Forumet - Nydumpad och förtvivlad

Nydumpad och förtvivlad

3947 0 67
Varning för rejäl textvägg. Ladda upp med kaffe innan du sätter igång.

Jag och min flickvän gjorde slut för 3 veckor sedan. Vi hade varit tillsammans sedan november 2007. Det var inte alltid guld och gröna skogar, vårt förhållande gick både upp, ner och åt sidorna, men på det stora hela var det ett bra förhållande. Det hade gått lite knackigt sedan i somras, men jag tyckte att vi precis fått förhållandet på rätt köl igen och att det började gå bra. Det tyckte inte hon. Jag förstår ju givetvis att det krävs två personer för ett förhållande, så jag lät henne gå utan att försöka vinna tillbaka henne. Vi lovade att vi skulle återuppta kontakten som vänner, efter det att känslorna svalnat lite. Jag frågade om hon hade någon annan, men det sade hon att hon inte hade, och att det skulle ta lång tid innan hon skulle kunna gå vidare (kom ihåg den meningen!) Men tja, känns inte ett förhållande rätt så gör det inte, helt enkelt. Jag ville inte göra slut, men jag förstod henne. Vi tog en cigg tillsammans, kramade varandra, och sen tog hon bussen hem.

De första två dagarna var riktigt tunga. Ingenting kändes särskilt roligt längre, och jag hade inte riktigt lust att ta mig i kragen heller. Jag kom snart på benen igen dock, och stundtals kom jag på mig själv med att tänka att det var rätt skönt att vara singel ändå. Detta gav mig nästan lite dåligt samvete. Dåligt samvete över att jag inte tog det hårdare. Över att jag kunde tycka att det kändes skönt att vara utan henne. Vi hörde t.o.m. av oss till varandra i vänskaplig ton.

En vecka senare loggade jag in på facebook (jag fick inte igång min dator förrän i lördags, så mitt datoranvändande under den här perioden var ytterst begränsat). Då ser jag hur hon håller på och flörtar med en kille. Givetvis gjorde det ont i mig, men jag tänkte att jag inte skulle nappa på det betet. Jag visste att hon försökte göra mig svartsjuk, men det kunde jag faktiskt unna henne. Det var väl hennes sätt att uttrycka sin ångest.

Hon fortsatte flörtandet och trappade upp det, något som till sist fick mig att ta alltför illa upp (nej, att ta bort henne som vän på facebook var inget alternativ, vi skulle ju förbli vänner). Jag pratade med henne och det verkade faktiskt som om hon lyssnade och förstod, för hon tog bort kommentarerna hennes nya charmör postat och verkade lite mer laid back, helt enkelt. Det tog inte lång tid innan hon bytte växel igen och körde på för fullt, dock. Det gick från "puss" och "<3" till hur de pratade om hur mycket de längtade efter varandra och att de tyckte om varandra etc.

Det hela blev lite för mycket för mig, jag blev arg och tog väldigt illa vid mig. Jag valde dock att köra på en mer sårbar och ödmjuk approach, så jag sade till henne att det fungerade - jag blev svartsjuk, det gjorde ont. Först låtsades hon vara ovetande, men när jag konfronterade henne ytterligare så sade hon helt enkelt att hon inte tänkte sluta. Jag fick helt enkelt ignorera det om jag inte stod ut. Då blev valet självklart, jag plockade bort henne som vän för att slippa se det. Nu var jag arg och förtvivlad. Hon tyckte att det var viktigare att verka intressant för en ny kille, än att respektera mina känslor. Jag hade ju redan erkänt mig svartsjuk, så varför måste hon fortsätta? Det fanns tusen andra sätt de kunde ha fortsatt flörta på - egentligen var facebook det enda jag skulle se. SMS, MSN, vad som helst, hade varit helt privat. Jag tog det här som att hon enbart försökte provocera mig, och var inte helt okej med det.

Sen gick det några dagar innan det var dags att utbyta saker. Efter lite velande och ett samtal med en god vän hade jag beslutat mig för att behålla allt det hon gett mig. Jag ville det inte, men jag kunde heller inte förmå att slänga det - och att ge tillbaks det till henne var uteslutet. Jag tänkte att jag själv hade blivit jätteledsen om jag själv fått tillbaka gåvor jag gett henne, haha (ni som är smarta har säkert redan listat ut varför jag skrattar åt det där), så trots att det gjorde ont, packade jag ner alla presenter och foton och lade det i garderoben.

Sedan bar det av till henne. Jag var fortfarande arg över hur respektlös hon varit mot mig, men jag valde att inte säga någonting. Jag kunde inte förmå att såra henne, och jag ville avsluta förhållandet på så god fot som möjligt. Vi pratade inte mycket med varandra. Jag kom, jag lämnade hennes saker, kramade om henne, tog mina grejer och vände på klacken. På väg ut genom dörren log hon och sade "vi ses väl någon gång", och jag svarade tamt med ett "ja... det gör vi väl".

Väl hemma började jag packa upp mina kläder, när jag fick se mig själv i botten av väskan jag kom med. Flera stycken mig låg där i botten, bredvid klockan jag gav henne i julklapp 2008, som hon aldrig använde (ja, hon gav alltså tillbaka varenda foto hon hade på mig). Det gjorde nästan obeskrivligt ont i mig (och nu kanske ni förstår varför jag klämde in ett "haha" i en tidigare paragraf). Jag stod där och tittade på bilderna utav mig. Alla utom ett var taget av henne eller i hennes närhet, och det märktes, för jag såg inte särskilt glad ut på det kortet. Jag blev förtvivlad, varför gjorde hon så här? Jag hade aldrig förväntat mig det ifrån henne, speciellt inte med tanke på att hon fortfarande har kvar foton och lite allt möjligt från pojkvänner innan mig, som hon inte ville göra sig av med. Men när det gäller mig, då ska allt ut. Det gjorde så fruktansvärt ont, och jag kände mig förödmjukad. Jag sade till henne att jag aldrig blivit så sårad och att jag inte ville veta av henne mer. Hon hade behandlat mig illa ända sedan vi gjorde slut, och jag tänkte inte tåla mer.

Efter det här började jag må skit på riktigt. Jag förstod inte varför hon gjort så. Man gör inte så utan anledning, inte mot en person man varit tillsammans med i över två år. Jag var rädd att jag bränt mina chanser att prata med henne igen, men jag var tvungen att försöka. Jag ville veta varför. Jag tog kontakt med henne igen. Då bad hon mig dra åt helvete. Efter det fick jag reda på att den där oskyldiga flörten inte bara var för att göra mig svartsjuk. De var kära i varandra, och de hade varit det innan vi gjorde slut. Senare den natten märkte jag att hon också hade blockerat mitt nummer. Hon ville inte alls ha med mig att göra längre.

När det här väl sjunkit in kom ångesten på riktigt. Jag började föraktar mig själv. Jag klandrar mig själv. Jag förstod inte vad jag hade gjort fel, men det måste ha varit något riktigt jävla elakt jag gjort. Annars hade hon aldrig behandlat mig så här. Dessutom har hon redan en ny... Och allt jag har är ont i magen. Jag har ingen ork längre. Jag klarar inte av att studera. Jag orkar inte träffa vänner. Jag kan inte ens sova längre. Jag har sovit 8-9 timmar de senaste tre dygnen. Jag ligger och vrider och vänder mig i sängen, trött som få, men kan inte somna. Kan inte sluta tänka. Kan inte sluta undra varför.

Det första jag ska göra imorgon innan skolan är att ringa vårdcentralen för att boka tid med en kurator. Jag mår inte bra av att hålla det här inom mig, och jag behöver kunna spilla ut allt över någon som inte dömer mig för det. Men vad gör jag nu, UM? Hur ska jag finna orken igen? Hur ska jag kunna sluta älska och inse att de senaste två åren av mitt liv inte har varit värt någonting? För det är så jag känner mig just nu. Jag är inte värd någonting. Och jag har aldrig mått så här dåligt.

EDIT: Typiskt att man lägger skiten i fel forum också... Moderator får gärna flytta på tråden.
Jag läste hela texten och funderar på vad jag ska kommentera. Finns inga ord som kan få dig att må bättre... Jag tycker synd om dig i alla fall. Det måste vara väldigt jobbigt för dig just nu.

Bra att du bokat tid med en kurator i alla fall, finns ingenting bättre än att tala ut... Vad gör du nu? Ingenting. Känn det du vill känna. Håll ingenting inom dig. Du kommer att må piss/konstigt ett bra tag framöver men du måste alltid ha den här meningen i huvudet - Tiden läker alla sår.

Era år har visst varit värt någonting och det kommer du se och förstå när du börjar må bättre. Allt händer av en anledning, det finns en mening med allt, alla motgångar, medgångar m.m.

Det kommer någonting gott ur det onda så att säga.

Spana också in:

Hattmakaren:

Hur ska jag kunna sluta älska och inse att de senaste två åren av mitt liv inte har varit värt någonting?


Vem har sagt att det inte är värt någonting? Jag tror att det är guld värt för dig. Men du ska inte hålla fast vid minnen. Du ska leva här och nu. Fick reda på att min pojkvän varit otrogen för andra gången igår och jag vet hur det känns. Kan inte gråta ens, och det gjorde jag i dagar första gången det hände. Allt jag kan göra är att bita ihop, tänka på mig själv och.. ja.. försöka..

Hattmakaren:

Jag är inte värd någonting. Och jag har aldrig mått så här dåligt.


Du är värd någonting. Bara för att ditt ex inte vill veta av dig. Fasta inte där, låt det inte bli en besatthet.

Försök lev.. Det är det minsta du kan göra.
Angelize:

Bra att du bokat tid med en kurator i alla fall, finns ingenting bättre än att tala ut... Vad gör du nu? Ingenting. Känn det du vill känna. Håll ingenting inom dig. Du kommer att må piss/konstigt ett bra tag framöver men du måste alltid ha den här meningen i huvudet - Tiden läker alla sår.


Jag försöker vara stark nu, jag försöker tänka att jag kommer att komma på fötter inom nolltid. Jag måste göra det. Som det är nu kommer jag inte kunna fullfölja mina studier - jag står helt enkelt inte ut. Men det känns så fjärran... Det här kommer jaga mig länge. Jag har aldrig mått så här. Jag kunde inte tänka mig att jag någonsin skulle kunna göra det heller. Det är inför henne jag är mest sårbar. Och hon förstörde mig på alla sätt jag kunde bli förstörd på. Det finns ingenting kvar längre.

Angelize:

Era år har visst varit värt någonting och det kommer du se och förstå när du börjar må bättre. Allt händer av en anledning, det finns en mening med allt, alla motgångar, medgångar m.m.


Men för henne betyder de ingenting. Hon har redan gått vidare. Två år kunde byttes ut mot en vecka. Utan bekymmer.
Det gjorde ont att läsa :/ det är väl inte så ovanligt, tror många råkat ut för att partnern börjat gilla någon annan innan man gjorde slut, och därför också tyckt att något saknats i förhållandet. Det är med stor sannolikhet inget fel på dig, med tanke på att du inte kan komma på något du gjort fel. Förmodligen försökte hon hitta fel på dig för att inte belasta sitt samvete när hon sen bestämmer sig för att göra slut.

Men jag kan inte säga varför hon betedde sig som hon gjorde och var taskig osv. Jag hoppas bara att du klarar dig igenom det, kurator låter som något. What doesn't kill you, makes you stronger. Lycka till.
Hattmakaren:

Varning för rejäl textvägg. Ladda upp med kaffe innan du sätter igång.


Jag börjar med det positiva!
Tråden var faktiskt läsvärd, nog att problemet har skildrats förut men det var bra skrivet med mkt personlighet. Jag fick sådan lust att hjälpa dig!

Negativa:
Tänkte flera gånger i tråden beep där gjorde du fel. Detta kunde ha skötts mkt bättre. Men inga stora misstag alls

Facebook konversationen skulle du låtit bli, även om det var för att göra dig svartsjuk ( vilket det troligen INTE var). Jag har sett detta allt för många gånger... Tjejen gör slut efter ett långt förhållande vill direkt ut och testa något nytt... Då träffar dom en kille som är charmig och flirtig DET blir kul igen å dom tänker att det var just denna gnista som saknades med dig.. Sanningen är att när gnistan försvinner så är det mkt annat som ska stämma också. Ge det någon månad så kommer hon börja tveka och sakna Dig eller Sin frihet (senare alternativet mest troligt). Hon kommer att dumpa killen som hon är "kär i" och leva singelliv. Det är väldigt liten chans att hon ger ett nytt förhållande en ärlig chans efter att precise gått ur ett tidigare som varade 2år…

Så släpp det å känn dig inte sårad av det…

Anledningen att hon gav tillbaks bilderna är väl lite oklar, Kanske markera att det är över, Se din reaktion för att få bekräftat att du saknar henne, Ville helt enkelt inte ha något som påminde henne av dig för att det skulle bli lättare ( talar av egen erfarenhet kring det sista). Det finns många alternativ men att hon gjorde det för att såra dig känns långsökt faktiskt…

Varför hon vill bryta kontakten ?

Jo du verkar ha pushat lite mycket å ställt krav på vad hon får å inte får göra, Typ vem och hur hon får flirta ( hon gjorde som du sa dessutom) och sen grinat över att du fick bilder tbx…. Det är väl faktiskt inte din plats, det är helt rätt, gillar du inte vad du ser får du blunda! Det är inte ofta allt går smidigt å vänskapligt och att man behandlar varandra rätt efter att man nyligen gjort slut… så lite skit får man nog ta utan att gå till henne å kräva att hon behandlar dig bättre…

Men problemet kvarstår för nu har du gjort massa DON’Ts och hon vill ej prata med dig längre….

Lösning?

Jo, gör som hon vill, glöm det ett tag å koncentrera dig på annat.. DU har INTE gjort något hemskt hon kan hata dig för bara vart lite för ”intensiv” sånt glömmer man efter ett tag dessutom kan du ta det lugnt för hennes ”pojkvän” håller inte länge till! Ni kommer säkert kunna prata om ett tag men ge det iaf ett halvår så hon får hitta sig själv utan dig och du utan henne. Inte förrän då kan ni vara vänner

Jag hoppas det hjälpte :P
trexo0:

Facebook konversationen skulle du låtit bli, även om det var för att göra dig svartsjuk ( vilket det troligen INTE var).


Så varför insistera på att hålla det över facebook? Det finns som sagt en miljard andra sätt de hade kunnat flirta på, och hade det enbart varit den där gnistan och "det nya" hon var ute efter, så hade alla andra medel varit fullt lika godtagbara. Sen finns det inte ens chans att hon agerar på det sättet utan baktanke... Eller snarare, utan att förstå vilka konsekvenser det skulle få.

trexo0:

Kanske markera att det är över, Se din reaktion för att få bekräftat att du saknar henne, Ville helt enkelt inte ha något som påminde henne av dig för att det skulle bli lättare ( talar av egen erfarenhet kring det sista). Det finns många alternativ men att hon gjorde det för att såra dig känns långsökt faktiskt…


Värt att notera är ju dock att det bara är 2008 års julklapp som jag fick tillbaka. Halsbandet hon fick i 18-årspresent har hon behållit. Likaså den digitala fotoramen hon fick i julklapp nu i december.

trexo0:

Det är väl faktiskt inte din plats, det är helt rätt, gillar du inte vad du ser får du blunda!


Om alla tjejer är så här taktlösa så ska jag nog ta och bli gay. Håller du seriöst med om det där?
Tror det är första gången jag läser en "vägg av text" på UM och inte hatar den och trådskaparen. Det gjorde mer och mer ont i mitt hjärta desto längre jag kom i texten. Ditt ex' handlingar gjorde mig ledsen, och jag tänker lite som någon som skrivit innan mig, jag kan inte skriva någonting som kommer få dig att må bättre, men jag skulle önska att du mådde bättre. Inte för att jag känner dig, eftersom jag inte gör det, utan för att sådana som upplever sådant här, förtjänar inte sorgen de upplever.
Men att söka hjälp hos en kurator är nog en god idé, hoppas det blir bättre för dig. [love]
Hattmakaren:

Så varför insistera på att hålla det över facebook?


Varför tror du att det bara var över facebook ? kanske var det han som startade konversationerna på facebook för att han ville ha det offentligt?.... Det kan säkert va så att hon ville se din reaktion men då ska du ju inte bekräfta henne det !

Hattmakaren:

Om alla tjejer är så här taktlösa så ska jag nog ta och bli gay. Håller du seriöst med om det där?


anledningen till att jag säger så det är för din skull... Du kan inte kontrollera vad hon göra och du har ingen "rätt" att säga till henne hur hon ska betee sig... och gör du det så blir det bara en negativ kännsa hos henne om att du försöker kontrollera och vem fan är du att säga tillhenne vad hon ska göra osv.... vänd på det? ahde inte du bara skakat på hövvet och blivit småirriterad om ditt Ex skulle börja ställa massa krav nrä du bara vill gå vidare duorkar inte ta hänsyn till det liksom... Du vinner mer på att strunta i det än att börja ta åt dig..
trexo0:

Det kan säkert va så att hon ville se din reaktion men då ska du ju inte bekräfta henne det !


Vilket jag inte ville till en början heller. Men hon måste också kunna respektera mina känslor. Det borde vara något hon är mån om att göra. Och att skylla på honom är ju absolut ingen ide. Hon kunde när som helst bara bytt medium, om hon hade velat.

trexo0:

Du kan inte kontrollera vad hon göra och du har ingen "rätt" att säga till henne hur hon ska betee sig... och gör du det så blir det bara en negativ kännsa hos henne om att du försöker kontrollera och vem fan är du att säga tillhenne vad hon ska göra osv....


Du är en väldigt egocentrisk person, eller hur? Nog för att jag inte kan kontrollera henne, men det betyder inte att det är fritt fram för henne att köra sitt eget race. Ett förhållande består utav två människor, och i ett break-up är det två människor som går åt skilda håll. TVÅ. Det betyder att du inte bara kan köra på som en jävla ångvält, för du har en till person att ta hänsyn till. Hur kan du blunda för det här? Speciellt när hon innan säger att hon vill förbli vänner. Hon gjorde absolut ingenting för att visa hänsyn.
Kablash__:

Har tänkt likadant, vet hur de känns. Men det jag kan säga är iaf att det blir bättre, de tog nån månad för mig om jag minns rätt. Men tiden läker såren! Det kommer du märka så småningom är jag helt säker på.


Tiden kan inte gå fort nog, i såna fall. Tyvärr är det ju exakt tvärtom. Jag kan inte tro att det bara gått tre veckor... Det känns som en halv evighet.

Barnbidrag:

Tror det är första gången jag läser en "vägg av text" på UM och inte hatar den och trådskaparen. Det gjorde mer och mer ont i mitt hjärta desto längre jag kom i texten. Ditt ex' handlingar gjorde mig ledsen, och jag tänker lite som någon som skrivit innan mig, jag kan inte skriva någonting som kommer få dig att må bättre, men jag skulle önska att du mådde bättre. Inte för att jag känner dig, eftersom jag inte gör det, utan för att sådana som upplever sådant här, förtjänar inte sorgen de upplever.
Men att söka hjälp hos en kurator är nog en god idé, hoppas det blir bättre för dig.


Du verkar vara snäll. Det värmde faktiskt lite att läsa. Jag tar all värme jag kan få just nu. Om inte annat fick din första mening mig att dra på smilbanden.