**VARNAR FÖR LÅNGT INLÄGG..**
Ni vet hur det är när man precis gjort slut med den man älskar och har varit med en längre tid? Man gråter, skriker och önskar att allt var ogjort - även om det var en själv som gjorde slut.
detta hände mig nu i helgen. Efter en längre tids "småtjafs" kände jag att bägaren hade runnit över och jag gjorde slut. Killen tog det rättså hårt och jag grät stor del av hela dagen även fast jag gick ut och distraherade mig själv med att t ex bada med kompisar osv. Dagen efter smsade han mig och frågade om vi kunde prata om dagen innan. När vi väl gjorde det så sa han att han förstod vart allt gick fel och varför det blev som det blev och jag har aldrig sett honom så otroligt ledsen och desperat. Men jag valde trots det att ändå lämna honom. Vi kom däremot överens om att vara nära vänner då ingen av oss ville eller kunde förlora den andra.
På kvällen försökte jag distrahera mig med annat ännu en gång, men helt plötsligt brast allt för mig. Smärtan som man känner när man vanligtvis gör slut var inte densamma, denna gjorde ont på ett helt annat plan. Jag insåg då att jag ville ge förhållandet en allra sista chans, en ärlig chans. Så klockan 10 på kvällen kör jag hem till honom och brister ut i gråt och förklarar allt och säger "hur ska jag kunna vara vän med någon som jag är så galet förälskad i?". Han kände likadant och vi valde nu att försöka en sista gång, och ge mig en chans att få tillbaka energin som jag för tillfället har noll kvar av (allt bråk tar ju en del energi).
MEN, här kommer mitt problem. Dagen innan vi gjorde slut var jag hemma hos en kompis och kollade lite film & så eftersom jag var rättså nergången pga mitt beslut. När jag sedan gjorde slut dagen efter, så åkte jag till samma kompis på kvällen och bara tog det lugnt med lite alkoholfritt vin (trodde jag), så det slutade med att jag fick sova där då jag inte kunde köra (och nej, inget hände utan vi bara satt och snackade, kollade serier & spelade haha) Nu idag så skrev den kompisen att han ville äta middag med mig någon dag, vilket får mig att tro att han vill något mer än bara vänner. Nu känner jag mig sjukt taskig mot honom (fråga inte varför dock) då han förmodligen missuppfattat mina ord helt och hållet.. Känns därför inte så kul att slänga upp i huvudet på honom att jag & min pojkvän försöker igen (även om där aldrig funnits något emellan mig och den här killen) när han mer eller mindre avslöjat att han vill mer än vänner..
Sen vet jag inte ens om min energi går att få tillbaka då den grundades mycket i att jag och min pojkvän bråkade dagligen om småsaker. Och därför vill jag inte såra min kompis i onödan med att säga att jag och min pojkvän försöker igen. Förstår först och främst inte varför jag ens bryr mig mer om andras känslor än mina i detta sammanhang, sen förstår jag inte varför mitt huvud ger mig flera olika signaler.. För jag vill vara med min pojkvän - om vi slutar bråka och allt vi pratat om slutar..
Kan även passa på att flika in att den här kompisen hjälpt mig oerhört i att må bra igen efter alla bråk, tjafs osv med min pojkvän.
Du kan väl fråga om han tänkt en vänskaplig middag? Han borde väl fatta att man är i en känslostorm efter något sådant där. Om någon är snäll mot en så är man inte skyldig denne en dejt. Blir denne arg över detta, så är det uppenbarligen ingen genuint snäll person. Lika så tvärtom. Ingen är skyldig dig en dejt.
PMR:
Du kan väl fråga om han tänkt en vänskaplig middag? Han borde väl fatta att man är i en känslostorm efter något sådant där. Om någon är snäll mot en så är man inte skyldig denne en dejt. Blir denne arg över detta, så är det uppenbarligen ingen genuint snäll person. Lika så tvärtom. Ingen är skyldig dig en dejt.
Så som jag förstod på honom så handlade INTE detta om en vänskaplig middag, tyvärr. När jag sedan sa att det var alldeles för tidigt och inte var riktigt rätt tillfälle svarade han med att han respekterade det och accepterade mitt beslut. Tyckte också det var aningen konstigt att ställa en sådan fråga bara några dagar efter den man frågar har gjort slut med någon..
mallennallen:
Så som jag förstod på honom så handlade INTE detta om en vänskaplig middag, tyvärr. När jag sedan sa att det var alldeles för tidigt och inte var riktigt rätt tillfälle svarade han med att han respekterade det och accepterade mitt beslut. Tyckte också det var aningen konstigt att ställa en sådan fråga bara några dagar efter den man frågar har gjort slut med någon..
Det är en aning konstigt ja. Kanske har intresse funnits en längre tid. Men att han inte fått möjligheten förrän nu?
Vilken var frågan du ville ha svar på?