Forumet - Övernaturliga?

Övernaturliga?

2394 1 31

Spana också in:


mynona: Min åsikt är att det är lika naivt att inte tro som att tro: vi har ingen information om det och har ingen som helst möjlighet att veta. Därför känns det mest moget att erkänna att man inte vet, vilket ju bara är ett erkännande av faktum.
Man kan ändå se till sannolikhet grundat på vår kunskap om medvetandet. Visst är det ganska naivt att tro utan bevis, men min intuitiva uppfattning är solklar och jag känner inte att jag (för min psykiska hälsas skull) tjänar något på att tvivla i nuläget. Dyker det upp fakta som indikerar att jag kan ha fel tar jag självklart till mig det.

Schism:
Man kan ändå se till sannolikhet grundat på vår kunskap om medvetandet. Visst är det ganska naivt att tro utan bevis, men min intuitiva uppfattning är solklar och jag känner inte att jag (för min psykiska hälsas skull) tjänar något på att tvivla i nuläget. Dyker det upp fakta som indikerar att jag kan ha fel tar jag självklart till mig det.
Ja, men även den kunskapen är ofullständig. Problemet är att om man gör en hypotes att det övernaturliga existerar, så är det något som existerar inom en annan "sfär"/annat medvetandeplan, och man kan därmed inte förvänta sig bevis inom vår "sfär". Det gör frågan besvärlig och svår att tala om nyktert, men det är ändå något man tvingas ta hänsyn till. Man bör följa den övertygelse man känner att man behöver följa för sin jämvikts skull. Jag känner dock inte att man behöver tvivla: man gör sig en övertygelse grundat på sannolikhet dragen ur den kunskap man har. Man kan hålla på den åsikten fram till att man övertygas om motsatsen. Det skiljer sig inte från andra ämnen. Jag har starka åsikter, men det är möjligt att övertyga mig, det är bara det att kraven på motagument är höga. Huvudsaken är att man trots allt är öppen för att övertygas om motsatsen, och det kan man vara även om man har en stark övertygelse. Det jag tycker är viktigt är att hålla ett öppet sinne. 

mynona: Min åsikt är att det är lika naivt att inte tro som att tro: vi har ingen information om det och har ingen som helst möjlighet att veta. Därför känns det mest moget att erkänna att man inte vet, vilket ju bara är ett erkännande av faktum.
Man kan inte veta om det finns andar eller spöken heller, men de flesta väljer att inte tro på det iaf.

Nej inte direkt. Jag vet inte men jag tänker inte på det som något som direkt påverkar mig heller, jag utgår från att jag kommer att bara förmultna när jag dör efter ett liv där jag aldrig träffat på någon poltergeist eller brinnande buske som språkar med mig. Den som lever eller snarare dör får se.