Forumet - överbeskyddande mamma

överbeskyddande mamma

3396 2 23

jag måsre ringa eller smsa när jag går till bussen(300m ifrån våran lägenhet) när jag sitter på bussen, när jag kliver av och när jag är framme osv. måste ringa och säga när jag har slutat, när jag ska gå på stan(fast än att jag bor i stan) och när jag ska till kompisar. jag får inte gå ut klockan 20.00 själv (ibland om jag ska gå på bio eller nå) och vi bor ju i stan så jag borde få! jag får inte gå till stranden på kvällen med typ 10pers. vag får inte gå ut alls. måste alltid vara hemma runt 18/19 (bara för att alla gallerior stänger vid den tiden) måste va hemma vid 16 på helger (om jag varit på stan) för att dom stänger vid den tide. de är det ända jag får jag göra och jag är 15, alla i min ålder går ut och har de kul medan jag sitter hemma och gör ingenting! jag vill inte gå ut för att festa eller nå och det är min mamma medveten om! vill bara umgås med mina vänner osv! men morsan är för cp. Vafan ska ja gö? ska jag typ gå ut genom fönstret när dom sover eller

Senast ändrad 17 Jun 2013, 09:36 av Åtta
Till att börja med att kalla din mamma, som bryr om dig, för CP är ganska lågt och till en hög grad respektlöst. Jag kan förstå din ilska, min mamma är också så till en viss grad...men hey! Vems mamma är egentligen inte så? Snacka med henne då, gör tonårsrevolt eller något om det ej hjälper.

Spana också in:

Ta ett snack med henne och säg varför du vill vara ute längre och att det är andra i din ålder som får vara ute :) samla på dig bra argument och var lite hård om det inte funkar men kom ihåg att inte vara arg utan prata lugnt :) och om det inte funkar så får du bara skita i vad din mamma säger o gå ut ändå :) Jag tror bara att det räcker med att prata lite, kom ihåg att hur arg du än e så gör hon det som hon tror är rätt och gör det bara för at hon e orolig och älskar dig :)


lool: alla i min ålder

Nej, alla gör inte alltid det som alla gör, tro det eller ej.

Som några sagt: prata med din mamma om det. Säg hur du känner och tänker om det hela.
Min mamma vill fortfarande att jag ska höra av mig när jag åker ifrån henne och hem till mig (bor 1,5h bort) så att hon vet att jag kommit hem. Din mamma menar väl med det och vill inte att du ska råka illa ut. Men något över gränsen har det gått.
Men du har också gått över gränsen när du kallar henne för ord som faktiskt har en betydelse som inte ens stämmer in på din mamma (jag jobbar med en som har en form av cp-skada).

bcsc: Ta ett snack med henne och säg varför du vill vara ute längre och att det är andra i din ålder som får vara ute :) samla på dig bra argument och var lite hård om det inte funkar men kom ihåg att inte vara arg utan prata lugnt :) och om det inte funkar så får du bara skita i vad din mamma säger o gå ut ändå :) Jag tror bara att det räcker med att prata lite, kom ihåg att hur arg du än e så gör hon det som hon tror är rätt och gör det bara för at hon e orolig och älskar dig :)
jag har redan gjort det flera gånger och varje gång jag tar upp det så blir hon sur/irriterad och går iväg. idag gick jag hem från max(5min) och hon sa till pappa: spring efter henne hon får inte kontakta sina kompisar osv! hur sjukt är inte det? jag har alltid respekterat henne, alltid lyssnat på henne och varit en "duktig flicka" med de perfekta betygen, hjälper till hemma och är alltid barnvakt åt min lillasyster på loven/helgerna istället för att vara med mina kompisar. jag jobbar varje dag och när jag kommer hem så är hon bara sur på mig utan någon anledning. hon klagar på att hon måste skjutsa mig till jobbet/skolan men när jag tar bussen eller går så får hon värsta utbrotten. Farsan håller också alltid med henne så jag kan inte snacka med hn. och när jag säger "alla" får så menar jag MINA kompisar.

Xisco:

Nej, alla gör inte alltid det som alla gör, tro det eller ej.

Som några sagt: prata med din mamma om det. Säg hur du känner och tänker om det hela.
Min mamma vill fortfarande att jag ska höra av mig när jag åker ifrån henne och hem till mig (bor 1,5h bort) så att hon vet att jag kommit hem. Din mamma menar väl med det och vill inte att du ska råka illa ut. Men något över gränsen har det gått.
Men du har också gått över gränsen när du kallar henne för ord som faktiskt har en betydelse som inte ens stämmer in på din mamma (jag jobbar med en som har en form av cp-skada).
ja jag kanske inte ska kalla henne för cp men ibland kan jag inte hantera min ilska, som de flesta tonåringar. och jag vet att cp är en muskelskada osv som min mamma inte har. 

i fall du inte får tid och hänsyn av din mamma att kunna prata om det fredligt så får du nog bara förklara att du inte kommer att acceptera hennes beteende. sluta skicka sms eller ringa när du ska gå, har gått, åker buss, har slutat åka buss och när du ska hitta på något annat. din mamma kan inte tvinga dig att berätta vad du gör 10+ gånger om dagen. jag skulle ha väntat ett litet tag (för att se hur konflikten utvecklar sig) innan jag hade börjat tänja på utegångsförbuden, men även de är inte kloka att kräva av en femtonåring som bara försöker träffa sina vänner. jag tycker att du borde ta kontakt med en vuxen och berätta om hur din mamma försöker att kontrollera dig. eftersom din pappa verkar ta hennes parti av okänt skäl så är det nog bäst att prata med någon utomstående från familjen. finns det en kurator eller lärare i skolan som du kan tänka dig att kontakta? det blir mycket lättare för din mamma att förstå att  hon gör något som är fel när en person som inte är en del av konflikten kan bekräfta det. och det gör hon.

Jag vet att det här låter typ aa jag vet inte störande eller nåt... men prata med en vuxen och fråga hur du ska hantera situationen om du inte kan göra det själv. 


aristoteles: Om du för en vuxen diskussion med henne och höjer din nivå en bit så ökar nog chanserna att hon ser dig som mogen nog att gå ut själv
Där har du ett bra tips, ge dig inte. Om hon inte vill lyssna på dig eller går iväg så hanterar hon det inte på ett moget sätt men jag tror att om du sätter dig ner med henne och säger att ni måste prata och att det är viktigt och att du vill att hon ska lyssna så går det säkert bra :) hon är din mamma så hon borde lyssna på dig, hon bryr sig om dig :)

Låter som att din mamma inte riktigt mår nå bra.. ta det inte illa upp.. men hon kan inte må så bra om hon ska hålla en sån jävla koll på dig!
Visst, jag kan förstå henne att hon inte vill att något ska hända dig eller något sådant, men det där är ju bara överdrivet.
Frågan är ju hur du beter dig, är du en stökig person eller världens snällaste.. är du en mer stökig person så förstår man att din mamma vill ha regler och sådant.. men är du ''världens snällaste som inte gör något olagligt/dumt alls'' så låter det lite knasigt..

Jag tycker du ska kontakta någon vuxen i din närhet som känner din mamma väl och som kan övertyga henne att det är okej att vara ute lite längre än till kl 20:00 på helger.
På något sätt så verkar det som att hon har svårt att lita på dig.. men eftersom jag varken känner dig eller henne så kan jag ju inte riktigt se hur det egentligen är.

Det är säkert jätte jobbigt, men jag kan lova att det är lika jobbigt att ha en mamma som beter sig som en tonåring när man är 42 år! 

Lycka till :)