Forumet - Omg, panik! Hatar gymnasiet!

Omg, panik! Hatar gymnasiet!

4594 0 28
Asså allt känns så jävla fel! För två dagar sen började jag på gymnasiet och det har varit en mardröm! Jag hade verkligen förväntat mej att allt skulle bli så bra! Att man skulle träffa nya kompisar och ha så jävla kul! Alla säger ju att gymnasiet ska va så bra, den bästa tiden...man blir så besviken när det inte stämmer! Jag kände liksom ingen där, men grejen är att dem flesta känner varann sen innan! Så dem har redan hittat varann och dem skiter såklart i mej när dem redan har kompisar. Grupperingen har liksom redan börjat..Är det normalt när det bara har gått två dagar?! Vi har inte haft några lära känna övningar, nej det ska vi ha om några veckor på ett läger! Jag orkar inte vänta. Det känns verkligen inte som det kommer bli bättre..Allt ja vill ha är några vänner i klassen. Ja skulle bli så lycklig. Idag försökte ja prata med några, det gick bra i början men dem vill hellre prata me sina kompisar och vänder mig ryggen åt..Ja gråter varje kväll och har ont i magen innan ja går till skolan. Jag mår inte bra. Jag är blyg och osäker när ja träffar nytt folk. Men asså ja blev blivit kompis med en tjej första dagen..men asså ja kan inte va kompis me henne. De går inte. Hon typ gillar mig asmycket och vill va me mig. Men hon har i stort sett blivit mobbad större delen av sitt liv, ingen gillar henne i min klass och hon följer efter mig som en svans! Det känns som att alla tar avstånd från mig för att jag är med henne! Jag har lust att dissa henne när som helst, men ja skulle aldrig kunna göra något sånt hemskt. Men hon e verkligen inte min typ..Jag vill verkligen inte va me henne. Jag vill försöka lära känna dem i min klass utan henne, men det går inte när hon följer efter mig som en svans. Men ja vågar inte direkt lämna henne heller. Då blir ja ju verkligen HELT SJÄLV. I början tänkte jag att vi kunde lära känna nya tillsammans, men alla hatar verkligen henne. Ja tycker så synd om henne, men samtidigt vill ja tänka på mitt eget bästa. Ja mår verkligen INTE bra! Jag blir så ledsen när ja ser att mina andra kompisar redan har skaffat massa nya vänner. Jag orkar inte gråta längre..Vrf kan inte dem i min klass bara släppa in en till i sitt gäng? Fatta vad glad ja skulle ha blivit..Jag kommer inte kunna klara plugget utan vänner. Ja vill inte byta klass för då kanske det händer samma sak. Blir det bättre? Kommer ja kunna få vänner i klassen? SKa ja dissa hon som följer efter mig? Snääälla svara, ja vill hoppa av gymnasiet om det inte blir bättre! :(

Spana också in:

Kände så första veckan i gymnasiet också, gick till ett par ggr till lärarrummet och sökte efter klassföreståndaren i syfte att byta linje, hon var dock inte där och sen orkade jag inte gå dit igen. Ännu en gång så spelade min lathet en avgörande roll i mitt liv. Idag stormtrivs jag med min klass, har en jävligt bra relation med alla.
Alltså. Ge det lite tid. Ett tips är att ställa dig som reserv på någon annan linje/skola nu så att du har chansen att byta om det inte blir bättre.

Men att fly är inte bra. Det är något jag lärt mig. [no-no] Stå på dig, var social - gör det bästa av situationen. Om du är trevlig och inte allt för konstig så får du vänner snart om du anstränger dig lite.
sunshine3:

.Ja gråter varje kväll och har ont i magen innan ja går till skolan. Jag mår inte bra.


nyttigt för dig, nu vet du hur "din svans" har känt sig större delen av sitt liv. anledningen till att många trivs mycket bättre på gymnasiet är för att man slipper högstadiementaliteten som du fortfarande verkar ha kvar...

sunshine3:

Jag hade verkligen förväntat mej att allt skulle bli så bra! Att man skulle träffa nya kompisar och ha så jävla kul!


allting blir inte perfekt bara för att du börjar i gymnasiet, det låter som du borde tagga ner lite och prata mer med dina klasskamrater. ge det lite tid.
sunshine3:

två dagar


Men åh nej har det gått två dagar i gymnasiet och du har inte lärt känna någon ännu?!?!?! [surprised]

Chill thi fak out. Jag sade knappt något de första dagarna, men jag är även rätt reserverad som person. Men så småningom började man prata lite. Sedan lite mer, och sedan ännu mer. Jag hade även den oturen att vara den enda i klassen som inte kände någon sen innan. Alla andra kände åtminstone en eller fyra personer sen innan. Hela första veckan tänkte jag "Faan, orka" men det var bara att kämpa på och sedan blev det bättre. De personer jag umgås mest med i klassen är genom tillfälligheter som kom i början av ettan.

Ta det lugnt ett tag. Blir det inte bättre, byt linje alt. skola.
Jag lovar dig lilla du att det blir bättre. Du har mitt ord. Det krävs bara att isen mellan dem olika grupperna bryts för att alla skall ha tillfälle att lära känna varandra under lite lättare förhållanden.

Sedan när lägret kommer gå i verk så kan jag garantera att du kommer få flera vänner! Inget snack om saken.

Det gäller bara att ge det tid helt enkelt.

Lycka till nu och sköt om dig!