Forumet - Pappa dricker mycket

Pappa dricker mycket

586 1 13
Min Pappa har alkoholproblem. Tror jag. Han dricker så mycket, det tar liksom aldrig slut. Nu på en timme har han frågat samma frågor 3 gånger. Han dricker varje kväll. Han kan till och med stanna hemma från jobbet för att han är så bakis. Eller som han säger ''så jävla förkyld''. Jag bor ensam med honom så extra jobbigt att ta hand om både honom och hemmet när jag fortfarande är ett litet barn. (är 13 år)

Jag har sagt till honom, men han lyssnar inte. Istället gömmer han ölburken. Men det är ju i och för sig bra, för det tyder ju bara att han skäms över det.

Det jag vill med detta är att alla som är med/har varit med om samma sak, kan ni berätta för mig hur ni handskas med det och fick det att ta slut? Själv blir jag bara arg och låser in mig på rummet eller går ut. Skulle vara så hjälpande.
densomheterdet:

kan ni berätta för mig hur ni handskas med det och fick det att ta slut?


Har du tur blir det "lätt" löst som hos mig.
Jag skämdes mycket över att alkohol var en så stor del i min familj. Ingen fick veta det. Det pågick från att jag var 10år tills att jag var nästan 20. Jag var arg och hatade när det dracks. Märktes oftast innan jag ens kom innanför mitt hem att det var alkohol bakom dörren då det stank av det redan utanför.

Jag försökte att inte vara hemma så mycket det gick. Hade en kyrka och mina vänner där att umgås med åtminstone på helgerna. Men oftast när man var hemma så var man på rummet och försökte att inte göra väsen av sig. Till slut fick man t.o.m köpa folköl när man var 18 år (redan innan detta då vi bodde bredvid en mindre butik ägd av en invandrare) innan vi flyttade.

Oftast fick jag ta mycket ansvar med att städa upp, dölja alkoholen m.m då jag var äldst.

Till slut berättade jag detta för min dåvarande ungdomspastor och han hjälpte mig genom att jag fick kontakt med en kvinna som jobbade med dessa frågor. Till slut konfronterades mamma angående detta. Hennes hot om att vi barn skulle hamna på olika fosterhem m.m var inget som längre bet på mig (särskilt inte med tanke på att jag nästan var 20 år). Någon behövde veta vad som hände för att få slut på eländet.

Mamma blev arg, minst sagt. Mina bröder blev arga på mig också. Men någon vecka senare hade det slutat.

Jag önskar det var såhär lätt för allihopa att bli av med det eländet men jag har hört från folk som gjort liknande där det bara blivit värre istället.

Men jag tycker du ska prata med någon vuxen du litar på. En lärare, kurator eller skolsyster. Din mamma om det går. Säga vad som händer och hur du mår p.g.a det. Så att åtminstone du får hjälp och sen är det upp till din pappa om han vill ha hjälp.
Jag sade till min förälder att jag aldrig mer ville ses igen om drickandet fortsatte. Hälsade inte på under flera månader, bodde hos annan förälder.

Om du inte har någon mer förälder kan du ta kontakt med soc, BRIS, BUP, kurator eller liknande för att få hjälp med att få annat boende t.ex fosterfamilj om du inte har någon vän eller släkting du kan bo hos ett tag.

Var inte rädd för att tala med någon vuxen, som Xisco säger.

Xisco:

jag tycker du ska prata med någon vuxen du litar på. En lärare, kurator eller skolsyster. Din mamma om det går. Säga vad som händer och hur du mår p.g.a det.

Spana också in:

oatsreuvaue:

Det är väl inte du som borde lära dig att hantera det, utan han som borde lära sig sluta. Kan du inte kontakta någon som kan få honom att sluta eller påverka honom?


Jo jag brukar prata med min storebror (han och jag har samma pappa) som är tio år äldre än mig men bor i en stad fem timmar härifrån.. Men jag vill inte heller prata med nån från t. ex SOC och så, för jag vill fortsätta bo med min Pappa för han är inte dum eller så, han dricker bara väldigt mycket..
Det måste vara jättejobbigt för dig... Det är din pappa som är vuxen, och det är hans jobb att ta hand om sig själv och dig. Det är viktigt att du kommer ihåg det och inte försöker ta ansvar för att lösa situationen.

Min erfarenhet av såna här situationer är att man ofta skäms väldigt mycket över hur man har det hemma, och helst vill låtsas som att allt är som i en "vanlig" familj. Om du har såna tankar, försök påminna dig själv om att din pappa inte gör det här med vilje eller för att han inte älskar sina barn. Han är nog sjuk, och behöver hjälp av andra vuxna för att kunna bli bättre.

+ det alla andra redan sagt: prata med nån vuxen!
Jag förstår att det verkligen är jobbigt för dig!
Jag har varit i en liknande situation. Min pappa dricker, och har druckit ganska mycket under min barndom. Men eftersom mina föräldrar är skilda så har jag inte behövt bo med min pappa hela tiden. Men dom gånger jag har gjort det så har han druckit, sagt samma sak om och om igen, och varit jobbig. Du vet nog hur det är. Många har sagt till han att sluta men det har han inte gjort. Men eftersom jag inte bor med honom så lever jag inte med det på samma sätt som du gör.

Jag tycker att du ska prata med någon vuxen om det här (tex, kurator), Någon du känner att du kan lita på. Det känns bättre när man har någon att prata med. Det finns hjälp att få. Du ska inte behöva ta hand om din pappa. Han ska ta hand om dig.

Säg till honom vad du tycker och hur du känner, och gör detta när han är nykter. Han kommer nog ta åt sig även om han inte visar det.

Hoppas det blir bättre! Du kommer klara dig igenom detta!
Mikkan-:

Säg till honom vad du tycker och hur du känner, och gör detta när han är nykter. Han kommer nog ta åt sig även om han inte visar det.

Hoppas det blir bättre! Du kommer klara dig igenom detta!


Jag har det precis som du har/hade! Han bli jobbig och säger samma sak.. Bara det att jag bor hos honom, själv, på heltid.

Jag ska prata med honom! Tack så mycket!