Hur har det gått för dig och din mamma?
Kom att tänka på det i efterhand att din mamma knappast behöver beställa tid för läkarbesök med tanke på hur allvarligt läget är utan hon kan bara gå till sjukhuset som akutpatient. Lämplig avdelning skulle jag gissa på är Psykiatriska andelningen så mitt tips är att hon besöker akut-psyk. Förutsatt naturligtvis att hon inte redan har en läkare som hon besöker frekvent.
sarab00: Har en vän som jag brukar snacka med men eftersom att hon inte har upplevt något sånt här så vet hon inte hur det känns, dessutom är hennes föräldrar inte skilda. Tror faktiskt inte att min mamma kommer att orka kämpa så länge med sitt beroende. Hon är en som ger väldigt lätt upp och alltid går enkla vägar. För mig som inte har någon kontakt med pappa känns det ju jobbigare. Har också en lillasyster som är många många år yngre än mig som jag också tar hand om. Självklart tar ju mamma också om henne men hon tar ju tabletterna o går o lägger sig. Har min mormor som hälsar på oss ibland men hon är gammal o trött och vill inte störa henne. Känns som att det dåliga bara händer mig även ifall jag vet att det finns folk som har värre än mig. Men känner mig så så sååå ensam, vet inte vart jag längre ska ta mig vägen.
Får jag fråga hur gammal du själv är? Hur gammal är din lillasyrra?
Lite beroende på hur gammal du är så är väl frågan om inte även du borde följa med din mamma till sjukhuset (Psyk) så att verkligen läkaren kan koppla in ex Socialen för att hjälpa dig. För det första är det inte bra för dig att ensam försöka få din mamma att sluta missbruka både sömntabletter och nervtabletter. Du behöver någon "samtalsterapeut" eller liknande som kan hjälpa dig... lite beroende på hur gammal du är. Att du dessutom måste ta hand om en lillasyrra som är betydligt yngre än vad du själv är är ju ytterst oroande och beklagligt.
Du skriver...
sarab00: Tror faktiskt inte att min mamma kommer att orka kämpa så länge med sitt beroende. Hon är en som ger väldigt lätt upp och alltid går enkla vägar. För mig som inte har någon kontakt med pappa känns det ju jobbigare.
Jag vet inte riktigt vad du syftar på... att hon skulle ta en överdos och avlida? Oavsett - mitt tips är att du kontaktar Socialen i din kommun alt BRIS ( lite beroende på hur gammal du är) på telefonnummer 116111.
Vad jag menar är att detta kan sluta med en förskräckelse så ta chansen innan det inte är försent.
Det märkliga är ju att inte din mormor reagerar/agerar mer än vad hon bevisligen gör!?? Det är ju hennes egna dotter som är alvarligt sjuk.
Följ upp den här tråden så får jag veta hur det går för dig. Jag tänker på dig. 
... 
Lycka till!
Öppettider BRIS telefonnummer 116111
Måndag - Söndag 14 - 21 (Ons 17 - 21)
Helt GRATIS att ringa dvs INGEN samtalstaxa!
stoner:
Hur har det gått för dig och din mamma?Kom att tänka på det i efterhand att din mamma knappast behöver beställa tid för läkarbesök med tanke på hur allvarligt läget är utan hon kan bara gå till sjukhuset som akutpatient. Lämplig avdelning skulle jag gissa på är Psykiatriska andelningen så mitt tips är att hon besöker akut-psyk. Förutsatt naturligtvis att hon inte redan har en läkare som hon besöker frekvent.
Får jag fråga hur gammal du själv är? Hur gammal är din lillasyrra?
Lite beroende på hur gammal du är så är väl frågan om inte även du borde följa med din mamma till sjukhuset (Psyk) så att verkligen läkaren kan koppla in ex Socialen för att hjälpa dig. För det första är det inte bra för dig att ensam försöka få din mamma att sluta missbruka både sömntabletter och nervtabletter. Du behöver någon "samtalsterapeut" eller liknande som kan hjälpa dig... lite beroende på hur gammal du är. Att du dessutom måste ta hand om en lillasyrra som är betydligt yngre än vad du själv är är ju ytterst oroande och beklagligt.Du skriver...
Jag vet inte riktigt vad du syftar på... att hon skulle ta en överdos och avlida? Oavsett - mitt tips är att du kontaktar Socialen i din kommun alt BRIS ( lite beroende på hur gammal du är) på telefonnummer 116111.
Vad jag menar är att detta kan sluta med en förskräckelse så ta chansen innan det inte är försent.Det märkliga är ju att inte din mormor reagerar/agerar mer än vad hon bevisligen gör!?? Det är ju hennes egna dotter som är alvarligt sjuk.
Följ upp den här tråden så får jag veta hur det går för dig. Jag tänker på dig.
...
Lycka till!
Jo, det har gått bra för mig och min mamma. Hon säger att hennes läkare ska skicka en remiss (?) till något beroendeställe. Har bett henne sluta flera gånger men hon säger att det är svårt att bara sluta ta dom, hon är liksom besatt utav tabletterna.
Jag går i gymnasiet och min lillasyster i 3an i grundskolan. Min mormor har tjatat i flera år men eftersom att mamma är jätte beroende så orkar mormor inte tjata mer. Men mormor har sovit över oss och hållit koll på mamma så att vi kan sova utan att oroa oss. Det där med att mamma inte orkar kämpa länge så menar jag att hon alltid går enkla vägar. Hon är lat. Hon kommer inte palla åka till beroendestället för att få hjälp. Vill helst inte snacka med någon kurator (?) då jag är rädd att något kan ända mamma ifall jag lämnar henne ensam hemma för ett par timmar. Men som sagt, så länge mamma blir frisk o lever ett hälsosamt liv utan tabletter mår jag också bra! 🙂
vonKissekatt:
Testa denna kurator också tycker jag. Att bli fri från ett beroende tar tid och har ofta underliggande problem som orsakat det så det skulle nog vara skönt för dig att prata med någon. Bor du i Sthlmsområdet så finns t ex Ersta Vändpunkten att vända sig till. Lena W där är jättebra.
Bor i Stockholm men inte inne i stan och vågar inte lämna mamma ensam hemma även om det bara är ett par timmar. Ska besöka en läkare nästa vecka och tror jag kan prata med läkaren om mina problem 🙂
Hur kan du då gå i skolan? Du måste kunna uppsöka vård själv, och träffa vänner. Du ska inte behöva passa henne. Hon behöver professionell hjälp du inte kan ge henne. Har du varit i kontakt med socialen? De kan hjälpa henne. Det vore det allra bästa för er alla om du kontaktade dem. Hade blivit mycket glad om min unge brydde sig så mycket om mig som du verkar bry dig om din!
Bor i Stockholm men inte inne i stan och vågar inte lämna mamma ensam hemma även om det bara är ett par timmar. Ska besöka en läkare nästa vecka och tror jag kan prata med läkaren om mina problem 🙂
sarab00:
Vill helst inte snacka med någon kurator (?) då jag är rädd att något kan ända mamma ifall jag lämnar henne ensam hemma för ett par timmar. Men som sagt, så länge mamma blir frisk o lever ett hälsosamt liv utan tabletter mår jag också bra! 🙂
Har du en kyrka i närheten så kan du gå dit för att själavårdssamtal, de har absolut tystnadsplikt. Det tar så lång tid du vill att det ska ta.
Kurator har du väl på skolan? Då kan du gå dit under dagen eftersom du ändå måste vara ifrån henne pga skolan
sarab00: Jo, det har gått bra för mig och min mamma. Hon säger att hennes läkare ska skicka en remiss (?) till något beroendeställe. Har bett henne sluta flera gånger men hon säger att det är svårt att bara sluta ta dom, hon är liksom besatt utav tabletterna.
Bra att det gått bra hitintills. Dessvärre är det väl så både med sömntabletter och nervtabletter att det inte bara går att bryta ett (miss)bruk från den ena dagen till en annan utan din mamma får troligen gå på någon form av nedtrappning under en kortare eller längre tid lite beroende på hur länge hon tagit tabletterna. I detta fallet är det ingen skillnad mellan varken sömntabletter, nervtabletter eller heroin. Bryter man intaget av ett preparat så uppstår abstinens.
Lite beklämmande är ju samtidigt att efter vad jag förstått så får läkarna provision på hur mycket läkemedel de förskriver samtidigt som apoteken tjänar pengar på att svenska folket äter mer och mer piller. 
Vad beträffar abstinens när man bryter ett tablettintag så är jag själv "beroende" av piller. Åkte på en märklig sjukdom i vintras (muskelreumatism/polymyalgia reumatika) och äter kortison mot denna sjukdom. Startade på en mycket hög dos och går på nedtrappning under ett till tre år sedan ska jag vara frisk. Bryter jag pillerätandet så kommer smärtorna som ett brev på posten. Nu är iof sig inte kortison en "drog" då kroppen normalt bildar organiskt kortisol i binjurarna men i mitt fall bildar min kropp för lite kortisol så därför måste jag tillföra kortison i form av tabletter för att inte muskelreumatismen ska visa sig igen.
sarab00: Jag går i gymnasiet och min lillasyster i 3an i grundskolan. Min mormor har tjatat i flera år men eftersom att mamma är jätte beroende så orkar mormor inte tjata mer. Men mormor har sovit över oss och hållit koll på mamma så att vi kan sova utan att oroa oss. Det där med att mamma inte orkar kämpa länge så menar jag att hon alltid går enkla vägar. Hon är lat. Hon kommer inte palla åka till beroendestället för att få hjälp. Vill helst inte snacka med någon kurator (?) då jag är rädd att något kan ända mamma ifall jag lämnar henne ensam hemma för ett par timmar. Men som sagt, så länge mamma blir frisk o lever ett hälsosamt liv utan tabletter mår jag också bra! 🙂
Bra att du i vart fall har din mormor som hjälper till. Det funkar ju inte i längden om du går i gymnasiet och istället för att gå i skolan hjälper din mamma hela dagarna för att inte något ska hända med henne.
Hur länge har din mamma ätit sömn- resp nervtabletter?
vonKissekatt:
Hur kan du då gå i skolan? Du måste kunna uppsöka vård själv, och träffa vänner. Du ska inte behöva passa henne. Hon behöver professionell hjälp du inte kan ge henne. Har du varit i kontakt med socialen? De kan hjälpa henne. Det vore det allra bästa för er alla om du kontaktade dem. Hade blivit mycket glad om min unge brydde sig så mycket om mig som du verkar bry dig om din!
Det går bra i skolan, smsar mamma så ofta jag kan så att jag vet att hon mår bra. Har bra vänner och försöker umgås så mycket jag kan med dom under skoltid då jag ej vill lämna mamma ensam hemma för att umgås med kompisar. Tror nog att min mamma är lyckligt lottad att ha en dotter som mig då jag har en storasyster som inte ens bryr sig ett skit om mamma men som tur så bor hon inte med oss.
stoner:
Bra att det gått bra hitintills. Dessvärre är det väl så både med sömntabletter och nervtabletter att det inte bara går att bryta ett (miss)bruk från den ena dagen till en annan utan din mamma får troligen gå på någon form av nedtrappning under en kortare eller längre tid lite beroende på hur länge hon tagit tabletterna. I detta fallet är det ingen skillnad mellan varken sömntabletter, nervtabletter eller heroin. Bryter man intaget av ett preparat så uppstår abstinens.Lite beklämmande är ju samtidigt att efter vad jag förstått så får läkarna provision på hur mycket läkemedel de förskriver samtidigt som apoteken tjänar pengar på att svenska folket äter mer och mer piller.
Vad beträffar abstinens när man bryter ett tablettintag så är jag själv "beroende" av piller. Åkte på en märklig sjukdom i vintras (muskelreumatism/polymyalgia reumatika) och äter kortison mot denna sjukdom. Startade på en mycket hög dos och går på nedtrappning under ett till tre år sedan ska jag vara frisk. Bryter jag pillerätandet så kommer smärtorna som ett brev på posten. Nu är iof sig inte kortison en "drog" då kroppen normalt bildar organiskt kortisol i binjurarna men i mitt fall bildar min kropp för lite kortisol så därför måste jag tillföra kortison i form av tabletter för att inte muskelreumatismen ska visa sig igen.
Bra att du i vart fall har din mormor som hjälper till. Det funkar ju inte i längden om du går i gymnasiet och istället för att gå i skolan hjälper din mamma hela dagarna för att inte något ska hända med henne.
Hur länge har din mamma ätit sömn- resp nervtabletter?
Hm, hon började ta depression tabletter efter att hon skiljdes med pappa och sen började hon nog med sömnpillerna, så tror hon har tagit sömntabletterna i 2-3 år. Men förut var det 1 tablett kanske en gång i veckan men nu har det blivit till mer än 6 om dagen.
Vill nog inte gå till en skolkurator då jag inte tror kuratorn i min skola har någon tystnadsplikt. När kuratorn tror att en elev inte kan sköta sina läxor eller vara koncentrerad under lektionen vill dom ha ett möte med socialen och rektorn vilket jag inte vill.
sarab00:
Vill nog inte gå till en skolkurator då jag inte tror kuratorn i min skola har någon tystnadsplikt. När kuratorn tror att en elev inte kan sköta sina läxor eller vara koncentrerad under lektionen vill dom ha ett möte med socialen och rektorn vilket jag inte vill.
De har tystnadsplikt. Om jag vore du hade jag ringt till antingen BRIS eller något ställe som Ersta som kan referera dig vidare. Du kan också ringa hemifrån (om du kan vara utom hörhåll för mamma och syster). Du ska som sagt inte behöva gå och bära på allt detta. Din mamma behöver hjälp du inte kan ge. Vet hur det är att känna alltför mycket ansvar för småsyskon också och det blir alldeles för tungt efter ett tag.
vonKissekatt: De har tystnadsplikt.
Går man in på Elevhälsan så står det...
Bestämmelsen om sekretess för en kurator och en lärare återfinns i OSL 23:2. I dess första stycke talas om sekretess för elevhälsans psykosociala insats (skolkurator) och i det andra stycket om sekretess i det elevstödjande arbetet (bl.a. lärare). Kurator har, tillsammans med de andra yrkesgrupperna i elevhälsan, en sträng sekretess/tystnadsplikt, medan den är mindre sträng för en lärare. Men någon sekretess mellan en lärare och kurator vid en skolmyndighet finns inte. Uppgifter dem emellan kan lämnas om det behövs för arbetets skull, d.v.s. efter ett etiskt övervägande.
Bestämmelserna om sekretess hittar du lätt på nätet, prova t.ex. denna länk http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090400.htm
Jag kan tillägga att vid en friskola gäller tystnadsplikt för en kurator och lärare enligt SkolL 29:14, stycke 2. Även vid friskolan kan uppgifter lämnas mellan kuratorn och läraren när det behövs för arbetet.
Ovanstående är skrivet av: Staffan Olsson/föreläsare om tystnadsplikt, anmälningsplikt och frågor om samverkan och ansvar i förskola, skola, socialtjänst och sjukvård. I snart 30 år har han föreläst och utbildat all slags personal.
MEN - vad jag vill minnas har även kuratorn anmälningsplikt om något riktigt allvarligt framkommer så att myndighet måste gå in och agera för barnets skydd. Att kuratorn informerar om detta ger barnet möjlighet att enbart säga så mycket som denne vill, så att barnet själv vet att om h*n inte VILL så behöver h*n inte heller gå över den gränsen. Det vore ju liksom ännu värre att inte informera om det.
sarab00: Det går bra i skolan, smsar mamma så ofta jag kan så att jag vet att hon mår bra. Har bra vänner och försöker umgås så mycket jag kan med dom under skoltid då jag ej vill lämna mamma ensam hemma för att umgås med kompisar. Tror nog att min mamma är lyckligt lottad att ha en dotter som mig då jag har en storasyster som inte ens bryr sig ett skit om mamma men som tur så bor hon inte med oss.
Du ska ha all heder i ditt agerande. Vad jag förvånar mig lite över är att inte din mormor agerar lite mer än vad hon gör. Din mormor har samma relation, fast i omvänd ordning, till din mamma.
Det finns ju ett gammalt talesätt som heter något i stil med att föräldrarna kommer att vara föräldrar för sina barn intill döden. Men det blir ju lite galet om barnen ska vara förälder för sin förälder.
Bara en undran - vet du varför din storasyrra inte bryr sig över sin mamman tabettmissbruk?
En undran till - efter vad jag förstått har du dålig kontakt eller ingen kontakt med din biologiska pappa. Jag antar naturligtvis att inte dina föräldrar fick delad vårdnad av dig när de skiljdes för några år sedan. Men bara för att inte delad vårdnad tilldelas så innebär ju inte det automatiskt att inte barnet/barnen får ha någon kontakt med pappan.
sarab00: Hm, hon började ta depression tabletter efter att hon skiljdes med pappa och sen började hon nog med sömnpillerna, så tror hon har tagit sömntabletterna i 2-3 år. Men förut var det 1 tablett kanske en gång i veckan men nu har det blivit till mer än 6 om dagen.
Är nog dessvärre inte helt ovanligt, tyvärr.
stoner:
Går man in på Elevhälsan så står det...Bestämmelsen om sekretess för en kurator och en lärare återfinns i OSL 23:2. I dess första stycke talas om sekretess för elevhälsans psykosociala insats (skolkurator) och i det andra stycket om sekretess i det elevstödjande arbetet (bl.a. lärare). Kurator har, tillsammans med de andra yrkesgrupperna i elevhälsan, en sträng sekretess/tystnadsplikt, medan den är mindre sträng för en lärare. Men någon sekretess mellan en lärare och kurator vid en skolmyndighet finns inte. Uppgifter dem emellan kan lämnas om det behövs för arbetets skull, d.v.s. efter ett etiskt övervägande.
Bestämmelserna om sekretess hittar du lätt på nätet, prova t.ex. denna länk http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090400.htm
Jag kan tillägga att vid en friskola gäller tystnadsplikt för en kurator och lärare enligt SkolL 29:14, stycke 2. Även vid friskolan kan uppgifter lämnas mellan kuratorn och läraren när det behövs för arbetet.
Ovanstående är skrivet av: Staffan Olsson/föreläsare om tystnadsplikt, anmälningsplikt och frågor om samverkan och ansvar i förskola, skola, socialtjänst och sjukvård. I snart 30 år har han föreläst och utbildat all slags personal.
MEN - vad jag vill minnas har även kuratorn anmälningsplikt om något riktigt allvarligt framkommer så att myndighet måste gå in och agera för barnets skydd. Att kuratorn informerar om detta ger barnet möjlighet att enbart säga så mycket som denne vill, så att barnet själv vet att om h*n inte VILL så behöver h*n inte heller gå över den gränsen. Det vore ju liksom ännu värre att inte informera om det.
Ja precis, precis som med psykologer, kuratorer och psykiatriker - är någon i fara så måste man vidta åtgärder.
stoner:
Du ska ha all heder i ditt agerande. Vad jag förvånar mig lite över är att inte din mormor agerar lite mer än vad hon gör. Din mormor har samma relation, fast i omvänd ordning, till din mamma.Det finns ju ett gammalt talesätt som heter något i stil med att föräldrarna kommer att vara föräldrar för sina barn intill döden. Men det blir ju lite galet om barnen ska vara förälder för sin förälder.
Bara en undran - vet du varför din storasyrra inte bryr sig över sin mamman tabettmissbruk?
En undran till - efter vad jag förstått har du dålig kontakt eller ingen kontakt med din biologiska pappa. Jag antar naturligtvis att inte dina föräldrar fick delad vårdnad av dig när de skiljdes för några år sedan. Men bara för att inte delad vårdnad tilldelas så innebär ju inte det automatiskt att inte barnet/barnen får ha någon kontakt med pappan.
Är nog dessvärre inte helt ovanligt, tyvärr.
Pappa ser mig inte som sitt barn, han vill inte ha någon kontakt. Annars hade jag gjort allt för att ha båda mina föräldrar vid min sida. Samma sak gäller för systern.
