äsh, det finns säkert många barnlösa par som skulle stå i kö, så då är det ju bra att man glädja nån

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Känns som att det skulle bli en bra uppväxt för barnet, att hela tiden veta att föräldrarna egentligen ångrar sig men "står ut".

Vem sa att barnet skulle få reda på det ?

Pepparkaksgubbe:

Vem sa att barnet skulle få reda på det ?

Du tror alltså inte att det skulle märkas på föräldrarnas sätt att vara och uppfostra barnet? Du tror alltså att barn är helt dumma i huvudet och inte märker sådant?

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Du tror alltså inte att det skulle märkas på föräldrarnas sätt att vara och uppfostra barnet? Du tror alltså att barn är helt dumma i huvudet och inte märker sådant?

Nej, Kom det fram som att jag trodde det?
Jag tror att mamman skulle börja älska barnet med tiden efter att mamman har vant sig vid den livsstil/situationen.

Pepparkaksgubbe:

Jag tror att mamman skulle börja älska barnet med tiden efter att mamman har vant sig vid den livsstil/situationen.

Om man klämmer ut en unge och sedan inser att "Fan, jag vill inte ha ett barn, jag vill inte vara någons mamma, jag ångrar mig, jag tar tillbaka!!111", så tror jag inte att det skulle "gå över", utan skulle nog ha en klar inverkan på relationen mellan mamma och barnet, även om mamman gör sitt bästa.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Om man klämmer ut en unge och sedan inser att "Fan, jag vill inte ha ett barn, jag vill inte vara någons mamma, jag ångrar mig, jag tar tillbaka!!111", så tror jag inte att det skulle "gå över", utan skulle nog ha en klar inverkan på relationen mellan mamma och barnet, även om mamman gör sitt bästa.

Men seriöst, vem fan är så dum att man kommer på det efter 9 mån, och efter alla läkarbesök, barnmoskabesök och efter alla föreberedelser, alla köp av babykläder/säng osv..att man inte vill ha barnet? Lol.
Skaffar man barn ska man ta sitt ansvar och ta hand om barnet enda tills den blir 18, och sluta vara löjlig och säga "jag ångrade mig" .. Du har 3 mån på dig att bestämma , du KUNDE ha ångrat dig tidigare, men gjorde inte det. Your fault.Oki

menar inte dig när jag skriver "du"

Pepparkaksgubbe:

Men seriöst, vem fan är så dum att man kommer på det efter 9 mån, och efter alla läkarbesök, barnmoskabesök och efter alla föreberedelser, alla köp av babykläder/säng osv..att man inte vill ha barnet? Lol.

Det finns något som heter förlossningsde​pression.
Det är förvisso oftast bara ett tillfälligt tillstånd och går oftast över, men det kan ju säkert hända att man inte kommer över det.
Det är ju ändå en sak att se sin mage växa och se något suddigt som påstås vara ett barn på en liten monitor, men när man sedan klämmer ut saken och ska ta hand om den faktiskt kan se den, ta i den och höra den så är det nog inte omöjligt att man ångrar sig.

Pepparkaksgubbe:

Skaffar man barn ska man ta sitt ansvar och ta hand om barnet enda tills den blir 18, och sluta vara löjlig och säga "jag ångrade mig" .. Du har 3 mån på dig att bestämma , du KUNDE ha ångrat dig tidigare, men gjorde inte det. Your fault.Oki

Visst får man skylla sig själv om man inser efteråt att man ångrade sig, men det är ju tyvärr barnet som blir mest skadat och lidande av en känslomässigt tillbakadragen förälder.
Det finns många föräldrar som tar hand om sina barn, ger de kläder och mat och tak över huvudet och tycker att det räcker, men det gör det inte. Man måste vara känslomässigt engagerad och närvarande också.
En förälder som inte vill ha sitt barn kan inte vara det.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det finns något som heter förlossningsdepression.

Ja, men det är inte vad tråden handlar om

XMinGrönaLampaÄrDödX:

En förälder som inte vill ha sitt barn kan inte vara det.

Eftersom att den föreldrern ville ha barn när denne var gravid, finns alltså lusten där. Så jag tror att dem kommer tillbaka, alltså lusten att vara mamma ,efter ett tag, även om denne ångrade sig ifrån början. Tycker du att det är bättre med adoption och barnhem eller?

Pepparkaksgubbe:

Ja, men det är inte vad tråden handlar om

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det är förvisso oftast bara ett tillfälligt tillstånd och går oftast över, men det kan ju säkert hända att man inte kommer över det.

Och då är det ju i princip samma sak. Har man förlossningsdepression så kan man känna ångerkänslor och känner kanske inte kärlek för barnet.
Om det då inte går över, ja då ångrar man sig ju?

Pepparkaksgubbe:

Eftersom att den föreldrern ville ha barn när denne var gravid, finns alltså lusten där.

Det är som sagt något helt annorlunda att fantisera om att vara förälder, och helt plötsligt vara det.
Bara för att man tycker om tanken på att ha barn så är det inte säkert att man faktiskt gör det.
Det är lite som karuseller, bara för att de ser roliga ut så betyder inte det att man tycker det när man väl åkt.

Pepparkaksgubbe:

Tycker du att det är bättre med adoption och barnhem eller?

Det beror ju såklart vad barnet hamnar hos för några, men om man adopterar ett barn så har man nog iaf bestämt sig för att man vill ha ett barn och kan ta hand om det.
Jag tror att det är bättre att bli adopterad av en kärleksfull familj där man är önskad än att växa upp med en mamma som inte vill ha en.

Pepparkaksgubbe:

Så jag tror att dem kommer tillbaka, alltså lusten att vara mamma ,efter ett tag, även om denne ångrade sig ifrån början.

Du tror alltså inte att det finns människor som ångrar sig, där lusten inte kommer tillbaks? Du tror att alla som skaffar barn vill ha sina barn?

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Och då är det ju i princip samma sak. Har man förlossningsdepression så kan man känna ångerkänslor och känner kanske inte kärlek för barnet.
Om det då inte går över, ja då ångrar man sig ju?

Ja, men jag tror att tråskaparen menar ett vanligt "ångra" inte ett ångra pga en sjukdom. Alltså att man ångrar sig av själviska skäl.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det är som sagt något helt annorlunda att fantisera om att vara förälder, och helt plötsligt vara det.
Bara för att man tycker om tanken på att ha barn så är det inte säkert att man faktiskt gör det.

Men det ligger in ens ansvar att ta reda på att man är redo att bli en föreldrer, "att inte veta hur det är" är ingen ursäkt, Ingen vet hur det är att vara en föreldrer innan man faktiskt blir det.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Jag tror att det är bättre att bli adopterad av en kärleksfull familj där man är önskad än att växa upp med en mamma som inte vill ha en.

Ja, där håller jag med.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Du tror alltså inte att det finns människor som ångrar sig, där lusten inte kommer tillbaks? Du tror att alla som skaffar barn vill ha sina barn?

Jag vet inte, men majoriteten får nog tillbaka den.

majsoo:

Förr satte man ut barnen man inte ville ha i skogen^^

Ops, får man inte göra så längre?

mamama:

jag bara undrar vad som händer om man inte vill ha barnet längre.

Container....

Beror väl på barnets ålder.

Pepparkaksgubbe:

Jag tror att mamman skulle börja älska barnet med tiden efter att mamman har vant sig vid den livsstil/situationen.

Men om man tex ångrade sig när barnet blivit fem år gammalt?

mamama:

Men om man tex ångrade sig när barnet blivit fem år gammalt?

Då tycker jag att det är lite skumt, eftersom att man har uppfostrat och tagit hand om en person i 5 år, och älskat den personen i 5 år och sedan ångrar sig?