Forumet - På hvb-hem, behöver hjälp

På hvb-hem, behöver hjälp

858 1 13
Jag bor på ett HVB-hem sedan ett tag tillbaks och jag behöver hjälp för det känns som att de inte tar mig på allvar här.

För någon vecka sedan försökte jag ta livet av mig, men personalen hittade mig. Vi åkte inte till psyk för de sa att "de kommer ändå bara att skicka hem dig igen", vilket de förmodligen skulle göra, för det har hänt förut när jag berättat om självmordsplaner och vi har åkt dit. Men jag tänker, är det inte annorlunda med ett faktiskt självmordsförsök? Sedan efter så lämnade de mig ensam.

Det känns som att det här kommer att sluta med att jag faktiskt tar livet av mig. Jag känner att jag skulle behöva bli inlagd för att få tryggheten, att veta att jag i alla fall inte kommer att dö, men eftersom att det verkar vara helt jävla omöjligt (spelar ju ingen roll vad jag gör) så får jag nöja mig med att klara mig på hemmet med personal, eller?

Orkar inte "slåss" längre för att få det skydd jag känner att jag behöver just nu. Någonstans hoppas man ju ändå på att de vuxna runt omkring vet vad de håller på med. Men jag börjar undra när jag är så pass självmordsbenägen som jag är och har sagt det till dem flera gånger och jag ändå lämnas ensam såhär.

Vet verkligen inte vad jag ska göra.

mallennallen: Du förtjänar den hjälp du vill ha, prata med personalen och om dem inte vill samarbeta får du be om hjälpen själv. Inte meningen att du ska må såhär..

tack.

jag tror dock inte att jag kommer att kunna få någon att lägga in mig, för jag har ju bett om det innan utan resultat med motiveringen att "du mår bättre av att vara på behandlingshemmet". enda chansen till att bli inlagd är nog om jag själv skriver ut mig från behandlingshemmet (är här på hsl), men då känns det som att jag går miste om hjälpen som jag förmodligen vill ha när jag inte är såhär självmordsbenägen och är redo att börja jobba för att må bra igen.

Spana också in:


mens:
Precis det du skrivit här. Finns risken att du tar livet av dig och de inte tar det på allvar så sköter de ju inte sitt jobb på något sätt.

Okej. Ja, det känns jobbigt att de inte tar mig på allvar. Jag triggas nog av det - det känns som att de inte tror på att jag kommer att ta livet av mig och det sporrar mig ännu mer att faktiskt göra det.