Forumet - Panikångest ftl

Panikångest ftl

2375 0 44
Efter flera veckors sömnproblem och ett par dagars själmedicinering medelst alkohol drabbades jag i natt av en fruktansvärd panikångest Jag trodde verkligen att jag skulle tappa förståndet eller dö. Att försöka sova var omöjligt eftersom jag låg och skakade som om jag sett hin håle i vitögat. Situationen förvärrades ytterligare när jag råkade gå in på självmordstråden och såg hur dåligt folk mår här på um. Jag har nu beslutat mig för att börja leva mer hälsosamt i syfte att minska risken att det här scenariot ska upprepas.

Hur hanterar ni er ångest? Någon annan som lider av sömnbrist?

Spana också in:

Jag har också fruktansvärda sömnproblem, det har jag haft i mer en ett halvår tror jag. Sover dåligt för att jag mår dåligt och mår ännu sämre för att jag inte sover tillräckligt. Har rökt cannabis ett tag men lyckats sluta med det, försöker istället leva sundare, tror att det är ett bra beslut. [smile]
Miceparade:

Ftl? Faster than light? Hoppas du lyckas med det företaget. Ibland går det.


For the lose.

gonzo:

Jag har också fruktansvärda sömnproblem, det har jag haft i mer en ett halvår tror jag. Sover dåligt för att jag mår dåligt och mår ännu sämre för att jag inte sover tillräckligt. Har rökt cannabis ett tag men lyckats sluta med det, försöker istället leva sundare, tror att det är ett bra beslut.


Sömnproblem är hemskt. Stress och en jobbig granne har slagit knockout på mig. Jag brukar visserligen må rätt kasst om hösten, men det här tar alla priser. Noll positiv synk mellan kropp och sinne just nu.

Ämnar att kontakta läkare och psykolog, äta nyttigare, träna och lägga mig tidigare. Tack och lov flyttar grannen om någon vecka.
Schism:

Någon annan som lider av sömnbrist?


äter piller (sådana man får av läkaren då), inte sömnmedel då, utan antidepp. ssri funkade ljuvligt bra på att återföra min dygnsrytm till det normala; blev naturligt sömnig på kvällen, medan jag tog dosen när jag vaknade.

i fall dina panikattacker blir något regelbundet är det också det första läkaren kommer skriva ut. det utraderade mina panikattacker senaste gången jag hamnade i en ångest-loop.

allt som oftast brukar piller inte ha någon direkt verkan på min nedstämdhet, utan på handlingsförlamande ångest och spiraler av ogörande. vilket gör att jag klarar av lite fler saker och har mindre skuldkänslor över det jag inte klarar. är du ute efter att behandla det kassa humöret så gör du det redan i och med regelbunden träning, mat, sömn. extra viktigt med daglig träning, annars kan man inte vara lika frisk och bra och glad som jag.
Lider periodvis av sömnbrist. Åtminstone på dygnets rätt timmar. Brukar då slösurfa, titta på serie eller film, läsa eller skriva av mig.

Förr fick jag panikångestattacker ganska ofta, men idag nästan aldrig. Vet inte riktigt hur jag hanterar ångest idag. Inte alls, typ. Tiger ihjäl det inför andra och ältar det för mig själv. Är dock inte något jag vill fortsätta med, ska gå till psykolog nästa höst och börja bearbeta saker som varit för att åtminstone slippa en del ångest.
Schism:

Hur hanterar ni er ångest? Någon annan som lider av sömnbrist?


När jag var liten hanterade jag den genom att slå på människor och spotta på dem, bara allmänt skada dem. Kändes ljuvligt för stunden, men efterråt fick jag bara ångest över det. Märkte efter ett tag att det bara blev en ond cirkel, så då slutade jag att skada människor. Kan fortfarande göra det ibland idag, men oftast hanterar jag min ångest genom att äta kakor eller isolera mig. Kan hjälpa också att ställa sig mitt ute på någon åker och skrika som att man aldrig skrikit förr, det hjälpte förritiden. På den tiden jag vågade gå ut haha.

Sedan började jag lida av svår sömnbrist när jag var sex år, mamma var galen när jag var liten. Hon vaknade på nätterna av att hon drömt mardrömmar och levde kvar i dem varje natt. Så hon brukade komma inspringade på mitt rum dra upp mig från sängen, springa ut ur lägenheten.. och springa flera hundra meter innan hon vaknade. Eller så krossade hon något fönster, olika varje natt. Men jaja, då blev det i alla fall så att när hon slutade med detta.. började jag med det, höll på med det tills jag var ungefär tretton år. Hade gått på BUP i fyra år då.
Kan hända ibland nu med på nätterna, men brukar vakna inom två minuter.. efter att jag vaknat haha! Så jag hinner inte göra några knäppa saker, det är ju bra.. och när jag inte kan somna på kvällarna, när jag är rädd för att vakna upp och vara kvar i min mardröm, så äter jag kakor! Inte så bra på att hantera saker och ting, det enda jag kan ge som råd.. är kakor
Schism:

Hur hanterar ni er ångest? Någon annan som lider av sömnbrist?


Det har gått farligt länge sedan jag hade ett ångestanfall. Jag säger farligt länge eftersom jag inte riktigt har förtroende för mitt psyke än och att det känns som att det gått för bra för länge, att det kommer smälla hårt när det väl smäller. Men än så länge känner jag inte av något alls. Har som mest fått lite svårt att andas när jag blivit stressad.

Sömnbrist har jag och har haft det sedan jag var 13. Oftast tar jag sömnmedicin, jag har fått Imovane utskrivet sedan ett par år tillbaka, men behöver dem mindre och mindre också. Men när det väl smäller ändå så har jag använt mig av tricket att förklara för mig själv att jag inte behöver sova, att det är lugnt om jag missar ett par timmars sömn. Tidigare stressade jag upp mig oerhört över allt som hade med sömnbrist att göra: blev stressad över att det inte gick, att jag var helt ensam i natten, att alla andra sov, att allt stod stilla och att jag skulle vara närmast död dagen därpå.

Så efter att jag började acceptera sömnbristen och vägrade låta mig slås ned av en natts dålig sömn, eller flera, så har det liksom gradvis försvunnit mer och mer. Inte själva insomnin, men stressen över det, så jag har blivit mycket mer harmonisk.
Har ju ångest typ jämt som resulterar i en massa psykosomatiska grejer, men det har varit så i så många år att jag ser det som normalt. Måste kolla om jag har astma också, men då måste man ta sig till vårdcentralen och stanna där även om man inte får luft och tappar kontrollen helt. Det är hemskt när jag väl tänker på hur mkt jag begränsar mitt liv efter det. Laddade ned pacic away igår. Ska läsa sen. Det är så svårt att få folk att förstå GAD och panikångest och det är synd, men man får tänka att det oftast beror på okunskap och inte okänslighet.
svefnpurka:

äter piller (sådana man får av läkaren då), inte sömnmedel då, utan antidepp.


Har testat sånt förut, dock inte mot sömnproblem. Minns inte att jag uppfattade någon effekt öht. Fick inte ens utsättningssymptom när jag av klev av cold turkey efter ett halvårs Zoloft-bruk. Men jag kan tänka mig att försöka en gång till för att se om sömnen förbättras.

svefnpurka:

träning


Är bäst. Brukar dock tappa rytmen förr eller senare eftersom något alltid kommer i vägen (stressplugg för närvarande). [mad] Mat, tillräcklig och styrketräning har fungerat utmärkt tidigare.

Väl skrivet, för övrigt. Blev lite mer motiverad.

ennie:

de hjälper nog inte jag förxsöker leva hälso samt jämt å mår ändå skitt dåligt sämre än när jkag inte gjorde de^^


Mår mycket bättre när jag (väl) sover, äter och tränar bra. Den heliga treenigheten.

I dag sov jag en timme och har inte ätit än. [badgrin]

Sameshit:

och springa flera hundra meter innan hon vaknade.


Märkligt och otäckt.

timeisrunningout:

Det har gått farligt länge sedan jag hade ett ångestanfall. Jag säger farligt länge eftersom jag inte riktigt har förtroende för mitt psyke än och att det känns som att det gått för bra för länge


Känner lite detsamma. Någon gång borde psyket krackelera... det är läskigt att tänka på hur mycket haltande signalsubstanser kan påverka en. Jag vågar sällan ignorera min inre kritiker i dessa fall.

isola:

Har ju ångest typ jämt som resulterar i en massa psykosomatiska grejer


Hoppas du kan bota/mildra detta.