Forumet - Polare som försvinner.

Polare som försvinner.

2233 0 45
Godkväll? Mår du bra? Det hoppas jag!

Satt på Facebook och tittade lite. Då fick jag mig en riktig tankeställare när jag såg en av mina bästa barndomsvänner hade flyttat ihop med sin tjej många mil härifrån och en annan nu är egen företagare.

När jag var liten och gick i lågstadiet och mellanstadiet (årskurs 1-6) så var vi ett gäng som kallade oss "vi fyra". Vi var fyra grabbar som alltid umgicks, gick i samma klass och allt. Nästan var dag efter skolan umgicks vi. Dessa grabbar var de första personerna man sov över hos och det var ett stort steg på den tiden.
Nästintill varenda dag på sommarloven tog vi våra cyklar och hittade på grejer.

Livet lekte.

Men idag, bra många år senare, så är det helt splittrat. Vi är sjukt olika och våra liv är väldigt drastiskt olika.

Jag vet inte vad som hände, men vi gled isär. Kan inte förklara varför. Vi har aldrig varit osams, utan det har bara blivit att med tiden man började umgås med andra och hörde ej av sig lika ofta. Nu för tiden vet jag inte när någon av oss ens pratat med varandra sedan tiden vi umgicks.

Hur kan det bli såhär utan att något radikalt har skett? Jag förstår inte. Har ni varit med om liknande? Ett gäng som var tajtare än något annat bara slutat existera och inte existerat på flera år? Tycker det är väldigt skrämmande.


Ha de fint!

Spana också in:

Ännu ett av otaliga påminnelser om att allt är ämnat att förstöras och gå under.

Men ja just sånt är typ det värsta och det hemskaste jag vet, inget spelar någon roll för det är ändå bara ett suddigt minne om några år...

om man inte ser till att göra något som spelar roll :)


Gruvan: Hur kan det bli såhär utan att något radikalt har skett? Jag förstår inte. Har ni varit med om liknande?
Hade ni hittat på saker aktivt skulle ni nog kunna bygga på barndomsminnena, så det finns ju alltid en chans att ni fortfarande kan va bra vänner. Har 1 barndomsvän, har inte träffat honom sen jag var 6år, har han på facebook men vi är helt annorlunda, dock så har vi nog aldrig haft något gemensamt, det var bara två morsor utan karlar som fick för sig att sina barn skulle leka liksom

Gruvan:

Så måste det vara. Men tycker det är jävligt konstigt ändå.

förstår att det är känslomässigt besvärligt, men särskilt svårförklarligt är det väl inte?

jag står ganska nära två av mina äldsta vänner (från årskurs ett) fortfarande, men flera andra har jag glidit ifrån och sådär.

df rqp: förstår att det är känslomässigt besvärligt, men särskilt svårförklarligt är det väl inte?

jag står ganska nära två av mina äldsta vänner (från årskurs ett) fortfarande, men flera andra har jag glidit ifrån och sådär.

Njaa, fattar nog egentligen men kan inte acceptera det. Det var som att vi skulle vara tillsammans för evigt och vi delade ALLT med varandra. Ställde upp på minsta lilla. Låter som någon jävla film, men det var verkligen så här det var!

Men men, tider förändras som sagt.

Gruvan:

Njaa, fattar nog egentligen men kan inte acceptera det. Det var som att vi skulle vara tillsammans för evigt och vi delade ALLT med varandra. Ställde upp på minsta lilla.

Men men, tider förändras som sagt.

det är som i landet för länge sedan två

om du sett den

"vi är alla nu en enda familj
vi är alla nu en enda familj
om du gillar oss så ska vi aldrig slåss
för vi är alla nu en enda familj"

osv

mkt bra låt

Gruvan:
Lite ironiskt. Vi tittade alltid på Landet för Längesedan och lekte dinosaurierna typ. Haha, stackars ena polarn som alltid fick vara gräsätare och långhals bara för att han var lång som fan.

Minnen alltså!

Men, ja det stämmer det du skriver.

dinosaurietiden var ashäftig det har jag sett på skelett

amsi:
jag och min vän råkade se på det för något år sedan när jag mådde som sämst och var ledig från skolan pga gjort dumma saker mot mig själv, skärmen frös och cera fyllde i vårt allvarliga samtal med några ord, det var roligt och tragiskt.

:D

fast hon är ett rötägg tycker jag mig minnas


den där dumma stumma gröna är typ den enda sköna karaktärn