Forumet - "orka"

"orka"

475 0 44
Ska whina som en idiot nu. Be prepared.

Jag har 0 lust till att fortsätta så här. Har ingenting att se tillbaka på, inga glada minnen eller så - mina "ungdomsår" är förstörda, då jag inte direkt gjort något som gett mig någon större glädje. Alltid bara varit ensam, oavsett om jag är med vänner eller vad fan jag gör.

Och om jag någon gång tyckt att någonting verkat för bra för att vara sant, när det gäller relationer och andra sådana saker - då har det också varit det. Varje gång jag blir lämnad gräver jag ner mig och lovar mig själv att aldrig mer gå utanför dörren, på ett ungefär. Skamsen och olycklig som man blir.

Det jag undrar är, vad krävs för att livslusten (och allt vad den innebär) komma tillbaka? Även när det gäller den sociala förmågan, typ. Hur ökar man den?

Orkar nog inte riktigt komma på det själv. Har provat allt.
Gjorde egen musik, tränade, började på en "fritidsaktivitet" osv. osv. Men ingenting fungerade. Blir alltid lika nedstämd och ointresserad i slutändan.

Kan det var en sjukdom? För det har alltid varit så här.

Tack och förlåt.

Spana också in:

Du bör tänka över om du tror att du har en depression. Det är vanligare än man tror.
Själv var jag likadan, under andra omständigheter dock. Jag fick antidepressiv medicin och allt blev så jävla mycket bättre. Det är såklart inte den första bästa lösningen, men har du känt dig nere en längre tid borde du gå och prata med någon.
Sen hur gammal är du?
Nachac:

Varför känner du dig ensam även när du är med människor?


Är inställd på att alla ska försvinna, så jag håller mig i bakgrunden. Känner mig aldrig delaktig eller behövd i någonting. Vill heller inte vara det. Trivs, men ändå så vantrivs jag ensam. Har liksom lärt mig det.

Harpyja:

Jag dricker alkohol var och varannan dag. Det har fungerat för mig. Massor med roliga minnen och vänner.


Skönt att det fungerar för någon.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ångrar redan den här tråden. Så klart.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 2 - - - - - - - - - - - - - - - - -


OF 5:

den enda som kan hjälpa dig är du själv.


Vet. Men nu så kan jag uppenbarligen inte det.
Renesmee:

Det jag undrar är, vad krävs för att livslusten (och allt vad den innebär) komma tillbaka?


Rutiner, i alla fall för mig. Fast livet ska ju samtidigt inte bli en rutin för då känner man sig fången och uttråkad. Det är en balansgång mellan frihet och rutin.

Renesmee:

Även när det gäller den sociala förmågan, typ. Hur ökar man den?


Man bara gör. Som med alla andra färdigheter. Till slut blir det lättare.

Renesmee:

Kan det var en sjukdom? För det har alltid varit så här.


Ja, du kan ju ha serotoninbrist t.ex.. Tror dock som Mice att du bara ska chilla litegrann. Gå till en psykolog och ventilera dina tankar så kanske du kan blåsa bort ditt svarta moln, utifall att du inte provat det ännu.
Renesmee:

Vet. Men nu så kan jag uppenbarligen inte det.


i och med att ingen annan kan se din situation ur din synvinkel eller på ett korrekt sätt tolka hur du känner. Så kan bara du själv komma till en korrekt slutsats. Trotts att det kan verka omöjligt. tyvärr. lycka till.
xsaosinx:

Gå till en psykolog och ventilera dina tankar så kanske du kan blåsa bort ditt svarta moln, utifall att du inte provat det ännu.


Said and done. Gått hos en sådan i 7 månader snart. Hon pratade bara om mediciner. Känns inte riktigt som att man förstår dem. Hur skulle mediciner kunna hjälpa "sorgen" efter vissa saker osv.?

OF 5:

Trotts att det kan verka omöjligt.


Ah, fast jag tror att det är möjligt. Tack, hej.
Renesmee:

Said and done. Gått hos en sådan i 7 månader snart. Hon pratade bara om mediciner. Känns inte riktigt som att man förstår dem. Hur skulle mediciner kunna hjälpa "sorgen" efter vissa saker osv.?


Ah, jag förstår. Har läst en hel del om att psykiatrin i Sverige skriver ut på tok för mycket medicin till sina patienter. Du kanske kan gå till en annan psykolog? Vad säger din psykolog när du frågar om varför du ska medicineras? Det kanske finns en bra anledning.

Oftast vill ju psykologer lösa problemen genom samtalsterapi i kombination med piller. Så att perioden då du faktiskt ska hitta roten till problemet och ändra tankesättet kring det blir lättare för dig.
Renesmee:

Är inställd på att alla ska försvinna, så jag håller mig i bakgrunden. Känner mig aldrig delaktig eller behövd i någonting. Vill heller inte vara det. Trivs, men ändå så vantrivs jag ensam. Har liksom lärt mig det.


Var lite det jag misstänkte. Klart att saker och ting alltid verkar för bra för att vara sant om du utgår ifrån att det ska vara det. Du behåller inte vänner genom att hålla dig i bakgrunden, genom att inte öppna upp dem för dem. Negativa förväntningar leder till negativa framtidsutsikter. Din situation, din verklighet, är i din makt, ingen annans.
"You will never be happy if you continue to search for what happiness consists of. You will never live if you are looking for the meaning of life."
- Albert Camus

Jag vet inte om citatet är till någon tröst eller hjälp för dig men jag ansera det passar otroligt bra in här, sen beror det också på hur man tolkar orden, men jag hoppas det är till någon forma av hjälp även om den är minimal.