Forumet - Otroliga overklighetskänslor, lever i en bubbla & känner mig totalt frånvarande dygnet runt

Otroliga overklighetskänslor, lever i en bubbla & känner mig totalt frånvarande dygnet runt

3947 0 11
Skall förklara mig kortfattat.

Blev mycket deprimerad för en månad sedan, fick samtal hos bup, gick dit och pratade och dom sa att dom skulle höra av sig iom 2 veckor, vilket dom aldrig gör. Hade grova ångest attacker och visste ite ritkigt va jag skulle ta mig till.

Men för en vecka sedan försvann ångesten och jag fick plöttsligt massa overklighetskänslor och känner mig frånvarande hela tiden, som om de e massa isoleringar runt min hjärna och hela min kropp.Känns som om jag lever i en bubbla och allt det jag ser utspelas som i en film. Känner mig inte närvarande när jag e med männsikor och har börjat undvika folk och att vistas utomhus eftersom detta är så jobbigt. Är samtidigt otroligt yr och börjar svettas till och från.

Dessa problem har jag dygnet runt.
Känner mig helt enkelt otroligt frånvarande hela tiden.

Var på sjukhuset idag och tog en massa prover för att se så att det inte var något fysiskt, det var det inte.

Och bup får jag inte tag på, och min läkare har du skrivit ut "atarax" mot min oro. Är så otorligt rädd för vad som händer med mig, om någon har vart med om något liknande eller har något tips...

snälla ge det, för jag fixar inte mitt liv längre.
Är bara 16 år och skulle göra allt för att få "leva" igen.

Tack på förhand
Jag upplever både derealisation och depersonalisation rätt ofta, vet att det kan vara psykiskt påfrestande om det är ofta och mycket. Har dock ingen aning om vad man gör åt det, men jag är rätt säker på att det går över.

Om du mår riktigt dåligt utav det, kräv att få träffa psykolog regelbundet tills du mår bättre. Du har rätt till hjälp!
Penstrokes:

Jag upplever både derealisation och depersonalisation rätt ofta, vet att det kan vara psykiskt påfrestande om det är ofta och mycket. Har dock ingen aning om vad man gör åt det, men jag är rätt säker på att det går över.


Då är det väl inte så bra att röka holk?! [shake] Har hört att det kan utlösa sådant om man har anlag för det precis som annat.

Spana också in:

Dan_the_ironman:

Då är det väl inte så bra att röka holk?! [shake] Har hört att det kan utlösa sådant om man har anlag för det precis som annat.


Det är det kanske inte. Men jag har inte upplevt det som stora problem. Jag känner igen det, tänker "Inte nu igen...", suckar och väntar ut det. Jag flippar liksom inte. Endast vid ett fåtal gånger har det hänt många gånger under en kort tidsperiod och då har det varit lite stressande, men fortfarande inget jättefarligt.

Men eh, du har rätt i sak, såklart.

elinmyrbäck:

Hur gör du för att klara av vardagen då? Hur gör du för att kunna vara ute och träffa vänner?


Jag väntar ut det. Jag vet precis vad det är, jag vet att det kommer gå över (vanligtvis går det över på 5-10 min för min del) och jag är inte rädd för det.

Är det verkligen mer eller mindre 24/7?
Penstrokes:

Men eh, du har rätt i sak, såklart.


Förstår inte vad du menar [blush]

Dold text: Menar du att jag är en bessewisser eller? :$

Penstrokes:

Jag känner igen det, tänker "Inte nu igen...", suckar och väntar ut det. Jag flippar liksom inte


hur länge håller det på då? Kan förstå att det är ok om det inte håller på så länge.
Penstrokes:

Jag väntar ut det. Jag vet precis vad det är, jag vet att det kommer gå över (vanligtvis går det över på 5-10 min för min del) och jag är inte rädd för det.

Är det verkligen mer eller mindre 24/7?


Yes, det är hela tiden- dygnet runt.

Men kan ju tillägga att mitt liv är SKIT, förövrigt och att jag aldrig mått sämre pyskiskt.
elinmyrbäck:

overklighetskänslor och känner mig frånvarande hela tiden, som om de e massa isoleringar runt min hjärna och hela min kropp.Känns som om jag lever i en bubbla och allt det jag ser utspelas som i en film


elinmyrbäck:

Känner mig inte närvarande när jag e med männsikor och har börjat undvika folk och att vistas utomhus eftersom detta är så jobbigt. Är samtidigt otroligt yr och börjar svettas till och från.


Det där såg väldigt likt ut med hur jag reagerar/reagerat på viss medicinering :S
Jag hade samma sak hela sommaren, och fortfarande idag, men bara från och till. Det är obehagligt så-in-i-helvete. Det känns lite som att vara psykotisk light.

Jag har inte fått behandling men jag försökte tvinga tillbaka mig själv så fort det blev lite för mycket, att jag inte riktigt visste vad som var vad. Om jag kände att omgivningen försvann lite så tog jag tag i något, säg en diskborste, och började diska, och upprepade typ "jag är i köket, jag diskar, jag håller i en diskborste"... Det låter lite löjligt men det hjälpte mig i alla fall. [sad]