Forumet - Problemet med att hjälpa den "förtrycka"

Problemet med att hjälpa den "förtrycka"

1829 0 30

Problemet med att hjälpa den förtryckta, är att den förtryckta får njutning av att vara förtryckt, och därför har ett intresse att försätta vara förtryckt. Detta är en paradox som jag måste erkänna att jag har problem med. Hur ska man hantera situationen? Diskutera! 

Spana också in:


mynona:
Jag tror att hn syftar på sin senast skapade tråd, eftersom den har taggen sol och solen även ingår i dess ämne. OnT: Jag vet inte om alltid njuter av förtrycket, det handlar ju inte alltid om BDSM
Okej, frågan kvarstår fortfarande vad jag kan bidra i den infekterade tråden? :S Jo, det typ av förtryck jag pratar om är en masochistisk subjekt position, sedan så kan du såklart överkomma detta och handla mer produktivt. Men då ser du inte digsjälv som förtryckt på det sättet jag pratar om. 

Asha:
Det finns fler personer än dig i världen. Att vara hyperneurotisk och masochistisk är i princip norm i samhället. 
vet inte riktigt vad du menar nu. verkar det som jag missat att det finns fler än jag? är väldigt osjälvisk som person och bryr mig mkt om andra.

det är skillnad på att njuta av smärta och att vara förtryckt om man inte är med på det själv.

ennie:
vet inte riktigt vad du menar nu. verkar det som jag missat att det finns fler än jag? är väldigt osjälvisk som person och bryr mig mkt om andra.

det är skillnad på att njuta av smärta och att vara förtryckt om man inte är med på det själv.
Menar att jag tänker mer genrellt helt enkelt. Vad jag menar är att det finns en njutning i att prata om hur förtryckt man är, om hur grym och elak världen är emot en. Om hur maktlös man är. Om hur all hjälp inte riktigt hjälper eftersom att andra inte riktigt förstår den unika situaionen man befinner sig i osv osv. Att vara bitter över att det inte är så som man vill och känner sig ha rätt till att det ska vara. Vad jag pratar om är att njuta av att misslyckas.
Ett sätt detta görs synligt är i att bry sig mer om andra, än om sigsjälv. Dom som bryr sig om sigsjälva är onda och elaka, och man känner en viss njuting och tillfredställse att känna sig rättfärdig och bättre än dessa gryma människor. 
Problemet är bara den att denna typ av godhet är univeriserad ondska, så något paradoxalt. Dessutom så är det största problemet när man bryr sig förmycket om andra, inte när man bryr sig förlite om andra. Exempelvis när man gör allt bara för att förstöra för andra, i stället för att tänka på sigsjälv. 

Hjärtlös:
Var mitt svar från början.
Vad bra! Jag är lite alergisk emot att säga "ta sig i kragen" dock. Kanske paradoxalt. Det är här jag är väldigt splittrad egentligen, eftersom att jag ser att individualisera problemen som en typ av moralism. Samtidigt så är det hur subjektet tolkar in verkligheten som är avgörande. Jag är som sagt förvirrad, så det jag säger vad gäller detta är inte så sammahängande. Jag ser ett typ av dödläge här, personen i fråga måste själv aktivt vilja förändra, samtidigt så kan denne omöjligt göra det självständigt och oberoende av överiga samhället där denna lever. Du håller förmodligen med mig i det jag säger.