Forumet - Panikångest?

Panikångest?

2148 0 86
För ca 3 år sedan, var jag deprimerad och hade panikångest. Vågade inte sätta mig i nya situationer, började gråta osv osv.

Har varit frisk nu i 3 år, men det känns som om detta börja komma tillbaka, med all skolpress och speciellt gymnasiet. Känner att allting är tråkigt, har ingen lust med någonting, lyssnar inte på musik. Jag är inte mitt riktiga jag.
Och för att jag ska bekämpa detta, så tänker jag bara att jag kanske visst ska sätta mig i vissa nya situationer, men ärligt talat så är jag redan nu orolig för gymnasiet. Vill inte kontakta kurator osv för då gör jag detta jättestort. Det ska inte bli som sist, vad ska jag göra?[sad]
Jag sitter i samma situation, förutom att panikångest nog aldrig är något som har drabbat mig... Mådde skitdåligt i åttan, sedan har det successivt blivit bättre fram tills typ när jag började tvåan, då allt började gå utför igen, och nu har jag insett att jag antagligen behöver hjälp. Jag var hos skolkuratorn och i onsdags och fick en tid på tisdag... Förhoppningsvis kan han sätta mig i kontakt med någon som kan hjälpa mig.

Spana också in:

Mått dåligt från och till i flera år. Ätstörningar och panikångest. Numera är det bättre, då jag blev av med en av de förlösande sakerna till min ångest.

Jag försökte själv i flera år, det är väl ingen bra idé. Håller med resten, prata med ex skolkuratorn. De kan hjälpa dig.
TZ Arietis:

Det är så där man skaffar sig ett bra liv, men det är inte så jävla lätt om man är deprimerad.


Man är kanske deprimerad för att man inte har ett bra liv? Det är bara en själv som kan göra något åt det. Man behöver en annan inställning. Terapi brukar i och för sig fungera. Bättre än antidepressiv medicin.
SPiDERMANNEN:

Mådde skit hela högstadiet, i slutet av nian blev det liite bättre.
Sen nu när gymnasiet började kom allting tillbaka.

Men i alla fall, gå till kuratorn. Det blir ingen jättestor grej av det, alla som har nåt litet problem eller bara behöver prata ut går till kuratorn.


Går du på gymnasiet?

ingen annan:

Jag tycker nog att du ska kontakta kuratorn, du säger att det kanske kommer bli sådär jättestort igen, och du vill inte att det ska bli som förra gången, man vad ska hända annars? du måste ju prata med nån liksom


Pratar med mina föräldrar, men vill inte gråta varje dag. Dom vill ju inte heller se mig sådär[sad]
Sharpen:

Ja men det står F15 framför ditt namn.
Hur är gymnasiet?


Antingen så kanske jag är 92:a och inte har fyllt 16 än eller så har jag hoppat över en klass?
Gymnasiet är underbart. Men det är bara för att jag var mobbad 1-9. Nu har jag mycket vänner och alla är så underbara och ja.
Läraren är sååå mycket bättre än på högstadiet och man slipper alla de jobbiga lektionerna då alla springer omkring och tramsar sig, alla är jätteseriösa vilket är skitbra.
Fast jag börjar känna en så otroligt stor press, ångest och stress för att jag känner att jag inte presterar särskilt bra. Hinner liksom inte med.
SPiDERMANNEN:

Gymnasiet är underbart. Men det är bara för att jag var mobbad 1-9. Nu har jag mycket vänner och alla är så underbara och ja.
Läraren är sååå mycket bättre än på högstadiet och man slipper alla de jobbiga lektionerna då alla springer omkring och tramsar sig, alla är jätteseriösa vilket är skitbra.


Okej :)
Skall försöka tänka klart.
Min mamma vill inte ha med mig att göra när jag mår såhär, hon tycker i princip att det är löjligt.
Men jag känner att jag bara vill vara hemma, inte göra någonting, och ibland känner jag bara att jag vill prata och gråta med pappa. Älskar honom.
Tözen:

om du är ett år yngre än dom andra så förstår jag att d lägger på ångesten med press,vet själv hur d va att vara yngremen jag fick körkort bland dom första,suckers


Jag tänker faktiskt inte så mycket på att jag är ett år yngre.
Men det är klart att det lägger på ångest och så, eftersom att jag tvingas utvecklas tidigare eller vad man ska säga.

Sharpen:

Okej :)
Skall försöka tänka klart.
Min mamma vill inte ha med mig att göra när jag mår såhär, hon tycker i princip att det är löjligt.
Men jag känner att jag bara vill vara hemma, inte göra någonting, och ibland känner jag bara att jag vill prata och gråta med pappa. Älskar honom.


Åh, har det likadant. Min mamma tycker att jag är fånig som mår såhär och kan inte förstå varför. Hon ville inte att jag skulle få hjälp hos bup ;s
Men det är ju bra att du har din pappa i alla fall.
SPiDERMANNEN:

Jag tänker faktiskt inte så mycket på att jag är ett år yngre.
Men det är klart att det lägger på ångest och så, eftersom att jag tvingas utvecklas tidigare eller vad man ska säga.


du kommer märka d nästa år när alla blir 18 och ska gå på krogen stup i kvarten och sen när alla börjar med sina körkort och får.
Mja,man tvingas utvecklas fortare och d gör en ganska utbrännd i hjärnan när man kanske inte är mogen för d.