Det är la en fin ide. Ett tecken på att du bryr dig 🙂 försök bara vara där för han så mycket du kan och backa fan inte hur bara för det blir jobbigt om du gillar grabben.

Låter som en fin ide. Ofta brukar attityden när någon är deprimerad vara att man ska muntra upp personen. Jag tror inte det är så lätt att göra det. Har aldrig sätt eller hört att de fungerar liksom. Dock är det ju så att med depressioner följer att personen ofta blir apatisk och då underlåter att göra saker som måste göras, eller bör göras. Detta leder ofta till att hela tillvaron rasar. När depressionen går över så har man kanske stora skulder, betalningsanmärkningar, studier som falerat med uteblivna bidrag som följd, sparkad från jobbet och förlorat sin kille/tjej. Det jag skulle göra i din sits är att prata med honom om detta och höra om han är bekväm med att du hjälper till och pushar på. Jag tror det är viktigaste stödet. Pluggar han kan han ju gå tioll doktorn och be om antidepressiva oh äta tills sommaren så att studierna ej går utför. Nu är det kanske lite sent för det tar 1 mån tills de verkar från att man börjar ta dem så de hinner inte vara till hjälp så länge.

Jag vill inte låta taskig men istället för att göra små saker för han ska bli gladare, pusha honom att ta tag i sitt liv. Depression överkommer man genom att ändra sin livsstil,  inte genom att få lite tillfällig stimulans (som iofs också är bra men tyvvär bara tillfälligt) ifrån andra. Det finns masor man kan göra för att överkomma en depression, men det viktiigaste är hans egen VILJA att göra det, det går inte att tvinga. Men ändå, ge honom halsbandet om du känner för det, det låter som en fin present. Och det är absolut inte ditt ansvar att se till att han mår bra, men eftersom du verkar vilja det tänkte jag att jag kunde ge lite tips. Jag har själv varit depprimerad och fast jag blev erbjuden psykologtid osv tackade jag nej till det. Min syster gav mig en bok som heter ultramind solution, den hjälpte mig mot depression, rekommender den starkt. 

Jag vill säga en sak, tro eller inte så tror jag enligt vad som pågår runt om så är det många som plötsligt blev mindre livsglada inkluderar mig. Det är så att jag brukade älska att ringa till en tjej för att prata och ha roligt när hon var online, men nu när hon är online nästan hela tiden så har jag tappat lusten hellt och hållet och nästan glömt bort henne. Jag kommer nog att vilja göra det igen med tiden. Eller så är det hellt enkelt mental tröthet.

Jag har själv varit deprimerad, gravt deprimerad. Faktiskt till den grad att när det upptäcktes av min far som jobbar inom ett särskilt statligt yrke så sa han bara rakt ut att "Sådana som dig brukar vi normalt köra till akutpsyk när vi träffar på dem..."

Nu vet jag inte vad han är deprimerad över, det kan vara en hel del olika grejer. Ålder kan vara ganska avgörande också, alla kan gå igenom olika faser i sitt liv. Själv har jag fått lite svårare perioder när jag var ca 15 och skulle börja gymnasiet, 18 efter jag flyttat hemifrån och började högskolan och nu senast 21 när jag var klar med högskolan och det mesta i mitt liv var kört rakt i botten.

Som Spotify säger så är det absolut enklaste vägen att överkomma en depression genom att ändra sin livsstil. Om han "har tappat livsglädjen" så är det förmodligen det som behövs. Han kan behöva byta jobb eller skaffa sig ett jobb, byta umgänge eller i din värsta mardröm, kanske han inte är nöjd med erat förhållande?

Antingen så är han faktiskt deprimerad eller så är han missnöjd med ert förhållande och därför han drar sig undan från dig. Du måste försöka prata med honom. Halsband och sådant kommer inte göra någon större skillnad, det är bättre att du bara visar att du finns där genom att fråga honom vad som är fel och att du kommer stå vid hans sida oavsett vad.

Jag hade ingen jag kunde förlita mig på, därför tog det 1,5 år innan jag började att ta mig ur min depression...

det verkar som en underbar ide