om provet ska testa förmåga att "avkoda" bokstäverna rent sensoriskt så är det ju rätt att inte ge hjälpmedel, men provets egentliga syfte är så vitt jag vet snarare att testa språkförståelse på ett mer abstrakt plan. jag tycker därför att din jämförelse med blinda och döva är giltig. förslaget verkar ganska ogenomtänkt.
sen kan man fråga sig vad provresultatet, givet hjälpmedel i form av uppläsning, säger om en dyslektikers förmåga att orientera sig i ett samhälle som ofta kräver visuell textavkodning - men helst ska ju samhället anpassas även efter funktionshindrade, och särskilt i den akademiska världen finns inga skäl att låta begåvningar gå till spillo av såna anledningar. förutom resursbesparingar såklart. 🙁
Weeaboo:
Svårt att säga. Det är lätt att haka på strömmen och klaga på skolverket men jag tror att det finns en relevant baktanke med det hela som inte framgår av texten. Har inte provupplägget i färskt minne, så kan inte riktigt avgöra vilka aspekter av det som är relevant att "avkoda" för att mäta ens kunskap. Lutar dock åt jag sluter mig till pöbeln.
Jag har (grundläggande) expertkunskap inom området dyslexi, så nja.. Det här är verkligen outrageouos. Det skolverket har är brist på kunskap, rent ut sagt, eftersom de saknar expertåsikter i sitt beslutsfattande. Det här är ett glasklart exempel på det.
Läsförståelsetest bygger på att man ska läsa, alltså avkoda, och förstå det man läst så pass att man kan svara på frågor om innehållet. Jag förstår att det blir som ett test på hörförståelse om de får texten uppläst för sig, men det är fortfarande ett funktionshinder som gör det extremt svårt och tids- och energikrävande för dem att ta sig igenom en text. De flesta har även arbetsminnessvårigheter (korttidsminne) vilket gör att man inte kommer ihåg det man precis läst, speciellt om man blir trött av att kämpa sig igenom texten. Det är inte hållbart. Dessutom kan man ha lässvårigheter av andra anledningar än dyslexi.
Detta kanske gör det tydligare vad det handlar om, utifrån mitt perspektiv i alla fall, så du kan känna dig lite mer trygg i att "ansluta till pöbeln".
honolulu:
Jag har (grundläggande) expertkunskap inom området dyslexi, så nja.. Det här är verkligen outrageouos. Det skolverket har är brist på kunskap, rent ut sagt, eftersom de saknar expertåsikter i sitt beslutsfattande. Det här är ett glasklart exempel på det.Läsförståelsetest bygger på att man ska läsa, alltså avkoda, och förstå det man läst så pass att man kan svara på frågor om innehållet. Jag förstår att det blir som ett test på hörförståelse om de får texten uppläst för sig, men det är fortfarande ett funktionshinder som gör det extremt svårt och tids- och energikrävande för dem att ta sig igenom en text. De flesta har även arbetsminnessvårigheter (korttidsminne) vilket gör att man inte kommer ihåg det man precis läst, speciellt om man blir trött av att kämpa sig igenom texten. Det är inte hållbart. Dessutom kan man ha lässvårigheter av andra anledningar än dyslexi.
Detta kanske gör det tydligare vad det handlar om, utifrån mitt perspektiv i alla fall, så du kan känna dig lite mer trygg i att "ansluta till pöbeln".
det där skingrar dock inte dilemmat alls
mpt:hv: om provet ska testa förmåga att "avkoda" bokstäverna rent sensoriskt så är det ju rätt att inte ge hjälpmedel
haha precis, då behöver man inte ens göra ett test för att bevisa detta eftersom en diagnos, eller ett konstaterande (om diagnos saknas), finns på plats.
mpt:hv: sen kan man fråga sig vad provresultatet, givet hjälpmedel i form av uppläsning, säger om en dyslektikers förmåga att orientera sig i ett samhälle som ofta kräver visuell textavkodning - men helst ska ju samhället anpassas även efter funktionshindrade, och särskilt i den akademiska världen finns inga skäl att låta begåvningar gå till spillo av såna anledningar.
Har man ett funktionshinder så har man det, som du säger. Att inte kunna vara med på idrotten pga rullstol säger också något om rullstolsbundnas förmåga att orientera sig i ett samhälle med trappor etc, men lyckligtvis finns ramper och hissar.
Dyslektiker kan öva upp sin läsförmåga men det tar mycket tid och man behöver rätt pedagogik, och det innebär inte att man plötsligt kan ta sig an stora textmassor. Och det kommer man aldrig behöva göra utan sina hjälpmedel för på universitet och när man gör högskoleprov har man juridisk rätt till att använda sig av hjälpmedel! Man klarar sig alltså helt utmärkt i den akademiska världen, vilket måste uppmuntras när de är små. Denna lag ger ju en helt skev bild av hur det ser ut i verkligheten utanför grundskolan.
Detta kanske nyanserar det lite med tanke på dina funderingar.
det där skingrar dock inte dilemmat alls
Nej, jag ville enbart förklara hur det ser ut.
jämförelsen med hörapparater är orimlig, eftersom eleven i fråga har hörapparat även vid senare studier, i arbetslivet, osv. det är liksom en del av deras grundförutsättningar.
jämförelsen med rullstol är väl på sätt och vis motiverad, om det som mäts är elevens förmåga att springa utan rullstol. men jag tror inte riktigt att det är det som ingår i betygskriterierna för idrott, så det är väl upp till diskussion. men jag skulle säga att en rullstol, på samma sätt som en hörapparat, är ett hjälpmedel som ingår i elevens grundförutsättningar även vid fortsatta studier, och senare i arbetslivet, och därför blir rimligt att tillåta.
som jag förstått det på dig så är hjälpmedlet för dyslektikerna att de får texten uppläst, snarare än att läsa den. någon som kan läsa upp text för dem är inte ett hjälpmedel som de kommer ha tillgång till på daglig basis vid fortsatta studier, eller i arbetslivet, så jag tycker inte att det är ett orimligt argument att säga att de får en fördel genom detta hjälpmedel. om det däremot vore så att de hade någon slags text to speech-maskin, exempelvis i mobilen, som läser in texten och sen läser upp den, som de hade använt i sin dagliga verksamhet, så hade det varit rimligt att tillåta. då skulle det vara jämförbart med hörapparat eller rullstol. men i och med att någon som läser upp texten högt är ett hjälpmedel som de får enbart under det provet, och inte kan dra fördel av till vardags, så blir ju deras förmåga tillfälligt förhöjd på ett sätt som inte är representativt för deras prestationsförmåga i andra fall. därav orättvis fördel.
det kanske är rättvist i bemärkelsen, jag vet inte, att de har ett handikapp som inte låter dem prestera lika högt som andra elever. men nationella prov ska ju mäta kunskap och förmåga. om det är så att deras förmåga är lägre, med de individuella förutsättningar som eleven har på daglig basis, oavsett vad det beror på, så är det ju rimligt att det avspeglas i resultatet.
fast det är ju en intressant fråga, jag personligen kan väl tycka att många prov och dylikt är alldeles för restriktiva i vilka hjälpmedel de tillåter. jag tycker att om man har tillgång till exempelvis en dator eller mobil med internetuppkoppling i sitt vardagliga liv, och det har ju folk överlag, så skulle det vara rimligt att helt enkelt använda dem under prov. alla prov. för det återspeglar bättre deras praktiska förmåga än att helt godtyckligt frånta dem de möjligheterna under en kort tid när den förmågan ska bedömas. det skulle gå att praktiskt motivera en del undantag, tror jag, men som en allmän regel så känns det inte särskilt representativt för faktiskt förmåga att godtyckligt handikappa elever på orimliga sätt.
en ännu mer relevant fråga är väl om man (som det skedde förr, jag vet inte hur det sker nu) under prov som innefattar en skriftlig del tvingar elever att skriva för hand, snarare än att använda en dator. vem fan skriver något alls för hand, egentligen? det gynnar ju folk som inte skriver något överhuvudtaget, i princip, deras skrivhastighet och/eller handstil är väl förmodligen inte sämre än de som skriver mycket, men för de som skriver mycket blir handskriftsvanan en omotiverad flaskhals, och således en utjämnare. det finns väl skriftliga delar på nationella prov fortfarande, antar jag. men de kanske har rimligare regler nu än när jag senast skrev ett.
player one: men jag skulle säga att en rullstol, på samma sätt som en hörapparat, är ett hjälpmedel som ingår i elevens grundförutsättningar även vid fortsatta studier, och senare i arbetslivet, och därför blir rimligt att tillåta.
Jag hinner inte läsa hela ditt inlägg just nu, jag gör det senare, men detta stämmer inte pga:
honolulu: Dyslektiker kan öva upp sin läsförmåga men det tar mycket tid och man behöver rätt pedagogik, och det innebär inte att man plötsligt kan ta sig an stora textmassor. Och det kommer man aldrig behöva göra utan sina hjälpmedel för på universitet och när man gör högskoleprov har man juridisk rätt till att använda sig av hjälpmedel! Man klarar sig alltså helt utmärkt i den akademiska världen, vilket måste uppmuntras när de är små. Denna lag ger ju en helt skev bild av hur det ser ut i verkligheten utanför grundskolan.
honolulu:
Och det kommer man aldrig behöva göra utan sina hjälpmedel för på universitet och när man gör högskoleprov har man juridisk rätt till att använda sig av hjälpmedel! Man klarar sig alltså helt utmärkt i den akademiska världen, vilket måste uppmuntras när de är små.
den relevanta frågan är väl, vilka hjälpmedel har man rätt till på högskolan? högskoleprovet kan ju jämföras med ett nationellt prov, så att olika regler gäller är ju inkonsekvent, men det säger ingenting om rimligheten i de olika bakomliggande resonemangen. det är bara två olika bedömningar, och syftet med respektive prov är snarlikt, dvs att avgöra en elevs studieförmåga (i princip).
vad som däremot hade gett dig rätt i det argumentet var om en studerande på högskola faktiskt hade rätt till samma hjälpmedel som du förespråkar under nationella prov, dvs (återigen, om jag förstått dig rätt) någon som högläser texten. är detta något som en dyslektiker har rätt till under sina studier? min gissning är nej.
player one:
den relevanta frågan är väl, vilka hjälpmedel har man rätt till på högskolan? högskoleprovet kan ju jämföras med ett nationellt prov, så att olika regler gäller är ju inkonsekvent, men det säger ingenting om rimligheten i de olika bakomliggande resonemangen. det är bara två olika bedömningar, och syftet med respektive prov är snarlikt, dvs att avgöra en elevs studieförmåga (i princip).vad som däremot hade gett dig rätt i det argumentet var om en studerande på högskola faktiskt hade rätt till samma hjälpmedel som du förespråkar under nationella prov, dvs (återigen, om jag förstått dig rätt) någon som högläser texten. är detta något som en dyslektiker har rätt till under sina studier? min gissning är nej.
en dyslektiker kan lägga extra tid på sina studier t.ex.
player one: dvs (återigen, om jag förstått dig rätt) någon som högläser texten. är detta något som en dyslektiker har rätt till under sina studier? min gissning är nej.
http://www.studera.nu/hogskoleprovet/hogskoleprovet/hogskoleprovetfordigmedsynskada
en DAISY-spelare är en sådan, så jo. det är den vanligaste man använder, även i grundskolan där skolböckerna finns inspelade. en talbok helt enkelt.
inte rättvist alls
en dyslektiker kan lägga extra tid på sina studier t.ex.
absolut, men det kan även en ickedyslektiker.
honolulu:
http://www.studera.nu/hogskoleprovet/hogskoleprovet/hogskoleprovetfordigmedsynskadaen DAISY-spelare är en sådan, så jo. det är den vanligaste man använder, även i grundskolan där skolböckerna finns inspelade. en talbok helt enkelt.
om en majoritet av kurslitteraturen på högre nivå finns tillgänglig i passande format så skulle jag se det som rimligt att tillåta en sådan, enligt föregående resonemang. om inte så är ovanstående motargument applicerbara.
men jag vet inte, om så är fallet är väl det rimligaste att tillåta alla att använda dylika hjälpmedel. det är väl inte som om vi pratar om anmärkningsvärt kostsam högteknologi eller något.
det är fusk, dom ska inte få det lättare bara för dom är sämre
player one:
absolut, men det kan även en ickedyslektiker.
ja men de behöver inte
det handlar inte om att utklassa varandra utan om att bli godkänd
ja men de behöver inte
det handlar inte om att utklassa varandra utan om att bli godkänd
i fallet nationella prov kanske det är så. har man grav dyslexi så kanske man har problem med att bli godkänd på provet i helhet, men det är ju egentligen bara ett av delproven som man har särskilt nedsatt förmåga i, närmare bestämt läsförståelsen, och delprovet består ju av tre delar, slutbetyget är väl (eller var i alla fall förr) en avvägning av alla de resultaten. ett ig på läsförståelsedelen och två godkända eller högre på resterande delar borde ju inte avrundas till ett ig.
och på högskoleprovet handlar det ju just om att utklassa varandra.
