Forumet - "det ligger i mäns natur att vara otrogna"

"det ligger i mäns natur att vara otrogna"

876 0 57
Läste något reportage om sugardaddies och sugarbabies i New York i tidningen amelia idag (random brudtidning). Då var det ett stort citat högst upp på sidan som löd "Det ligger i mäns natur att vara otrogna" som en sugarbaby hade sagt.

Hon berättade att hon hade räddat flera av männen som hon varit meds relationer med deras fruar för att... Ja, vad vare. Typ att de var ute efter sånt som deras fruar inte kunde ge de (typ unga snygga tjejer, annan typ av närhet, dejting, sex osv) och det kunde hon ge, sen vare frid o fröjd i förhållandet med deras fruar.

Vad tror/tänker ni kring d??? Ur evolutionärt perspektiv, kanske? Samhällsperspektiv? Genusperspektiv? Haha. osv.
Har för mig att det finns en tråd som skapades för några månader sedan om detta ämnet och det diskuterades väldigt mycket men minns ej vad den hette o vem som skapade tråden :P

OnT: Jag tror inte att det ligger i vår natur nej, utan folk gör sina egna val i livet o väljer på så sätt att vara otrogna (eller inte otrogna)

Spana också in:

Tror inte att långvarig monogami är särskilt djupt rotat i något av könen, på ett biologiskt plan. Så det beror väl på hur man ser på saken.
Att ha en drift av att ha sex med fler än en person? Ja, både för killar och tjejer.
Att bryta löften? Även om moral är något som till viss del troligen är biologiskt så är det nog en alldeles komplex fråga för att kunna svaras med ett enkelt ja eller nej, och framförallt inte av oss som inte kan särskilt mycket om ämnet.
honolulu:

Vad tror/tänker ni kring d??? Ur evolutionärt perspektiv, kanske? Samhällsperspektiv? Genusperspektiv? Haha. osv.


Egentligen är det en fråga i två delar.

1. Varför man väljer att "vara otrogen" med en person medans man är i ett bundet förhållande med en annan?

2. Varför 'vissa' män/kvinnor har svårt att hålla sig till endast en person?

Första fråga är egentligen ganska enkel då det oftast handlar om:

osäkerhet (på förhållandet, eller på sig själv).
nyfikenhet/dumhet (att man bara måste veta om gräset faktiskt ÄR grönare på andra sidan).

Men detta är ju egentligen bara ursäkter/orsaker till varför ej inte avslutar pågående förhållande innan man börjar nya (vare sig det är fysiska, psykiska eller båda).

Det intressanta, tycker jag, är dock fråga nummer två. Varför kan man bara inte nöja sig med en person och ett förhållande?

Mycket handlar det nog hur vi människor är byggda/utvecklade, då många av de saker som gjort oss så framgångsrika som art är att vi ÄR nyfikna, vi NÖJER oss aldrig, och i många fall gör vi vad som helst för att sprida och förbättra för våran art.

Dock är det ju så att det faktiskt finns väldigt många personer som inte har några som helst problem med att endast hålla sig till en partner, även om de kanske inte alltid är 100% fokuserade på just den partnern (vill inte låta som en cyniker, men oddsen är nog ganska stora att de flesta människor åtminstone varit intresserad av en annan person under pågående förhållande).

Är dessa personer undantag eller majoritet? Är vi byggda och anpassade för att aldrig vara riktigt nöjd med vår partner, så att åtminstone en viss % väljer att avvika och sprida arten ytterligare?

Det har jag inte en jävla aning om!