Forumet - ORIENTERARTJEJEN.

ORIENTERARTJEJEN.

1476 0 10
Av:

Sir Göte Borgare. [cool]

Det är en helt underbar senvårs- eller försommardag. Jag vet inte exakt var datumgränsen går, men det tycker jag spelar mindre roll i detta sammanhanget, för oberoende av var i almanackan vi befinner oss är det ett underbart väder i alla fall. En strålande sol som bara vräker ner värme från en klarblå himmel. Helt vindstilla är det och fåglarna som sitter i nästan varenda buske och träd gör allt för att överrösta varandra med sin vackra vårsång.

Eftersom jag liksom så många andra är arbetslös, är jag ute och strövar omkring i naturen. Det är något som jag älskar och njuter i fulla drag av att göra, så då ett sätt är jag faktiskt tacksam för att jag inte har något arbete. Tråkigt bara att arbetslöshet alltid skall ha en i det närmaste tom plånbok i sällskap.

Nästan jämt när jag är ute i ”bushen”, som jag brukar säga när jag är ute i naturen och strövar omkring, går jag helst i orörd mark och så också i dag. Efter det att jag har trängt mig igenom ett extra risigt terrängavsnitt på toppen av ett litet berg hittar jag mitt inne i den snårigaste delen av buskskogen en sådan där trekantig röd/vit orienteringsskärm med vidhängande ”stämpel” och jag mumlar tyst för mig själv: ”Stackars orienterare, banläggaren gör då allt som står i hans makt för att djävlas med dom,” och kommer genast att tänka på mina egna vedermödor i orienterandets svåra konst på den tiden när jag låg i ”lumpen” och hade en rytande furir i bakhasorna.

Medan jag tänker vidare på detta, för min del nu avklarade helvete, går jag ner i dalen framför mig och upp på nästa lilla berg, som förresten verkar vara en tvilling till det första vad snårigheten beträffar, och när jag står på toppen av det andra berget tänker jag: ”Precis som ett par jättestora kvinnobröst ligger bergen här.” Och med min snuskiga fantasi vilt flödande tänker jag vidare: ”Kan det vara en forntida jättekvinna som har blivit förstenad liggande på rygg här?”

Ivrigt spanande försöker jag att upptäcka resten av henne, men buskskogen är för tät för att jag skall kunna se några konturer av hennes kurviga kropp. Det enda jag kan se är en kulle som i så fall skulle kunna vara hennes mage och jag går dit för att försöka att hitta någon form av grotta som i så fall är hennes förstenade fitta, men hittar naturligtvis inte något i den vägen.

Snart nog tröttnar jag på att leta vidare efter något som jag ju ändå vet att aldrig har funnits, utan lägger mig i stället i det spirande gräset i en liten glänta och låter vårsolen värma min efter vinterkylan stelnade lekamen och bara njuter av tillvaron.

Troligtvis dåsar jag väl till en stund utan att jag är medveten om det, för med ett ryck vaknar jag upp ur mina drömfantasier om unga kåta knullglada jättekvinnor av att en livs levande sådan kommer utrusande i gläntan där jag ligger. Ja, inte en jättekvinna alltså. Snarare tvärt om. Nej förresten, det är inte en dvärgkvinna heller, för det måste ju vara motsatsen till en jättekvinna, utan det är en helt vanlig kvinna. Eller rättare sagt, en ung tjej. En orienterartjej i ca. 15-16: års ålder skulle jag gissa.

Men det ser jag inte med det samma, yrvaken och bländad av solen som lyser mig rakt i ögonen där jag ligger. Först när hon ställer sig framför mig så att jag kommer i hennes skugga ser jag henne tydligt. Det första jag lägger märke till är hennes intensivt röda hår, som hon säkert har blivit retad för många gånger, men som solen nu lyser igenom så att det står som en gloria runt huvudet på henne. Det är en härlig syn där hon står i motljus framför mig med sitt lilla vackra huvud lite på sned medan hon iakttar mig där jag ligger och svär för mig själv för att jag inte har kameran med mig, jag som kallar mig ”frilansfotograf”.

Jag skulle gissa på att jag ser lite dum ut där jag bara ligger och stirrar på henne utan att säga ett ljud, och innan jag hinner öppna munnen för att förhoppningsvis få sagt något vettigt frågar hon flämtande:
Snälla du, har du sett en sådan där röd/vit skärm som vi orienterare brukar springa omkring och leta efter någonstans i detta här satans djävla förbannade helvetes terrängfanskapet?

Oj oj oj, vilket vokabulär hon håller sig med fast hon inte är äldre. Småskrattande åt hennes ordval och något bistra uppsyn svarar jag:
– Jovisst har jag sett skärmen som du letar efter, men i samma andetag fortsätter jag: Är det inte är fusk om jag visar dig var den är?
– Jovisst, erkänner hon svagt rodnande, det är fusk, men du måste helt enkelt tala om för mig var den är någonstans.
Men så börjar hon helt plötsligt, till synes utan någon som helst anledning, att gråta. Först kommer det bara ett par ensamma tårar trillande ner för dom rodnande kinderna, men ganska snart skvalar det på riktigt ordentligt.

Nu sitter jag i knipan, för hur man skall behandla gråtande fruntimmer, unga eller gamla, är inte min starka sida, men efter att jag har fumlat fram näsduken ur jeansfickan tar jag henne i handen och drar ner henne i gräset jämte mig och försöker så gott jag kan, mot bättre vetande, att torka bort hennes allt mer ymnigt flödande tårar.

Ganska snart får jag den uppfattningen att så här måste Perseus ha känt det när han försökte att hugga av Medusan hennes ormhår, för det sägs ju att när han högg av ett växte det genast ut två nya i stället. Ekvationen är ju enkel. 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256. Osv. Osv. Ganska snart är näsduken drypande våt, och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skall göra. Jösses, hon måste ha en inbyggd vattentank med läckande kran någonstans i kroppen. Det är tydligen inget annat att göra än att vänta tills det sinar automatiskt.

Så småningom tar tårarna slut och hon lugnar ner sej såpass att hon utan att jag behöver fråga börjar berätta om sina bekymmer. Utan att gå in på allt för intima detaljer blir det i sammandrag att hon heter Petra, är 15 snart 16 år, samt att när hon och dom andra tjejerna i klassen tittade på kartan före orienteringen tyckte alla hennes kompisar att det verkade jättesvårt, men då hade hakan sluntit på henne och utan att det egentligen hade varit meningen hade hon sagt att dom 10 kontrollerna skulle hon kunna hitta hur lätt som helst.

Nu hade hon hitta 9 av dom utan allt för stora svårigheter, men den tionde verkade att vara som uppslukad av jorden trots att hon har kryssat fram och tillbaka över det här helvetets förbannade området där den skall finnas i långt över en timmas tid, och hon vågar inte ens tänka på hur det skulle komma att bli i skolan i morgon när hon kommer tillbaka utan att ha hittat alla 10 kontrollerna.

På grund av sin stora trut och fladdrande tunga kommer hon ju att få så många gliringar och tråkningar av kompisarna att hon hellre lägger sig här ute i skogen och dör. Som avslutning på hela ramsan säger hon:
– Du får precis vad du vill ha av mig, bara du visar var den där helvetes satans skärmdjävlen hänger.

Hitintills har jag inte haft en enda baktanke med mina försök att trösta henne, men det vore ju stor synd och skam om sådana små söta rara ärtor skulle bli liggande här i skogen till ingen nytta, så därför svarar jag:
– Flicka lilla. Lova inte mer än du kan stå för. Tänk på att munnen din redan har glappat en gång för mycket då dig i dag.
Utan att släppa mig med blicken och utan den minsta darrning på rösten på rösten svarar hon med eftertryck:
– Jag menar vad jag säger!

Jag är ändå inte riktigt säker på att hon är medveten om vad det är hon lovar mig genom att säga som hon gör, men för att klargöra detta för henne svarar jag halvt på skämt, halvt på allvar:
– För det första är jag tillräckligt gammal för att vara farfar eller morfar till dig, och för det andra skall du veta att om det är något jag gillar bättre än att ströva omkring i skog och mark, så är det riktigt unga slanka snygga små söta tjejer. Alltså sådana som du. Det brukar jag konsumera ett par tre stycken till varje frukost.

Hon bara fnissar till svar, men låter sig inte skrämmas, utan fortsätter lugnt och om möjligt ännu mer beslutsamt att upprepa samma sak, medan hon har sina klargröna ”kattögon” stadigt fästade vid mina.
– Jag menar precis vad jag säger. Vartenda ord!
– Jag tror dig lilla kissemissen, svarar jag med ett snett leende och klappar henne lätt på kinden.

Sedan reser mig upp samtidigt som jag pekar på det ”tvillingberg” där skärmen som hon har letat efter så förtvivlat hänger gömd. Denna orienteringsskärm som är så eftertraktad att hon till och med lovar bort sin heder, (och kanske sin oskuld), för att hitta den. Petra reser sig också, men inte för att gå dit jag pekar, utan hon ställer sig i stället farligt nära framför mig med solen glittrande i det eldigt röda vågiga håret. Och medan hon tittar mig djupt in i ögonen, slickar hon sig sensuellt över läpparna upprepar halvt viskande än en gång:
– Jag menar precis vad jag säger. Du får allt du vill ha, medan hon utstuderat sakta drar ner dragkedjan i joggingjackan en bit.
Med armen fortfarande pekande mot skärmen hon sökte tittar jag ner på henne och drunknar, bildligt talat, direkt i dom djupa sjögröna till synes bottenlösa ögonen.

Munhäfta! När fan hade jag munhäfta sist bara för att en tjej erbjuder mig ett nyp? En ovanligt ung och snygg tjej, men i alla fall. Som i trans sänker jag armen och lägger händerna om hennes getingsmala midja, mycket väl medveten om att jag leker med elden och kan ”bränna” mig ganska ordentligt om jag inte aktar mig noga.

Men jag känner att det redan är för sent, för på samma gång som jag rörde vid henne försvann allt det förnuft som jag har samlat på mig under ett långt liv. Jag kan inte ens med den bästa vilja i världen mobilisera tillräckligt med viljestyrka för att dra tillbaka händerna. Jag lyckas inte ens slita loss blicken från hennes vackra kåtglansiga gröna ögon.

Liksom helt paralyserad konstaterar jag bara hur hennes lilla röda tungspets sakta vickande tittar fram mellan dom fuktblanka läpparna. Djävlar så smal hon är. Jag kan utan vidare få fingrar och tummar att mötas när jag håller henne om midjan. Nog för att jag har ganska stora händer, men ändå.

Sakta, sakta, medan jag hela tiden iakttar hennes ansikte för att kunna se om jag går för långt, fast hon nog så tydligt har sagt att det är fritt fram, för jag upp mina stora av hårt arbete grova och valkiga händer under hennes träningsjacka, ända upp till armhålorna. Därifrån smeker jag mig fram över hennes mjuka lena hud mot dom små flickbrösten och jag känner att hon inte har något på sej under jackan. Jag lägger också undermedvetet märke till att hon fortfarande är svettig efter springandet, men att hon ändå luktar rent och fräscht.

När jag har smekt mig fram till hennes bröst känner jag att dom inte är större än att dom med lätthet ryms i mina kupade handflator och att dom små bröstvårtorna redan är styva och hårda. Medan jag kramar och smeker brösten med, hoppas jag, mjuka sköna tag iakttar jag spänt hennes lite barnsliga ansikte, men den enda skillnaden jag kan märka är att hennes vackert gröna kattögon blir ändå glansigare och djupare.

Det är bara att konstatera att hon vill och att jag redan med bred marginal har överskridit gränsen där jag utan vidare kan hejda mig och backa ur. Nu får det bära eller brista, jag känner att jag helt enkelt är tvungen att löpa linan ut, oavsett konsekvenserna.

Lika sakta som jag förde upp händerna till hennes bröst drar jag dom nu till mig igen, och långsamt drar jag ner dragkedjan i hennes jacka helt, varefter jag lika sakta låter händerna glida upp till hennes smala hals, där jag liksom i ultrarapid stryker av jackan från axlarna så att den glider ner och lägger sig på marken bakom henne. Hela tiden utan att jag kan förmå mig att släppa hennes liksom sugande gröna kattögon med blicken.

Med mina ögon fortfarande liksom klistrade fast vid hennes tar jag ett nytt tag om hennes smala midja och låter mig sakta sjunka ner på knä så att det nu i stället är hon som tittar ner på mig. Knästående på det viset framför henne sliter jag med en mental kraftansträngning loss min blick från hennes liksom magnetiska vackra ögon, och riktar den i stället mot dom små, men ändå underbart välformade utputande unga flickbrösten som jag nu har precis i ögonhöjd.

Tydligen tycker hon att jag tittar för mycket och känner sig därför generad av min påträngande och närgångna granskning, eller är det kanske bara så att hon tycker att jag handlar för lite? Ungdomen är ju så förtvivlat otålig. Hon lägger i alla fall sina små händer om min nacke och trycker mitt huvud mot sej.

Eftersom jag har munnen i lagom höjd passar jag på att nafsa tag i den ena styva lilla bröstvårtan med läpparna och biter lätt i den, medan jag låter tungan virvla runt den sträva toppen som likt ett litet smultronkart sticker in i min mun. Jag hör hur Petra flämtar till innan hon mumlar något som jag inte kan uppfatta när hon håller armarna pressade mot mina öron, men eftersom hon på samma gång pressar mitt huvud hårdare mot sig förstår jag att det inte kan ha varit någon protest mot behandlingen.

Jag fortsätter att småbita i, och suga på, det lilla välskapta bröstet medan jag tar tag i linningen på joggingbyxorna och sakta drar dom neråt över den platta magen och dom smala höfterna. När jag på nedvägen passerar trosorna, som jag senare konstaterar är så pyttesmå att dom absolut inte döljer mer än det nödvändigaste, passar jag på att haka tag i resårkanten med tummarna så att jag stryker av dom på samma gång. När nu Petra står där med både byxor och trosor om vristerna försöker hon att kliva ur dem, men det går dåligt för det hela hänger upp sig i skorna så att hon håller på att ramla i stället.

Utan att varken kunna, eller vilja, släppa taget om den allt styvare lilla bröstvårtan och fortfarande utan att kunna se något eftersom Petra fortfarande konsekvent vägrar att släppa efter det minsta på sitt fasta tag om mitt huvud, försöker jag mig på konststycket att snöra av henne skorna som nu är ordentligt intrasslade i byxorna och det är inte det lättaste eftersom jag är tvungen att famla helt i blindo.

När jag äntligen har lyckats att trassla upp dom dubbla knutarna på skosnörena drar jag av henne skor, sockar, joggingbyxor och trosor på samma gång. När hon nu äntligen är helt naken, så när som på pannbandet som jag inte tycker att sitter i vägen, låter jag mig sakta falla bakåt så att Petra hamnar ovanpå mig varefter jag rullar runt ett halvt varv så att hon kommer underst, vilket jag, som den mansgris jag är, tycker känns mest naturligt.

Medan Petra fortfarande håller ett lika stadigt tag om mitt huvud, som om hon aldrig tänkte släppa det ifrån sig, släpper jag taget om den nu superhårda bröstvårtan och kysser mig nedåt mot hennes helt platta mage och väl kommen till den lilla rynkiga naveln stannar jag tillfälligt upp, sticker in tungan så långt jag kan i den och vispar runt. Petra ryser till och jag känner hur hennes lena hud knottrar sig av välbehag.

När jag efter det lilla uppehållet i naveln fortsätter att slicka mig neråt hårdnar Petras tag om mitt huvud ytterligare och hon drar för första gången emot medan hon mumlar halvhögt, troligen mest för sej själv:
– Nej, inte där nere. Jag är så svettig nu efter allt springandet.
– Det gör inget, Det är bara ren svett och det är jag inte rädd för.
Målmedvetet fortsätter jag att söka mig nedåt, och sakta slappnar hennes hårda tag igen.

Jag finner utan ansträngning mitt mål, som även om hon är väldigt ung och inte helt färdigutvecklad ändå sitter där det skall. Precis på samma ställe som på alla andra tjejer, och är så likt deras, men är ändå så nytt och helt fantastiskt intressant att få utforska närmare. Med andra ord sagt handlar det om hennes lilla och oförstörda kärleksgrotta, som inte alls smakar illa på grund av att hon har svettats, utan smaken är bara lite pikantare med denna smak av salt svett blandat med hennes ungdomliga kärlekssafter.

Mmmmums. Det här är vad jag kallar smågodis. Men eftersom hon inte är så gammal ännu, utan som jag tidigare nämnt bara 15 år, kan man ju också kalla det för en ”fängslande” lek, om ”farbror blå” skulle få nys om saken menar jag, om man nu känner för att leka med orden. Men det ”fängslande” ger jag fan i just nu för jag har betydligt angenämare tankar i huvudet.

På grund av sin ringa ålder har hon inte hunnit få någon riktig ”buske” ännu, utan bara en liten gullig ”tofs” på blygdberget och den tofsen är lika flammande röd som huvudhåret, så nog är hon äkta rödhårig alltid. Tjejerna skulle egentligen aldrig få mer hår på fittan än så här, utan blygdläpparna skulle alltid vara lika hårlösa och lena som på Petra. Som det är nu har jag inga svårigheter att komma åt med tungan i alla skrymslen och vrår där hon är som känsligast, vilket jag också noga utnyttjar, eftersom jag ju har lång erfarenhet på området.

Ju mer jag efter alla konstens regler slickar, desto blötare blir Petra i den lilla fittan, och när jag har slickat henne till tre flödande orgasmer, som hon högt gnyende har ”genomlidit”, frigör jag mig försiktigt från hennes små späda händer som fortfarande håller att stadigt grepp om mitt huvud och reser mig upp på knä med hennes safter rinnande nerför hakan så att jag för första gången kan få en överblick av hur hon ser ut utan kläder.

Genast börjar Petra att gnälla:
– Nej, gå inte. Jag vill känna din ... din ... grej i mig också.
Så kåt, men ändå vågar hon inte säga kuk. Tydligen har hon inte lika lätt för att häva ur sej ”fula ord” som svordomar, för det sistnämnda klarar hon då med glans, det var det inte länge sedan jag hörde.
– Lugn flicka lilla, jag skall bara ta av mig kläderna. Det går nämligen så mycket lättare då. Sedan skall du nog fan få känna ”grejen” i dig så att du blir nöjd.

Medvetet ställer jag mig så att hon får solen i ögonen och inte kan se min fruktansvärda ”knullpåle” i all sin glans, för hade hon sett den nu i sin fulla längd av drygt 20 cm och därtill nästan lika grov som en ordinär handled, hade hon med all säkerhet inte vågat släppa till sin lilla trånga flickfitta hur fruktansvärt kåt hon för tillfället än är, utan hon skulle med 100 %-ig säkerhet ha trott att jag skulle spränga sönder henne fullständigt.

Jag med all min erfarenhet vet ju att det inte är någon fara, för jag har ju provat på med unga tjejer förut. Ett par stycken har till och med varit yngre än Petra, så jag vet därför av erfarenhet att fittan kommer att ”töja” sej och på så sätt anpassa sej efter kukstorleken bara jag tar det lugnt och försiktigt i början.

Men det är klart, jag hade ju förstått henne om hon hade backat ur, för det har till och med fullvuxna kvinnor gjort efter det att dom har fått syn på mitt ”praktexemplar”. Så utan att lilla stenkåta Petra har sett vad jag tänker ”bjuda” henne på lägger jag mig åter ner på knä mellan hennes långa slanka ben för att på nytt ”slicka upp” henne på kåttoppen igen, innan jag med hjälp av kuken börjar utforska hennes lilla kärleksgrotta på djupet.

Genast har jag hennes små händer om huvudet igen, men denna gången håller hon inte bara fast mig, utan drar mig uppåt medan hon osammanhängande mumlar:
– Nej, inte mer så. Jag vill ha din grej i mig nu. Kom. Upp med dig. Sätt dit den. Jag är så ... så ... kåt. Jag vill ha din ... grej i mig nu. Din ... din ... din kuk i mig. Kom ... knulla mig. Nu. NU!
Och så tar hon ett stadigt tag om mina öron och drar så att jag helt enkelt är tvungen att följa med hennes händer upp om jag inte vill riskera att få öronen avslitna.

Jaså, hon kan använda dom ”fula” orden bara hon är tillräckligt kåt. Med fingrarna kollar jag att hon inte är oskuld, men hon ändå är något helt otroligt trång så det kan inte vara många, eller stora, kukar som har varit där och ”lodat” djupet före mig.

Med viss svårighet lyckas jag pressa in min ovanligt välvuxna kuk en liten bit i taget medan Petra gnäller:
– Aj. Det gör ont. Sluta, den är för stor. Nej, sluta inte. Jag vill ha den, men ta det försiktigt för fan i helvetet så att jag inte går sönder. För satans alla djävlar i helvetet, det gör ju för helvete ondare än när jag blev av med den satans förbannade oskulden i förra månaden. Neeej, sluta för fans helvetes alla smådjävlar fittan spricker sönder på mig.

Men innan jag hinner bestämma mig för om jag skall göra som hon säger och sluta, eller ta henne med våld, nu när jag har kommit så här långt, så slår hon sina långa slanka rasben i kors över ryggen på mig och på samma gång som hon skriker högt att jag skall sluta trycker hon med små knyckar upp underlivet mot min stora kuk som tydligen gör henne både gott och ont på samma gång. Munnen säger ett, men kroppen vill något annat. Och det hennes lilla späda kropp vill, är det samma som jag vill. Nämligen K N U L L A !

Efter några minuters försiktigt småjuckande känner jag hur det stor blålila ollonet stöter på motstånd. Botten är nådd och mitt väluppfostrade kukhuvud bockar och hälsar hövligt på livmodern där längst in i hennes helt otroligt trånga lilla slida och det känner Petra också, för hon flämtar lyckligt fram:
– Det gick. Jag kunde allt ta emot din stora djävla grej ... kuk menar jag. Fortsätt att knulla mig nu. Men försiktigt för fan, det gör fortfarande ont i fittan.

Jag häver mig upp på raka armar för att jag skall kunna se när jag sakta drar ut kuken så att bara ollonet är kvar i hennes lilla trånga fittsjö, varefter jag lika sakta och försiktigt, för att det inte skall göra allt för ont på den lilla tösabiten, trycker in knullpålen igen.

På det viset fortsätter jag att trycka in och dra ut draggen i en lugn och jämn takt som jag sakta ökar. Efter varje djuplodning med ”bottenkänning” känner jag hur kuken glider allt lättare och lättare, vilket ju måste bero dels på att hennes lilla fitta avsöndrar mer och mer ”smörjmedel”, dels på att den håller på att töja ut sej till bristningsgränsen för att kunna anpassa sej till min, i förhållande till detta lilla trånga hål, egentligen alldeles för grova och välvuxna kuk. Allt medan Petras stönanden av smärta i stället sakta övergår i små njutningsfulla gnällanden.

Sakta fortsätter jag att öka takten och för varje gång jag ”skjuter in” känner jag hur jag ”går i botten” i hennes helt otroligt supertrånga kärleksgrotta. Men i och med att jag ökar knulltakten blir det allt svårare och svårare att reglera ”anslaget” när kukhuvudet träffar slidans botten och den där sittande livmodertappen.

Och inte fan blir det lättare när Petra börjar göra små motjuck också. Jag känner inte så mycket av ”krockarna”, men jag förstår att det gör ont på Petra, för hon gnäller till extra högt dom gånger som ollonet ”hälsar” hårdare än beräknat på livmodern och jag hör tydligt på ”gnällfrekvensen” att det inte är av njutning hon gnyr vid dom tillfällena.

I vanliga fall har jag inte några som helst svårigheter med att hålla tillbaka min utlösning så länge som jag själv vill. Men nu, med kuken glidande fram och tillbaka i hennes helt fantastiskt underbara och friktionsrika lilla ungflicksfitta kommer jag inte att klara det så länge till märker jag, fast jag verkligen kämpar för allt vad jag är värd för att hålla tillbaka ”skottet”. Men så för ett kort ögonblick får jag annat att tänka på, för det ”går” för Petra och hon spänner hela kroppen, medan hon med full kraft borrar in sina skarpfilade naglar i min bara rygg, på samma gång som hon skjuter upp underlivet mot min vilt stötande kuk. I orgasmögonblicket är hon tydligen helt okänslig för att det gör ont när jag tränger för långt in hennes kärleksbrunn.

Smärtan i ryggen hjälper tillfälligt, men inte mycket mot min annalkande utlösning, för när Petra spänner kroppen i sin rivande orgasm spänner hon naturligtvis också musklerna i slidväggarna så att den redan trånga lilla fittan blir ändå mycket trängre och sugande. Detta gör att det onda av hennes naglar i ryggen i stället övergår i en mer lustbetonad smärta som tillsammans med vetskapen om att hon just nu seglar på orgasmens vågkammar har den påföljden att jag får allt värre med att hålla tillbaka min ”bakom hörnet” lurande utlösning. Jag finner därför för gott att ge upp alla försök i den vägen och ökar i stället takten på mitt stötande till ett rasande crescendo.

Med den allt mer ökande takten känner jag hur spermierna samlar ihop sej till ett gemensamt jätteanfall av sällan skådat format och med ett dovt morrande, långt ner i strupen, som övergår i ett riktigt tjurbröl låter jag den ena vågen efter den andra av mina miljontals spermiesoldater fullkomligt välla in i Petras oskyddade slida, för att därifrån börja anfallet och kapplöpningen i stor skala upp genom livmodern och äggledarna till ägget som dom alla hoppas på att få komma först till och få befrukta. Men som allra högst en av dom kommer att lyckas med. Snacka om manspillan.

Det vill säga, om jag nu har en så maximal otur att det finns något ägg att sammansmälta med. Vilket jag innerligt hoppas att det inte gör! För det skulle ju innebära en mindre katastrof för mig som stadgad (?) äkta man och familjefar om jag nu satte en 15 års tösunge på jäsning. Burrrr, hemska tanke så här i efterskott. Jag riktigt fryser till bara jag tänker åt det hållet. Men det hade jag naturligtvis inte den minsta tanke på just då, utan det enda som cirkulerade i huvudet just då var Petras och min fullkomliga njutning.

Lilla Petras utlösning som håller på att ebba ut, får ny näring av min snabbt stötande kuk och invällande spermaflod, så hennes avtagande ”orgasmgnäll” övergår i ett långdraget skärande lustfyllt tjut som blandat med mitt brölande sprider sej över nejderna och jag hoppas innerligt att varken hennes orienterarkompisar eller andra eventuella skogsflanörer hör, och lyckas lokalisera, varifrån detta för skogen så ovanliga ljud kommer ifrån. För o ve och fasa, gör dom det så kommer dom väl snart rännande från alla håll för att ta reda på vad som står på och det vill jag helst inte uppleva. Inte ens om jag fick så mycket pengar som det finns sten i Småland! Och då skall du veta att det är allmänt bekant att alla Smålands bönder är ”stenrika”.

När jag har lugnat ner mig lite efter den ovanligt kraftfulla orgasmen, lyfter jag på huvudet och lyssnar, men det enda jag hör utöver Petras och mina flämtande andetag är insekternas surrande, fåglarnas kvittrande och alla andra ljud som hör skogen till. Lugnad av denna, naturens egen stillhet, som egentligen inte är varken lugn eller stillsam, reser jag mig försiktigt på av ansträngningen smått darriga ben så att den fortfarande halvstyva kuken glider ut ur den trånga sugande slidan med ett sörplande ljud. Medan kuken fortfarande droppar av dom sista eftersläntrarna spermier som aldrig någonsin kommer att någon chans att befrukta något ägg på grund av att dom var för långsamma av sig, drar jag några djupa andetag för att få tillbaka maximal syremängd i blodet.

När jag står så helt avslappnad som man bara kan bli efter ett härligt knull och njuter med solens strålar skönt värmande min nakna, av Petras skarpa naglar sargade rygg, tittar jag ner på lilla Petra som med sina långa slanka ben halvt uppdragna och brett särade ligger fullkomligt utslagen vid mina fötter. Hade det inte varit för den hävande bröstkorgen och flämtande andedräkten skull kunde man nästan tro att jag hade knullat ihjäl henne.

När jag sätter mig ner mellan hennes ben kan jag se långt upp i hennes nyknullade fitta, som inte har hunnit sluta sej ännu. Jag ser hur min sperma blandad med hennes ymnigt flödande fittsafter sakta rinner ner förbi det lilla bruna rynkiga stjärthålet. Därefter rinner blandningen vidare ner mellan skinkorna på henne för att därifrån droppa ner i det spirande gräset, där det försvinner ner mellan stråna för att sugas upp av jorden. Förhoppningsvis bli blandningen till näring för växtligheten, så att det inte går helt till spillo i alla fall.

Jag bara sitter där vid den lilla söta Petra och njuter i fulla drag av synen som jag har framför mig. En nyknullad liten rosa flickfitta som fortfarande gapar som en fiskmun efter att ha fått smaka på min fruktade knullpåle, och ett par små kramgoa jungfrubröst. (För det får dom väl kallas även om Petra inte är någon jungfru längre), som inte är större än att dom ledigt ryms i mina kupade handflator, (men som är desto mer välskapta). Vidare ser jag ett sött litet barnsligt ansikte, som fullkomligt lyser av tillfredsställelse, inramat av ett lysande rött hårsvall. Allt detta belyst av en strålande sol från en klarblå himmel.

En helt underbar syn och jag svär än en gång tyst för mig själv för att jag inte har kameran med mig så att jag kunde dokumentera detta möte för framtiden. Men jag glömmer snabbt förtreten och i nästa ögonblick tackar jag i stället min lyckostjärna, för ibland har det faktiskt sina fördelar med att var arbetslös och hitta orienteringsskärmar som orienterarna själva inte kan hitta. Åtminstone om orienterarna är unga snygga kåta tjejer som Petra, som gärna betalar i ”natura” för hjälpen.

Sakta börjar Petra också vakna till liv igen. Hon sträcker lite på sej, och sätter sig sakta upp och medan hon skuggar med handen för ögonen tittar hon på mig med huvudet lite på sned och säger:
– Syrran hade rätt! Äldre män är mycket bättre älskare än jämngamla kompisar. Du var helt enkelt underbar Göte. Guuud vad det var skönt att knulla med dig.
Jag svarar inte, för jag vet inte riktigt vad jag skall säga, så efter en liten paus fortsätter hon:
– Men jag trodde nästan att fitta skulle spricka i början innan du kom in riktigt. Och så var allt kuken lite för lång också förstås.

Och medan hon lutar huvudet åt andra hållet fortsätter hon med bedjande röst:
– Snälla du, kan vi inte träffas och göra det fler gånger.
Naturligtvis vill jag det och när jag säger det till henne samtidigt som jag säger att jag tyckte att hon var jätteskön att älska med. Hon ser lika belåten ut som en katt som har fått ett helt fat med tjock grädde alldeles för sej själv och slickat i sig alltihop.

När Petra sedan efter en stunds småprat om dittan och dattan skall ta på sig kläderna säger hon:
– Usch vad det känns klibbigt mellan benen, jag skulle behöva tvätta mig lite innan jag tar på mig byxorna.
– Jag är hemskt ledsen Petra, småskrattar jag, men jag brukar inte ha vare sig tvättfat, tvål eller vatten med mig när jag är ute i skogen och går.
Hon försöker att se arg ut för att jag retar henne, men misslyckas grundligt och sätter sig i stället i mitt knä, slår armarna om halsen på mig och svarar i stället skrattande:
– Dumsnut, det förstår jag väl mycket väl att du inte har. Men det gör inte så mycket att jag inte kan tvätta mig nu, för jag har andra trosor med mig i skolan som jag kan byta till när jag har kommit i mål och fått duschat av mig.

När Petra så småningom har fått på sej kläderna efter vårt hetsiga älskogsmöte, drar jag ner dragkedjan i hennes träningsjacka igen, viker den helt åt sidorna och trycker en lång sugande kyss på vardera av hennes små fasta bröst. Därefter visar jag med hjälp av hennes små liljekullar var på ”tvillingberget” skärmen som hon sökte, innan jag med min närvaro avbröt hennes letande, hänger och hon säger några väl valda ord om sin gymnastiklärare.

Men precis när hon skall springa iväg ändrar hon sig och säger i stället:
– Han kanske inte var så dum i alla fall ”gympamajjen”, för hade inte han lurat mig med sina ”tvillingberg”, så hade jag ju aldrig träffat dig och det hade verkligen varit synd, du som är en så himla skön älskare.
Och det måste jag ju hålla med henne om. (Inte att jag är en skön älskare, för det kan ju inte jag bedöma, utan att det hade varit synd om vi inte hade träffats).

Petra har inte hunnit många meter innan jag ropar tillbaka henne och när hon kommer säger hon:
– Om du vill en gång till nu med det samma så tror jag inte att jag orkar det.
– Ja flicka lilla, det skulle jag inte ha något emot alls, men det var inte därför som jag ropade på dig.
– Jasså, kommer det eftertänksamt. Vad vill du då?
– Jag tänkte bara att det kanske skulle gå lättare att få tag i varandra om vi bytte telefonnummer, än om jag går till din skola och frågar efter den där lilla rödhåriga tjejen som knullar så skönt.
Hon håller fnissande med mig och säger att det verkligen hade varit tråkigt om vi hade förlorat kontakten med varandra nu när vi äntligen hade träffats. Men att jag skulle gå till hennes skola och fråga efter den lilla rödhåriga tjejen som knullar så skönt trodde hon helt riktigt inte ett ögonblick på.

Visst träffades vi igen. Många, många gånger. Och vi träffas fortfarande, fast hon har skaffat sig stadigt sällskap och är förlovad. Men det hindrar inte att vi träffas och knullar så att sperma och fittsaft skvätter vida omkring. Däremellan är vi ute i skogen och orienterar tillsammans och jag passar på att lära henne ytterligare lite om orienterandets svåra konst. (Både den i skogen, och den på motpartens kropp).

Privata kommentarer: gote_borgare@hotmail.com

Spana också in: