Forumet - problem med livet just nu (långt inlägg)

problem med livet just nu (långt inlägg)

877 1 5
Ursäkta på förhand för ett långt inlägg (om ni orkar läsa)

Har haft ett problem nu ända sen jag var liten, det verkar som det kommer o går. Har alltid haft kompisar, bästa kompisar osv, men gång efter gång då jag umgåts med mina kompisar så händer det eventuellt att alla bara dissar och tar avstånd från mig...

Det har hänt flera gånger under så lång tid som jag kan minnas, börjar verkligen ta på mig nu på senare tid. Den senaste händelsen började för bara någon vecka sen, jag och min ''bästa kompis'' vet inte om jag kan kalla honom det längre, men jag och han har umgåtts mycket de senaste åren och han har alltid varit den jag kan lita på som liksom aldrig svikit mig och aldrig tagit avstånd från mig som de andra. Men för som sagt bara någon vecka sedan så har även han börjat ta avstånd från mig, överallt, svarar inte när jag ringer (dock så brukar han inte göra det i vanliga fall) han ignorerar mig totalt på sociala medier, skype, facebook, steam. Allt i samband med att jag och min bästa polare börjat umgåtts med en gammal kompis krets till mig.


Min ''bästa kompis'' likaså de andra vi börjat umgås med har även dom börjat ignorera mig och komma med dumma bortförklaringar jag inte vet är sanna, de är även sjukt ologiska förklaringar. Denna kompis som jag umgåtts med förut som jag kallar ''gammal kompiskrets'' verkar vara grunden till varje gång detta händer och varje gång jag kommit nära mina kompisar så kommer alltid han in på något sätt bland oss. Känns nästan som han ''snor'' mina kompisar ifrån mig.


Vet inte varför detta händer, har det enbart med denna idiotjävel till gammal kompis jag har? eller är jag taskig/dryg/elak mot mina kompisar omedvetet? visst, vi ger varandra elaka kommentarer hela tiden, men bara på skoj så som alla andra människor på denna jord gör då och då kan jag tänka mig, men mina ''elaka komplimanger'' (sätter dom inom situations tecken då de inte är seriösa) har aldrig varit värre än någon annans.

Kan tillägga att vi alla sitter relativt mycket vid datorn, vissa mer än andra, jag t ex tillbringar stora delar framför datorn, kan det vara därför? ses jag som tråkig bara för det? som sagt tar dessa händelser på mig något så fruktansvärt och tror jag börjar bli rätt så deprimerad, har testat och prata med dom men då är allt lugnt, de är iallafall vad dom säger. Jag ber nu er om hjälp, hur ska jag gå till väga? ska jag prata med någon terapi snubbe? skulle uppskatta svar, känner mig riktigt jävla hopplös i dagsläget. (OBS) kan tillägga att jag är en 16 (snart 17) årig grabb som precis börjat gymnasiet, har fått en del kompisar där men är aldrig någons ''förstahandsval'' om ni fattar vad jag menar. Har även två bröder som är sjukt stöttande i fallet, dom vet hur jag har det. Men inget tycks hjälpa då problemet alltid kvarstår, som person är jag relativt blyg (inte när jag känner de jag umgås med) är skeptisk till att träffa nya människor men när jag gör det tycks jag trycka dom ifrån mej... respektive att dom hittar andra umgängen, Tack på förhand
Tycker du kan sätta ner foten ordentligt och fråga vad fan som pågår. Hjälper inte det så gäller det att hitta nya vänner.
Förstår dock att det är otroligt tröttsamt, fundera på om du kanske är lite elak, skrytsam eller liknande ibland om det kan vara anledningen? Kan bara vara så att de tappat intresset för dig och då är de inte värda din vänskap. 
Jag är i princip i samma situation, jag valde att lämna rövhålen då jag vet vilka typer deras nya kompisgäng är. Springa runt i stan klockan tre på natten, köpa droger, slå folk och sånt är inte min typ. Jag fick vara med i det nya gänget men jag tog upp fingret och gick. Jag går i samma klass som dom. Varje gång jag är i närheten av dom så håller jag andan, jag tänker inte andas samma luft som dom (håller inte andan när jag måste vara nära dom under en längre tid). Jag berättade för mina föräldrar vilket var ganska skönt, detta var ingen stor deal för mig då jag är en ensamvarg som gillar att vara för mig själv. Men jag tror att mina föräldrar är lite oroliga för mig men det är ju deras jobb. I ditt fal så vet jag inte riktigt vad du ska göra, försök hitta nya vänner som är bättre. Jag vet att det är svårt men vat social så går det. Lycka till Hjärta

leiz: Tycker du kan sätta ner foten ordentligt och fråga vad fan som pågår. Hjälper inte det så gäller det att hitta nya vänner.
Förstår dock att det är otroligt tröttsamt, fundera på om du kanske är lite elak, skrytsam eller liknande ibland om det kan vara anledningen? Kan bara vara så att de tappat intresset för dig och då är de inte värda din vänskap. 
Kan hända att jag gör något av detta omedvetet, jag funderat på att hitta nya kompisar men vet inte hur isåfall, vill jätte gärna ha kvar de kompisar jag har men inte som det är nu. Tack för svar 

Spana också in:


teddelito:
Kan hända att jag gör något av detta omedvetet, jag funderat på att hitta nya kompisar men vet inte hur isåfall, vill jätte gärna ha kvar de kompisar jag har men inte som det är nu. Tack för svar 
Det enda sättet du kan få veta är om du frågar dom vad du har gjort. Vill de inte svara eller säger "inget" då har du helt ärligt gjort vad du kan. För då är det orättvist mot dig. Jag menar, hur ska du veta vad du gör fel om de inte ger dig en chans att bättra dig? 
Men om du vet att det kanske slinker ut något elakt eller så ibland, försök att tänka på vad du säger i fortsättningen :)
Hände mig om och om igen men ett par kompisar jag haft.. Men det har inte hängt på mig. Det är mer att dolk sätt mig som en konkurrent typ och varit rädd att jag ska ta den andra kompisen ifrån den andre. Låter ju konstigt. Har dock en tendens att bli tyken, kanske samma med dig? Jag skojar bara men könsliga tar det seriöst viket är jobbigt då det bara slipper ur mig.. Är dock tjej men spelar bor ingen roll.