Hur vanligt är det att prata dåliga saker om sina barn när de inte sitter med vid bordet tex? Varför gör man sånt tror ni? Varför pratar man inte med barnen eller barnet om det saken eller vad det nu handlar om?
Tror och hoppas att det inte är så vanligt
man kanske vill höra ngn annans åsikt ? typ som när man berättar något problem man har med sin ena kompis med en annan kompis för att höra hur de låter ur dens perspektiv. ibland behöver man väl få ur sig tankar man har för andra ba.
handlar det inte om rent skitsnack om sina egna barn så tkr jag inte att det är så illa. om det mest handlar om att ngt dåligt har hänt o man behöver ha nån annans åsikt osv.
såklart är det vidrigt att ba sitta o säga taskiga saker om sina barn framför andra utan att det egentligen ska leda till något.
Mina föräldrar satt och pratade med varandra om mig när inte jag hörde, min lillasyster hörde dock lite av det och berättade för mig sen.
reben:
man kanske vill höra ngn annans åsikt ? typ som när man berättar något problem man har med sin ena kompis med en annan kompis för att höra hur de låter ur dens perspektiv. ibland behöver man väl få ur sig tankar man har för andra ba.handlar det inte om rent skitsnack om sina egna barn så tkr jag inte att det är så illa. om det mest handlar om att ngt dåligt har hänt o man behöver ha nån annans åsikt osv.
såklart är det vidrigt att ba sitta o säga taskiga saker om sina barn framför andra utan att det egentligen ska leda till något.
jo absolut.
sjöhest:
Mina föräldrar satt och pratade med varandra om mig när inte jag hörde, min lillasyster hörde dock lite av det och berättade för mig sen.
Vad gjorde du när du fick höra, var det något elakt?
sjöhest:
Mina föräldrar satt och pratade med varandra om mig när inte jag hörde, min lillasyster hörde dock lite av det och berättade för mig sen.
🙁
Aziiima:
Vad gjorde du när du fick höra, var det något elakt?
Jag gjorde ingenting. Elakt vet jag inte.. Men det var saker jag tog illa upp utav iallafall.
Beror på vad man menar med dåligt men med en bred definition så är det nog rätt vanligt, "Ja lilla August har ju så svårt att ta instruktioner"
hände mig hela barndomen och ligger bakom mycket av min sociala fobi. vidrigt beteende.
min mor brukade påstå att hon pratat med [alla möjliga släktingar och bekanta] när inte jag var med, och var gång tyckte [person] att jag var dum i huvudet och värdelös. "[personer] tycker att du borde spärras in för att du är så konstig" är en av de många som jag minns klart och tydligt. Förmodligen förekom inte någon eller särskilt många av dessa konversationer i verkligheten men det var ett effektivt sätt att få mig att känna mig kass och hatad av alla som jag höll av.
Min mamma är sån som kan snacka med vissa andra om mig, jag vet att hon gör det och i början gjorde det mig arg och besviken. Men fattar att hon känner att hon behöver prata, bolla tankar och få stöd. Handlar liksom inte om att snacka skit även om jag vet att de saker hon pratar om inte är roliga saker.
Vet att mamma pratar om mig ibland med kompisar. Det gör säkert pappa oxå
Blir arg när jag vet vad de snackar om men annars bryr jag mig inte
