Forumet - OMG Tog en snus idag (snusar elelr röker ej)

OMG Tog en snus idag (snusar elelr röker ej)

894 0 60
Tog en snus idag, jag varken snusar eller röker så jag fick nikkokick p.g.a snuset, nu tänkte jag berätt alite om min nikkokick

Ja, jag tänkte skriva om en fantastisk tripp jag hade på snus.

Hela trippen utspelar sig hos min bäste vän och i området där han bor.

12:00 ungefär så stoppar jag ner en general white i en tom cigarrlåda (ni som inte vet vad det är, slå upp ordet) Jag sätter mig på bussen och är en aning nervös. Hur ska det bli? Kommer jag att snetrippa? Nåja! Det blir som det blir. Jag stiger av bussen kanske 40 minuter senare och ringer på min kompis lägenhetsdörr. Han öppnar med en flaska öl i handen. Dagen innan hade han köpt ett flak öl och hade lovat att INTE tulla på det. Självklart har han druckit upp nästan halva flaket och tar sig en öl för att återhämta sig.

Jag frågar honom om vi inte kan dricka kaffe, men sedan ångrar jag mig och vi knäcker en öl och jag smuttar bara lite på den. , Det känns som om man flyger en kort stund och sedan tappar man motorikkontroll och balans och ligger bara och asgarvar en liten stund. Ruset går över väldigt snabbt så vi tar oss en öl till. Vi är på gott humör och jag bestämmer mig för att slänga i mig en prilla.

Nu är det så här att vill man ha en lätt tripp så ska man ta runt 1 prilla.sköljer ned med juice. Jag är lite för ivrig, för jag väntar 20 minuter och inget händer, så jag tror att snuset är kass och häller i mig resten med juicen, runt 2 jävla prillor blir det! Vi sätter oss ner och spelar tv-spel. Inget händer. Vi går ut på balkongen och jag förnimmer en svag känsla långt bort av disorientering. Men känslan är svag och jag avfärdar den som placebo. Vi går in igen och sätter oss i hans lilla rum. Plötsligt överväldigas jag av en känsla att något stort håller på att hända. Jag tappar kontrollen. Blir fruktansvärt rädd och skriker åt min kompis att jag snear. Han lugnar mig och säger att det är ignet farligt. Jag försöker berätta för honom att min själ och mina tankar styrs av snuset. Sedan börjar jag skratta. Allt känns overkligt. Ångesten sköljer igen över mig, jag rusar ut till toaletten och kräks. Därefter ligger jag på golvet i mörkret, min kompis står i dörröppnignen och talar lågt och lugnande. Jag vet att han finns där. Jag svettas. Jag sluter ögonen och det blixtrar framför dem och jag förstår att badrummet är ett rymdskepp som flyger i rasande fart uppåt och uppåt i det oändliga universum.

Jag har tappat kontrollen över tiden, men jag reser mig upp från badrummet. Går ut i vardagsrummet. Min kompis har beställt pizza till oss, jag vill inte ha. Men jag ser hans morgonrock och tycker den är vackrare än aldrig förr, jag tar den på mig och vandrar av och an i lägenheten och känner mig som en baron i ett kungligt slott. Sedan lägger jag mig på hans stora säng och sluter ögonen. Bilder flyger fram i en rasande fart framför mina stängda ögonlock. Mönster, färger, drakar, allt. Det går i ett rasande tempo och jag får en otäck känsla av att jag har gott vilse och bara vill avbryta trippen. Men det går inte. Jag är orolig och går upp igen och ber min kompis känna på min puls. Sedan föreslår jag att vi ska gå ut en sväng. Jag mår inte alls bra. Men, så fort jag kommer utanför dörren så händer något! Marken gungar till, jag testar mina nya lätta ben och skrattar till av lycka! Allt är vackert ute! Jag känner doften av smaker och kan lukta på känslor! Helt fantastiskt!

Jag ser grönen och undrar hur det gröna kan vara så fruktansvärt grönt och vackert! Varenda minsta lilla regndroppe bildar mönster och färgerna skiner. Det är för övrigt en grå sommardag, men ack så vackert! Att jag inte har upptäckt detta tidigare! Vi fortsätter att gå och jag förklarar för min vän vad jag ser och försöker förmedla allt jag upplever, men det är knappt att det går, allt är så överväldigande. Vi går förbi lummiga trädgårdar som förvandlas till slottsträdgårdar. Vi kommer till ett torg och jag upplever känslan av att det är ett litet renässanssamhälle på 1500-talet. Min kompis klagar över att vi inte har öl. Jag ger honom min plånbok och säger att han kan gå in och köpa hur mycket öl han vill. Men han tycker vi ska gå hem till honom igen, packa ryggsäcken med öl och l gå ut igen.

Sagt och gjort! Vi promenerar hem till honom igen, fast det går långsamt eftersom jag måste stanna och undersöka alla vackra blommor, träd och förklara hur fantastisk naturen är.

Hemma hos honom hämtar jag min kalla pizza, min vän packar ner starkölen. Han pratar i telefon, undertiden går jag utanför och känner doften av tivoli och tänker på pariserhjul och sockervadd och ångorglar. Ett orosmoln i psyket dyker upp och jag tar telefonen och hör en bekant till oss, jag förklarar att "det växer fint" sedan lämnar jag tillbaka telefonen. Vi går ut igen i duggregnet, jag har blivit mer och mer trippad hela tiden. Jag går där med pupilelr stora som ägg och småäter på min pizza, hittar en plastlingonkrans på marken och tycker den är röd och fin och lägger den på pizzakartongen bredvid pizzan. Vi sätter oss på ett ställe och min kompis dricker öl och drar en gaspatron. Två småglin kommer förbi och vet direkt varför vi har en sodasifon, hehehe! Jag ger de varsinn ballong, för jag vill att de ska ge sig av. Jag befinner mig i en sagovärld.

Nu når jag den högsta punkten av trippen. Vi har hasat oss ner i skogen. Min kompis sitter på en sten några meter från mig. Själv står jag vid ett träd och undrar vad som är upp och ner. Allt flyter. Jag sträcker ut handen efter lite mossa som först är grön, sedan purpurfärgad, den glider undan under min hand och svävar iväg. Jag förstår att det bar här ALLTET skapades för längesedan, jag är mållös och upplever plötsligt en egoupplösning. Jag FINNS inte mer som fysisk person utan är en del av naturen, jag kan inte känna min kropp mer. Jag svävar, flyter och existerar som en ande. ALLT flyter och svävar, det finns inga riktningar mer, inget upp, inget ner. Jag upplever en religiös vördnad inför skapelsen och alltet. Långt borta hör jag min vän ropa mitt namn, men han är långt långt borta och jag kan inte svara. Långsamt glider jag in i min kropp igen och svarar. Vi börjar gå genom skogen tillbaka hemåt. Själv hade jag inte hittat därifrån trots att det var nära. När vi kommer upp från skogen tittar jag på den orange hyreshusväggen och då exploderar hela världen i en orange ton. Jag tittar mot homlen, det blir grönt, det blir blått! Jag berättar för min vän att solen lyser blått! Han säger lugnt att solen är i moln.

Väl hemma hos honom förklarar jag att han bor väldigt fint och äter upp en påse chips som han tar fram. Långsamt börjar jag bli mig själv igen, denna sommar, då och då får jag mina skrattattacker. När vi sitter på hans balkong, dricker öl och tittar på solen.

Spana också in: