Forumet - Privat lapp som min mamma måste skriva på! [cry]

Privat lapp som min mamma måste skriva på! [cry]

265 0 35
Det är såhär att jag fått ett papper av en lärare som min mamma måste skriva på, men hon får inte se det pappret, just för att det står lite privata saker där (ja, min lärare vet men inte min mamma.) Och om hon skulle se det skulle det bli så komplicerat, skulle få förklara så mycket mm. Och jag vill inte att hon ska veta att jag ljugit för henne, vilket hon kommer att få reda på om hon läser detta papper.

MEN, vårdnadshavares namnteckning måste stå med och så måste jag lämna in lappen imorron. [cry] Hur ska jag göra? Men skulle jag skriva mammas namn där skulle det ju märkas.

Funderade på att kanske skriva mammas namnteckning genom att skriva av henne (hon har väl skrivit sitt namn på andra lappar) och försöka skriva likadant. Problemet är att jag inte hittar nån sådan lapp.

Och dessutom har vi nog utvecklingssamtal snart och då kommer min lärare kanske visa upp lappen.

BÖH, HUR SKA JAG GÖRA

Spana också in:

Bl0cket:

Vad är det som står på lappen? Liksom vad handlar det om.


Varför jag inte gått i skolan osv. Och lite sånnadär psykologiska saker, som min mamma inte har den blekaste aning om. [cute]

Wanko:

Om du letar efter ett lätt sätt har jag dåliga nyheter


[cry]

Elaka häxan i väster:

Kan inte din pappa skriva på?


Nja, vill inte att han ska se heller egentligen, men hellre att han ser än mamma. Han skulle väl i och för sig inte ifrågasätta det som mamma skulle göra, men helst skulle jag vilja att ingen av de skulle se det.

OF 5:

bra där


[bigsmile]
Kittieh:

Nja, vill inte att han ska se heller egentligen, men hellre att han ser än mamma. Han skulle väl i och för sig inte ifrågasätta det som mamma skulle göra, men helst skulle jag vilja att ingen av de skulle se det.


Be din pappa skriva på då?

Och vilken klass går du i?
Det ena alternativet är ju då att fejka underskriften. Det har jag gjort många gånger, det brukar ju funka, ända tills föräldern får lappen i ansiktet och det uppdagas att man fejkat underskriften.

Det andra alternativet, vilket jag skulle säga är det bästa, är att visa henne lappen. Hon kommer säkert ändå få reda på det förr eller senare, och jag tror att det blir lättare om du är med när hon får reda på vad det nu är som står där och kan förklara och så, än att någon lärare säger det över telefon och hon inte får höra din sida av det.
Visst kan det bli jobbigt (nu vet jag ju inte vad som står där, men ändå), men det går över.

Hur fånigt och uttjatat och korkat det än må låta så är det faktiskt bäst att vara uppriktig.
Jag ägnade hela min högstadietid åt att ljuga ihop historier för mina föräldrar och lärare och alla andra också för den delen, sista terminen i nian sket jag i allting och sade alltid som det var, och så fick folk hantera det hur de ville, och det var mycket lättare. För alla. Även om jag ibland fick en massa skäll och besvär för något jag gjort så kändes det ändå lättare att bära än att ljuga ihop något och få beröm för något jag inte gjort.

Så säg som det är, även om det är svårt.
Bl0cket:

Be din pappa skriva på då?

Och vilken klass går du i?


Kittieh:

Nja, vill inte att han ska se heller egentligen, men hellre att han ser än mamma. Han skulle väl i och för sig inte ifrågasätta det som mamma skulle göra, men helst skulle jag vilja att ingen av de skulle se det.


Ehm, "ettan" tack vare att jag missade hela högstadiet.
XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det har jag gjort många gånger, det brukar ju funka, ända tills föräldern får lappen i ansiktet och det uppdagas att man fejkat underskriften.


Hahah, och det är precis det jag är rädd för! Då kanske det dock kan funka med att säga "jo, det gjorde du visst mamma. har du glömt det?", det har funkat för mig några gånger.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

om du är med när hon får reda på vad det nu är som står där och kan förklara och så, än att någon lärare säger det över telefon och hon inte får höra din sida av det.
Visst kan det bli jobbigt (nu vet jag ju inte vad som står där, men ändå), men det går över.


Ja, då kan jag ju förklara för henne mm. Bättre än att hon bara hör det direkt och inte får någon förklaring till det heller. Men samtidigt skulle jag skämmas något enormt, och jag vet inte hur jag skulle förklara det heller riktigt. Skulle väl bara babbla på med bortförklaringar mm och sen komma på att det där lät inte alls vettigt. [blush]

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Jag ägnade hela min högstadietid åt att ljuga ihop historier för mina föräldrar och lärare och alla andra också för den delen


Precis, jag med. Och nu är stunden kommen när jag nästan tvingas berätta. Och det är ju inte kul. Sedan kan jag väl även påstå att min lärare överdrivit en aning med det hon skrev, vilket bara gör det hela värre.
Oväntad:

Säg det till läraren då, att du inte vill visa det för din mamma. Det borde väl läraren förstå?


Mmja, men hon kommer fråga varför. Och då måste jag förklara. Och så blir det sådär pinsamt. [sad] Väldigt känsligt ämne hon tagit upp där på lappen och jag gillar inte att prata om det IRL heller och har svårt för det. Grejen är att hon måste ha vårdnadshavares anteckning för det är ett speciellt papper hon ska skicka in till ett ställe. embarrassing. [cry]
Kittieh:

Men samtidigt skulle jag skämmas något enormt, och jag vet inte hur jag skulle förklara det heller riktigt. Skulle väl bara babbla på med bortförklaringar mm och sen komma på att det där lät inte alls vettigt. [blush]


Försök tänka ut lite innan vad du ska säga då. Och om du känner att det blir fel när du försöker förklara så säg det, att du inte riktigt vet hur du ska säga för att det ska låta rätt, men att du försöker.

Kittieh:

Och nu är stunden kommen när jag nästan tvingas berätta.


Då är det väl lika bra att göra det bästa av det.

Kittieh:

Sedan kan jag väl även påstå att min lärare överdrivit en aning med det hon skrev, vilket bara gör det hela värre.


Det är väl också något du borde säga, både till din mamma och till din lärare sedan. Säg att du inte riktigt håller med om det, och att du tycker att hon tagit i lite väl mycket.

Nu vet jag ju inte vad det är hon skrivit och vad det gäller och så, men ibland kan det ju vara så att man själv tycker att andra människor överdriver om ens situation, trots att de kanske inte alls gör det.
När jag öppnade mig för lärare under högstadiet och pratade om mina problem så kunde de säga saker som "Så ska du inte behöva ha det" och "Det här är inte okej" och så, och då reste jag genast ragg och tyckte att de överdrev och att allt lät så mycket värre än vad det egentligen var. Detta trots att jag kanske mådde jättedåligt över det.
Nu i efterhand så börjar jag lite smått förstå att det faktiskt inte var okej och att jag faktiskt inte alls borde ha haft det så, och att jag och alla andra kanske inte alls överdrev. Men det kan krävas distans för att inse sådant.

Dock vet jag ju som sagt inte riktigt vad det gäller, så det kan ju vara svårt att råda dig utifrån mina egna erfarenheter om din situation är en helt annan.

Men jag tycker i alla fall att det bästa du kan göra är att lägga korten på bordet och berätta hur det ligger till. Det är det bästa i längden, anser jag.