstått att det saknas grund för de dåliga tankarna, vilket det väldigt ofta gör. Men ibland är man så övertygad att det kan ta lång tid, det är oftast med hjälp av tiden som man lär sig se det. 

Och ibland tar man sig knappt upp ur sängen/soffan. Tills man hunnit tänka klart eller tröttnat och på något sätt finner en kraft inom sig som får en att orka stöta bort de dumma tankarna och fokusera på det som är bra istället. 

Så ah.. det kan ta tid men man kan hinna lära sig väldigt mycket om sig själv under den här jobbiga perioden också. Kommer man ur det med livet i behåll så tycker jag ändå att det är något de flesta bör få uppleva :P Hur konstigt de än låter

min svenska, varsågod.