Forumet - Psykolog..

Psykolog..

226 0 20
Sagitta:

Min pratar ju som om hon nyss vaknat... aldrig hört en långsammare människa.


psykologer ska göra att man känner sig bekväma med dem [mad]

Sagitta:

Men det är ok. Fast det är mest solljuset och värmen som lindrat.


har det hjälpt? Och efter man har pratat om det som har hänt och hur man mår.. vad händer sen då..?

Spana också in:

Nåra gånger när jag va barn, eller blev mer eller mindre tvingad dit men vägra säga nåt.
För nåt halvårsen gick jag några gånger, pallar inte att prata om problem irl utan bryter ihop och gav upp, behöver inte nån som tar betalt för att se mig grina som en stucken gris.
Tözen:

För nåt halvårsen gick jag några gånger, pallar inte att prata om problem irl utan bryter ihop och gav upp, behöver inte nån som tar betalt för att se mig grina som en stucken gris.


Hjälpte det något då?

När jag gick dit fick jag "intrycket" att allt dem gör är att bara lyssna, inte att ge tips och råd. Jag prata lite om mitt problem (Jag har/hade torgskräck förut/ lite nu också men inte lika farligt) och beskrev det till henne sen frågade jag om typ hon hade nått råd eller tips , hon ba "Assååhh jag kan bara lyssna och hjälpa såå" .. ehh va det ens ett svar? [mad] cp kärring..
Pepparkaksgubbe:

Kan nån svara på frågorna ist?


beror väl på om man hamnar hos en bra psykolog. de har så mkt makt eller vad man ska säga att de tom kan göra saken mkt värre om man har otur. jag menar, de kan lätt sitta där och göra en psykiskt nedbruten människa värre. men klart att det kan hjälpa också... men jag tror att man kan göra mkt själv också[y]
Hahaha asså jaa...
Sista gången jag snackade med en så var det första han gjorde att fråga vad jag var där för att prata om (skulle snacka om hur det gått att avsluta medicineringen) - BORDE INTE HAN VETA?
Han hade heller inte läst igenom journalerna innan utan satt och gjorde det under samtalet. Sen var hans uppgift att skicka en remiss till mig för länge sen, men den hade han fan inte skickat, utan han märkte att den låg kvar bland hans papper när han tappade dom - "oj, där låg remissen HEHEHE". Inte heller visste han när jag hade slutat ta medicin, utan det frågade han mig.

och DÄR tappade jag förtroendet för psykologer iaf, om jag inte kan dra mig sj upp ur skiten - vem ska då göra det.
Den jag pratade med innan den här virrpannan SÖG också - det enda hon snackade om var "tankefällor", allt jag berättade om var "tankefällor" - hon kunde aldrig hålla med om att jag hade rätt & inte inbillade mig en massa skit.
Så jag litar inte på dom alls mer.. [shake]
Pepparkaksgubbe:

psykologer ska göra att man känner sig bekväma med dem


Jag kan inte vara bekväm med henne. Inte när hon pratar OM mig. Som om jag inte känner mig och sådär.
Är alltid sprallig när jag kommer men efter 5 minuter sitter jag och hackar tänder och ser upp i taket när jag pratar.

Pepparkaksgubbe:

har det hjälpt? Och efter man har pratat om det som har hänt och hur man mår.. vad händer sen då..?


Jag vet inte vad som har hjälpt. Man kan inte fråga vad som händer sen, för jag valde att INTE äta mediciner eller nåt sånt.
Psykologer är skit, tycker jag... gick till KBT men slutade gå där för det var helt meningslöst... alla säger att det hjälper att gå och prata med någon. Men inte för alla. Det är mer gynnande för mig att prata med min bästa vän för hon ger en bättre råd än vad någon psykolog gjorde.

Psykologer är kalla ! Dom vill få dig att prata om dina problem för att sen ställer dom frågor som "vad skulle få dig att må bättre ? Hur skulle du kunna ändra på din livssituation ?" Ja, om man själv visste det så hade man väl inte gått till en psykolog eller...

Men om det är riktigt illa så kan du ju alltid börja på antidepressiva piller om du tror på det... men efter egna erfarenheter så tror jag den enda som kan hjälpa dig att må bättre, är du själv. Plus en jävla massa stöd från dina nära och kära.
Många är bra men grejen är att det inte är ett enmansjobb. Man kan inte gå dit o förvänta sig att den man går hos ska göra hela jobbet! Man måste vara beredd att jobba/kämpa litegrann, vilket jag tror många inte är medvetna om.

Sen är det klart att det finns människor som kanske inte borde ha valt ett pratjobb!
Pepparkaksgubbe:

alltså blir man frisk av att bara prata?


Allt beror ju på vad du är villig att göra själv!
Om du går dit för att prata av dig och tro att allt fixar sig då så har du fel. (även om prata av sig är just det man kan behöva ibland så försvinner ju inte problemen för det)´
Det gäller att prata, lyssna, förstå sig själv, leta lösningar och andra vägar till vad som är "problem" för dig. Du kan inte lösa ångesten/depressionen genom att bara prata, det krävs arbete också. men det är ju värt det senare.
Jag har blivit iväg släpad både en och två gånger till tre olika psykologer när jag var liten. Inte för att jag hade några vidare problem, missbruk eller mådde dåligt, utanför att jag behövde få svar på en hel del frågor. Frågor som var lite för djupa och ingående för att anses normala antar jag.


Så mina erfarenheter har helt enkelt varit att jag fått bolla med en vuxen som verkligen satt där och skulle prata med mig. Dock tröttnade jag på det här, då personerna jag mötte kändes relativt formella och ointresserade.

Dock så kan det ju vara bra att få träffa någon som kan mycket och har varit med om likande fall som ditt om du har något allvarligare problem.