Forumet - panikångest

panikångest

199 0 3
VARNING FÖR LITE LÄNGRE INLÄGG...
Hej!
År 2011 fick jag min första panikångestattack efter att jag rökte på, de höll i sig ett bra tag. Sökte upp psykologen på skolan men det enda till svar var att jag skulle dricka vatten. Dessa attacker kom ständigt, men tillslut lärde jag mig att "skrämma bort" dem. Det blev bättre efter jag tog studenten 2014, men nu i år har dessa attacker kommit tillbaka mer och mer. Det har varit strul med killar, blivit "dumpad", en släkting har gått bort och nu har jag gråtit varje dag i 4 veckor. När jag är ensam så bryter jag bara ihop helt plötsligt. Idag när jag åkte buss så kände jag hur en panikångestattack kom krypandes och sen exploderade den och jag kunde inte gå av bussen, nästa hållplats var 30 minuter bort. Lyckades att lugna mig och kunde kontrollera attacken, men nu har jag en sån stor rädsla för att åka buss på fredag igen. Vad ska jag göra? Har en rädsla att få attacker någonstans där jag inte kan gå bort, det är jobbigt att åka buss eller tåg men har inga val. Har sedan 2011 försökt att ringa psykologen på UMO men har undvikit det. För 2 veckor hade jag verkligen bestämt mig att jag skulle göra det men så kom jag på ursäkter som gjorde att jag missade telefontiden. Hur ska jag gå tillväga för att ta modet och ringa? Är jag deprimerad och konstig för att jag har gråtit varje dag i 4 veckor och för att jag får attacker? Blir helt galen på det här, varför ska jag behöva utsättas för det här? 

bellabuz: Sökte upp psykologen på skolan men det enda till svar var att jag skulle dricka vatten.
Är det en riktig psykolog???


bellabuz: Hur ska jag gå tillväga för att ta modet och ringa?
Har de ingen email? Om så, skicka ett mail med information likt ditt inlägg här och lägg till dina kontaktuppgifter så att de kan kontakta dig! Skulle de inte kontakta dig, gör det samma hos din vårdcentral! 

$4.00:
Är det en riktig psykolog???


Har de ingen email? Om så, skicka ett mail med information likt ditt inlägg här och lägg till dina kontaktuppgifter så att de kan kontakta dig! Skulle de inte kontakta dig, gör det samma hos din vårdcentral! 

Ja jag tror att det var en riktig psykolog, men hon var helt värdelös. Lilla 16-åriga jag fick själva försöka komma på lösningar på att inte få attacker. Ja man kanske skulle slänga iväg ett mail, men känns inte som jag ens vågar/vill det och om de skulle ringa upp så känns det som att jag inte vet vad jag ska säga. För jag vill inte att andra ska veta mina problem, jag vill verka "normal" och känns inte som att jag kan uttycka mig inför andra människor..

bellabuz: Ja man kanske skulle slänga iväg ett mail, men känns inte som jag ens vågar/vill det och om de skulle ringa upp så känns det som att jag inte vet vad jag ska säga.
Kör copy/paste på allt du har skrivit i den här tråden till mailet bara. När de ringer har de redan fått ett hum om dina besvär som du beskrev i mailet. De kommer föreslå behandlingar för dig beroende på vårdcentralens egna resurser. Bedömer de att du behöver ytterligare hjälp skriver de remiss till en specialistmottagning! :)