ja.     

Hela tiden

Nej, inte direkt

ibland

Har funderat lite över det men inte så att jag är jätteorolig precis, och nu när jag mer vant mig vid tanken att jag kanske inte kommer att få barn så har jag på nåt sätt lagt det tänket åt sidan. 

Jag kan bära på en genetisk sjukdom som min mamma, mormor och mormors mor har/hade. Om jag har den kommer jag adoptera, skulle aldrig utsätta mitt barn för denna sjukdomen. Får bara prova mig när jag är 18, så får spendera dagen efter på sjukhus. 

Då läkarna gjorde en tabbe att bedöma datumet fel för min födsel... Det medförde stora komplikationer vid själva födseln. Morsan fick föras akut till sjukhuset. Hon tappade pulsen och var död någon minut. Mitt huvud hade legat och tryckt mot hennes bäcken, då min mor är rätt liten och jag var rätt stor. Jag skulle egentligen ha kommit ut den 6:e, men kom den 19:e. Mitt huvud var därför aningen intryckt. Detta påverkade även hjärnan och därmed min mentala utveckling. Skadad vid födseln, alltså.
Jag hade pissvårt i skolan, med dels skolan som sådan, men också med lärare och de andra barnen. Eller så var det dom som hade svårt för mig, vilket inte heller är speciellt osannolikt.

Sedan jag fick reda på det med min födsel så har det gått upp för mig varför det gått som det gått för mig i livet och varför jag var så långt efter de andra barnen i samma ålder.
Skönt att veta, men jag blev ändå ledsen. Mest ledsen blev jag över det med morsan. Visst, hon överlevde ju. Jag också. Men jag klandrar ändå mig själv för att det nästan sket sig totalt.

I och med detta, oroar jag mig för att skaffa barn. För att det ska bli med det barnet som det blev med mig. Och det vill inte jag utsätta barnet för.

Ja. Eller jag är ju inte orolig aktivt eftersom det är inte aktuellt, men absolut. Jag vill ha kids någon dag och självfallet bryr jag mig om deras hälsa

Kudhos:
Ja. Eller jag är ju inte orolig aktivt eftersom det är inte aktuellt, men absolut. Jag vill ha kids någon dag och självfallet bryr jag mig om deras hälsa

så typ: den dagen, den sorgen. ?

om det går illa asså

Lonesome Sparrow:

så typ: den dagen, den sorgen. ?

om det går illa asså

Lite granna. Onödigt att kluddra sinnet med oroheter som inte ens är aktuellt. Men det finns saker som oroar mig såklart, vissa saker mer än andra.

Kudhos:

Lite granna. Onödigt att kluddra sinnet med oroheter som inte ens är aktuellt. Men det finns saker som oroar mig såklart, vissa saker mer än andra.

känner likadant.

Nej, kommer ej att ha några framtida barn

Ja, enormt. Vilket har fått mig att tveka över om jag ska skaffa barn i framtiden. Men har inte riktigt våga tänka på sådant mer ingående, då jag har länge tänkt att jag ändå inte kommer leva så pass länge att jag hamnar i det skedet.

(denna tråd borde för övrigt haft en poll??)

PMR: (denna tråd borde för övrigt haft en poll??)

tänkte göra en först, men pollar har en tendens att inte bli lika populära, lr jag vet inte :s 🙁

Du är vettig! 

HeyIJustMeetYou:
Jag kan bära på en genetisk sjukdom som min mamma, mormor och mormors mor har/hade. Om jag har den kommer jag adoptera, skulle aldrig utsätta mitt barn för denna sjukdomen. Får bara prova mig när jag är 18, så får spendera dagen efter på sjukhus.