Forumet - Polen.

Polen.

108 0 15

Spana också in:

Min vän blev sommaren -53 i Krakow, Polen tillfrågad av en ragglig och muskig herre om han ville se dansanta strippor svänga sina lår om honom. Av skandinavisk måtta och allmän feghet avböjde min vän den försökt inställsamme mannens erbjudande varpå denne höjde sin insats och nämnde att de även hade dvärgar.

Min vän stannade till och gav honom en blick, vilket livade upp polacken en aning då det kunde vara en intresserad blick, till hans förtret var det dock en blick av förvåning och kritiskt ifrågasättande av dennes karaktär och företag.

Den muskige herren från Oświęcim kände vid det här laget att hans köpslående ansats till att locka min vän in i horlyan var fruktlöst, han blev tyst i ett för honom outtömligt ögonblick av tassande avvägning samtidigt som han såg min vän i ögonen.

Han lät fram en illmarig kisning lika försvinnande snabbt som fel djur i ett skogsbryn och uppbådade ett sista lent leende för att presentera hans slutgiltiga erbjudande, hans ess och pärla i utbudet av tjänster: vi har dvärgar och du får sparka på dem. Min Vän.

Som av fysikalisk kausalitet vrängde dessa ord om min kamrats vanemässiga neuronknippen i prefrontala kortex och allt nordeuropeiskt saktmod och protestantisk avhållsamhet gav vika för tanken på att sparka en fulsminkad kvinnlig dvärg i slidan.

Samma kårar som uppstår vid syrebrist tilltog vid min väns tinningar och han hallucinerade vagt när han blev inledd av den muskige polacken som tycktes ha uppfattat den ordlösa skiftningen av förhållning hos svensken. Väl inne skymtade han runda prickar till ögon som aldrig blinkade, dessa själlösa polska dvärgar hade så jävla höga pannor att bristen på proportionalitet nästan fick svensken att besinna sig.

Jag vet inte om jag vill förstöra de här converseskorna hävdade min vän.

Orkar inte skriva mer.