Fjortisar med sitt sönderblonderade, sönderbrännda hår. Bimbosarna med sina silikonbröst och vitblonda vågor, emos med sina höga tupperade platinasvall. Det finns många kategorier på personlighetsgrupper som brukar ha blonderat hår och alla blir vi dömda för det. "Ska du bli fjortis nu?", "Du fattar väl att det där kommer att slita sönder ditt hår". Jag har till och med hört saker som: "Jag tar inte blonderade tjejer seriöst." och jag blev så arg!
Vafan. Hur många unga och vuxna människor i I-länderna har egentligen sin helt naturliga färg? Nu syftar jag främst på tjejer. Hojta, någon som aldrig har slingat, tonat eller någon gång färgat/blonderat sitt hår!
Vad man har gjort med håret är inget man skall dömmas för! Det är roligt att testa runt färger för att hitta sin identitet. Tycker man att "detta är jag" och mår bra och får självförtroende av en hårfärg så ska det inte komma någon som ser ner på dig för det!
Själv har jag varit slingad, mörkbrunett, ljusbrunett, mörkröd, kopparröd, röd med slingor, skrikröd och rödblond. Som ni märker så har jag fastnat för de röda tonerna. Röd är min färg för den symboliserar sensualitet, uttrycksfullhet, oblyghet och att man är en eldig och passionerad person. Vilken är din färg och varför? Vad tänker ni på när ni hör om vissa hårfärger?