Forumet - Orkar inte leva längre..

Orkar inte leva längre..

3935 0 13
Det här är inte killen som gjort de andra trådarna utan de här är hans storebror och min lillebror är den enda som vet om mina problem.
Iaf.. Ingen kommer fan någonsin att fatta, jag orkar fan inte ens leva längre. Fick man välja så hade jag spenderat varenda dag hemma. Slippa ens lämna huset. Inte någon bryr sig om mig, och kommer aldrig finnas någon som gör det heller. Jag går till skolan, är så jävla less på att ens gå dit och se alla fina tjejer, lyckade killar som får vara med dessa tjejer medans jag sitter hemma själv och funderar på att ta självmord. Är med mina kompisar på skolan, åker sedan hem och sitter hemma vid datorn hela dagen och drömmer mig bort om att man var någon annan. Nu har det gått så långt att jag inte tar hand om mig själv längre, orkar inte träna, orkar inte äta, orkar fan ingenting. Dagarna bara går, och de går sämre och sämre i skolan och jag ljuger för mina föräldrar varje dag och säger att det går bra fast det egentligen går käpprätt åt helvete. Har fan inte haft en tjej någonsin i mitt jävla liv, har aldrig i helvetet funnits en tjej som funnits där för en. Jag kommer dö oskuld, okysst, värdelös 16 åring. Finns inte en enda tjej som vill ha mig, och det är inte mitt utseende i första hand utan för att jag har 0 utstrålning, personlighet, karaktär ingenting. Jag är värdelös.

Så, det är mitt liv. Vad fan ska jag göra... självmord känns som enda utvägen, de enda som får mig att fortsätta leva är att jag har stora drömmar att bli internationell modell. Kurator hjälper inte, iaf inte via telefonen och får inte komma till ungdomsmottagningen först om 1 månad... Jag är och känner mig som världens mest sämsta människa som lika bra inte ens borde fötts. Jag skäms över min identitet. Snälla jag behöver hjälp, orkar inte med att känna mig så här nere längre. Är kille förövrigt om de inte framgick tydligt.
Livet kan förändras mycket på bara ett år. Fokusera mer på att vara som du vill, lär dig trivas med dig själv. Det mesta kommer då, men ditt mänskliga värde avgörs inte genom att ha sex. 

Jag kan säga att personligen så har ingenting förbättrats i mitt liv av att jag kysst, knullat och gjort annat med killar och tjejer. Snarare är det tvärtom. Allt blir bara jobbigare och mer värdelöst. Det är ingen dröm egentligen att bli uppraggad..

Det jag värderar mest i mitt liv nu är mina närmaste vänner och mig själv. 

Doop snogg: Livet kan förändras mycket på bara ett år. Fokusera mer på att vara som du vill, lär dig trivas med dig själv. Det mesta kommer då, men ditt mänskliga värde avgörs inte genom att ha sex. 

Jag kan säga att personligen så har ingenting förbättrats i mitt liv av att jag kysst, knullat och gjort annat med killar och tjejer. Snarare är det tvärtom. Allt blir bara jobbigare och mer värdelöst. Det är ingen dröm egentligen att bli uppraggad..

Det jag värderar mest i mitt liv nu är mina närmaste vänner och mig själv. 
Det är inte sexet jag bryr mig om mest när jag pratar om tjejer, utan jag menar att ha en flickvän överhuvudtaget som älskar en, bryr sig om en och så vidare. Sen att ha sex är väll rätt självklart i ett förhållande vid den här åldern antar jag men det är inte det jag saknar riktigt. Utan mer en tjej att älska med. 

Jag värderar inget särskilt i mitt liv för tillfället, har tappat intresset för sakerna jag tyckte var roliga förut, är mindre med kompisar även fast jag fortfarande är med kompisar nån gång per vecka, skolan går ju som sagt käpprätt och har börjat blivit lätt irriterad etc. Blir också lätt sårad, arg, frustrerad men också lika lätt glad, lycklig men de är känslor man bara har för en stund. Sen släpper dem och återgår till det "dystra" och deprimerande beteendet igen.

Finns en tjej jag är intresserad av och drömmer ofta om hur härligt livet varit om hon bara var "min" och att vi älskade varandra men vågar inte ta kontakt med henne, jag känner mig värdelös. En totalt nolla som varenda kille kan köra över om de vill det..

Spana också in:


adaq: Kämpa på! Livet tar stora vändningar både till det positiva och det negativa. Det kommer att lösa sig, jag lovar. Självmord ska du absolut inte göra. Känner en som gjort det och det är ingen bra utväg. Sök istället hjälp hos någon psykolog. Jag lovar dig att livet vänder!
ja precis, nej asså jag vet att självmord inte är de rätta och har inte direkt planerat hur jag ska göra utan bara hur skönt det hade varit på nått sätt.. Men aldrig att jag skulle göra det. Har som sagt pratat med psykologer via telefon men de funkar inte för mig, mår inte bättre.

Kommer in få kontakt med en riktig psykolog först om 1 månad pga att UM har så stor kö..

tjooooo:
Det är inte sexet jag bryr mig om mest när jag pratar om tjejer, utan jag menar att ha en flickvän överhuvudtaget som älskar en, bryr sig om en och så vidare. Sen att ha sex är väll rätt självklart i ett förhållande vid den här åldern antar jag men det är inte det jag saknar riktigt. Utan mer en tjej att älska med. 

Jag värderar inget särskilt i mitt liv för tillfället, har tappat intresset för sakerna jag tyckte var roliga förut, är mindre med kompisar även fast jag fortfarande är med kompisar nån gång per vecka, skolan går ju som sagt käpprätt och har börjat blivit lätt irriterad etc. Blir också lätt sårad, arg, frustrerad men också lika lätt glad, lycklig men de är känslor man bara har för en stund. Sen släpper dem och återgår till det "dystra" och deprimerande beteendet igen.

Finns en tjej jag är intresserad av och drömmer ofta om hur härligt livet varit om hon bara var "min" och att vi älskade varandra men vågar inte ta kontakt med henne, jag känner mig värdelös. En totalt nolla som varenda kille kan köra över om de vill det..
Du kommer inte vara ensam förevigt, men kärlek är ingenting man ska jaga. 

Har också tappat intresset för allt jag gillar men då gäller det att försöka hitta små ljusglimtar istället och nya intressen. Det är rätt svårt till en början men ju mer man försöker tänka positivt desto lättare går det. 
Att du klarar skolan är inte det viktigaste, utan ditt mående kommer först. 
Du är det viktigaste i ditt liv. 

Hur vill du vara då om du kan välja själv?
Du har kompisar i skolan. Du har en familj som bryr sig om dig, speciellt din lillebror uppenbarligen. Och du är 16 år. Du behöver inte känna någon press eller stress för att ha någon som älskar dig i flickvänsväg. Det är inte ovanligt att man känner så i den åldern, och om du tänker efter: hur många i din omgivning har inte någon partner? Jag vet att det är enkelt att bara fokusera på dom som har partners då detta blir ganska uppmärksammat, men du är inte ensam. Tänk på det. Och du är bara 16 - det finns definitivt inte tid för dig att må så dåligt som du gör!
Om du vill må bättre måste du fatta ett beslut: vill jag må bättre? Ska jag göra allt jag kan för att hjälpa mig själv i denna deppiga period? Om svaret är ja, då är du redan halvvägs. Försök, och jag menar FÖRSÖK att hitta det roliga i livet även om det känns jävligt hopplöst. Gå till något ställe där du kan träffa nytt folk: biblioteket, någon ungdomsgård eller populärt cafe kanske? Eller kanske någon ny sport? Jag vet att det låter klyschigt och jag vet att alla problem inte lösas med att hitta någon rolig fritidsaktivitet, men det är en början.
Och sen: fatta att du inte är värdelös. Jag vet inte vad som fått dig att tro det, men du är inte det. Punkt. 
Och självmord är inte den rätta vägen. Livet är härligt, även om du kanske inte kan se det just nu. Bli starkare av detta istället för att få låta dig brytas ner av det negativa.
Det löser sig, jag lovar. Kämpa på.
Känner mig lite i samma position. Har knappt ork att göra någonting. Jag går i skolan och sitter vid datorn och spelar resten av tiden, men mer för att jag inte har någon aning om vad jag skulle göra annars än att jag gillar det. Jag har några kompisar mer eller mindre, men inga som jag riktigt kan prata med. De enda jag har i mitt liv som verkligen bryr sig om mig är min familj och mina husdjur. Samtidigt har jag väldigt svårt för att visa/prata om känslor så länge jag inte är helt anonym (om det är någon som kommenterar mitt välmående säger jag mest att jag bara är lite trött).

Jag hade gärna gått ut och träffat nya människor eller gjort någonting annat, men jag har ingen aning om var jag skulle börja, speciellt då jag har väldigt svårt för nya relationer och relativt ovanliga intressen.

Tror nog inte att det finns någon realistisk risk för att jag någonsin skulle försöka ta självmord, men jag mår fortfarande piss. Jag känner mig vilsen, jag vet inte riktigt vad jag vill eller hur jag ska uppnå det. Jag har alltid haft enkelt för skolan, men det var länge sen jag faktiskt var motiverad i den.
Kanske lite sent, me jaja. 
Jag har länge funderat på självmord och faktiskt försökt några gånger men jag skär mig inte och börja aldrig med det. Jag har inte tänkt de tankarna pga bara kärlek utan mycket me familj och "vänner" men jaja.  Jag e tjej (ofc med mitt namn) och jag har haft lite pojkvänner till och från men aldrig något riktigt seriöst o alla jag säger till att jag vill ha den där bästa killen som verkligen älskar en och bryr sig om en längtar jag så in i helvete efter så säger de att jag inte borde jaga kärleken utan låta den komma till mig men vem fan orkar vänta egentligen. Men ta inte självmord för det, du kommer fan träffa en underbar tjej som kommer bry sig om dig och om jag kände dig så skulle du kunnat bli tillsammans me mig haha men jag kanske inte bra nog hehe. Men ta i alla fall INTE självmord pga att din rätte inte kommit in för det borde du verkligen inte du får bara ta o vänta som jag haha! 
Puss & KramHjärtaMycket glad

tjooooo: Det här är inte killen som gjort de andra trådarna utan de här är hans storebror och min lillebror är den enda som vet om mina problem.
Iaf.. Ingen kommer fan någonsin att fatta, jag orkar fan inte ens leva längre. Fick man välja så hade jag spenderat varenda dag hemma. Slippa ens lämna huset. Inte någon bryr sig om mig, och kommer aldrig finnas någon som gör det heller. Jag går till skolan, är så jävla less på att ens gå dit och se alla fina tjejer, lyckade killar som får vara med dessa tjejer medans jag sitter hemma själv och funderar på att ta självmord. Är med mina kompisar på skolan, åker sedan hem och sitter hemma vid datorn hela dagen och drömmer mig bort om att man var någon annan. Nu har det gått så långt att jag inte tar hand om mig själv längre, orkar inte träna, orkar inte äta, orkar fan ingenting. Dagarna bara går, och de går sämre och sämre i skolan och jag ljuger för mina föräldrar varje dag och säger att det går bra fast det egentligen går käpprätt åt helvete. Har fan inte haft en tjej någonsin i mitt jävla liv, har aldrig i helvetet funnits en tjej som funnits där för en. Jag kommer dö oskuld, okysst, värdelös 16 åring. Finns inte en enda tjej som vill ha mig, och det är inte mitt utseende i första hand utan för att jag har 0 utstrålning, personlighet, karaktär ingenting. Jag är värdelös.

Så, det är mitt liv. Vad fan ska jag göra... självmord känns som enda utvägen, de enda som får mig att fortsätta leva är att jag har stora drömmar att bli internationell modell. Kurator hjälper inte, iaf inte via telefonen och får inte komma till ungdomsmottagningen först om 1 månad... Jag är och känner mig som världens mest sämsta människa som lika bra inte ens borde fötts. Jag skäms över min identitet. Snälla jag behöver hjälp, orkar inte med att känna mig så här nere längre. Är kille förövrigt om de inte framgick tydligt.
om du håller kontakt med mig kommer du nog älska ditt liv. jag gillar killar som har personlighet och kan bete sig. jag går inte jätte mkt efter utseendet ;)

tjooooo: Det här är inte killen som gjort de andra trådarna utan de här är hans storebror och min lillebror är den enda som vet om mina problem.
Iaf.. Ingen kommer fan någonsin att fatta, jag orkar fan inte ens leva längre. Fick man välja så hade jag spenderat varenda dag hemma. Slippa ens lämna huset. Inte någon bryr sig om mig, och kommer aldrig finnas någon som gör det heller. Jag går till skolan, är så jävla less på att ens gå dit och se alla fina tjejer, lyckade killar som får vara med dessa tjejer medans jag sitter hemma själv och funderar på att ta självmord. Är med mina kompisar på skolan, åker sedan hem och sitter hemma vid datorn hela dagen och drömmer mig bort om att man var någon annan. Nu har det gått så långt att jag inte tar hand om mig själv längre, orkar inte träna, orkar inte äta, orkar fan ingenting. Dagarna bara går, och de går sämre och sämre i skolan och jag ljuger för mina föräldrar varje dag och säger att det går bra fast det egentligen går käpprätt åt helvete. Har fan inte haft en tjej någonsin i mitt jävla liv, har aldrig i helvetet funnits en tjej som funnits där för en. Jag kommer dö oskuld, okysst, värdelös 16 åring. Finns inte en enda tjej som vill ha mig, och det är inte mitt utseende i första hand utan för att jag har 0 utstrålning, personlighet, karaktär ingenting. Jag är värdelös.

Så, det är mitt liv. Vad fan ska jag göra... självmord känns som enda utvägen, de enda som får mig att fortsätta leva är att jag har stora drömmar att bli internationell modell. Kurator hjälper inte, iaf inte via telefonen och får inte komma till ungdomsmottagningen först om 1 månad... Jag är och känner mig som världens mest sämsta människa som lika bra inte ens borde fötts. Jag skäms över min identitet. Snälla jag behöver hjälp, orkar inte med att känna mig så här nere längre. Är kille förövrigt om de inte framgick tydligt.
Har varit i exakt samma illa psykiskt mående som du. Det är ett rent helvete. Tänk stort nu 
Vad har du för drömmar?, vilka betyder mest för dig?, va ger dig energi?, vad gör dig glad?, vad är du bra på?.

(Inga negativa tankar nu) skriv gärna ner det i ett anteckningsblock med dag och datum. Det blir lite som en dagbok man friterar ut det negativa, TA FRAM DET POSITIVA  MED DAGEN OCH Hos DIG SJÄLV!
Det kan va hur litet som helst för andra men STORT FÖR DIG!   
 
Rubriken kan va exempel  ''Vad har jag gjort för bra saker idag' 

När du har skrivit varje dag i en vecka så kan vi höras av via Pm? 
Det är starkt och modigt att söka hjälp,kram :)