Forumet - "Vanföreställningars" vara eller icke vara

"Vanföreställningars" vara eller icke vara

1631 0 36
Undrar om det är någon här som kan höra människor som inte existerar tala. Alltså i huvudet, men som liksom kan kontrollera det och på något sätt njuter av det. En annan värld att gå in i. Kanske låter skumt, men har haft det så ända sedan jag var kanske 4 år. Ni vet när man hade låtsaskompisar när man var liten? Man trodde ju aldrig att de existerade. Jag fantiserade mycket som liten. I princip alltid. Och jag återgår ofta till det tillståndet nu också. Jag föredrar det framför att umgås med riktiga människor och det har påverkat mitt sociala liv. Och det gäller även människor jag tycker om. (Älskar inte direkt mänskligheten).

Men ah, är det någon annan som har en helt annan värld som ni spenderar flera timmar om dagen i? Undrar även om ni skulle se detta som vanföreställningar fast jag vet att det inte är på riktigt? Kan tillägga att symptom för schizofreni stämmer väldigt väl in på mig.

"Schizofreni visar sig framförallt genom

att man blir inåtvänd och drar drar sig undan familj och vänner
hallucinationer och besynnerliga vanföreställningar, som att man är förföljd eller övervakad utan att vara det
oro, sömnsvårigheter eller plötsliga vredesutbrott."

Är väldigt introvert och kan tänka mig att just denna typ av "vanföreställningar" har gjort mig det bland annat.

Men det är just vanföreställningarna som jag är osäker på. Jag vet ju att det inte är på riktigt. Fast jag hör röster osv. som jag inte helt kan kontrollera men jag vet på något sätt att det är min hjärna som trollar fram dem. Jag ser även tydligt bilder eller vad man skall kalla det. Jag kan beskriva vissa typer väldigt ingående.

Är förvirrad för jag är kluven när det gäller huruvida jag vill bli av med "vanföreställningarna". Jag älskar ju dem. Men samtidigt tar de upp så sjukt mycket tid. Jag dras så lätt in i dem och det är svårt att komma ur. Jag vill liksom plugga, men då tar det typ 3 h innan jag har kommit ur dem och under den tiden kan massa andra saker hända. De gör så att jag har väldigt svårt att koncentrera. Jag klarar dock skolan väldigt bra trots dessa saker. Men jag pluggar i princip inte alls. Bara inför prov, skriver uppsatser nätterna innan osv. Lär mig ju inget direkt. Ser ingen direkt mening i att plugga heller. Men det är en annan fråga.

Ah, iaf, hjälp? Undrar främst om ni anser att jag borde bli av med dem? Men framförallt om någon annan har haft det så här och hur du resonerade? Om livet kändes bättre efter att ha blivit av med dem?

Ifall någon här råkar ha schizofreni skull jag även gärna prata med denne, så PM:a gärna.

Skriv inte att jag skall berätta för psykolog för jag är inte säker på att jag vill bli av med detta som sagt.
det kan vara smart att prata med en psykolog för att få en diagnos. på det viset kan det vara lättare för dig att få ekonomiskt stöd eller annan hjälp i framtiden, vilket är en skön vetskap.

ifall du tycker om dina hallucinationer ser jag ingen anledning att försöka bli av med dem. det finns exempel på personer som har ångrat sig djupt i efterhand; de har ju förlorat vänner.

även om du talar med en psykolog så kommer inte denna att försöka tvinga dig att gå i behandling för dina hallucinationer ifall inte du vill det. de finns ju till för att hjälpa dig. ge uttryck för din osäkerhet, bara.
Har hört haft väldigt milda psykotiska symptom en gång, men då var det folk som redan existerade som jag hade dialoger med. Jag tyckte det var obehagligt, men det försvann efter någon vecka. Sen så var det mesta åt helvete samtidigt men det orkar jag inte ta upp.

Mediciner kan bara ta bort de positiva symptomen, de negativa är svårare.

Så känslan av att inte förstå omvärlden riktigt och att inte kunna kanalisera tankarna kommer antagligen finnas kvar, men allt sånt är ju lättare om du endast kommunicerar med utomstående och inte sjunker in i dig själv på samma sätt.

Spana också in:

Dan_the_ironman:

förstå omvärlden


Hur menar du att jag skulle ha problem med det?

enni:

Vad tror du att de kommer ifrån?


Ehm, kanske min bitterhet. Otillräcklighet. Avundsjuka. Men det är svårt för det behöver inte vara en situation som är bättre och lyckligare än min egen. Jag kan t.ex. gråta på 2 sek om jag sätter mig in i en hemsk situation och det brukar jag ofta göra. Dock njuter jag av det. Det är liksom som att jag själv vill det. Jag vet inte om det är för att det känns "längre ifrån" att gråta pga andras problem än mina egna.

iosib:

ven om du talar med en psykolog så kommer inte denna att försöka tvinga dig att gå i behandling för dina hallucinationer ifall inte du vill det.


Kan ju vara bra att veta, dock litar jag inte på dem. Är väldigt rädd för att bli instängd. Det känns som att detta är så udda, därför hade det varit skönt att veta att andra hade det. Är väldigt mån om min frihet.

iosib:

e finns ju till för att hjälpa dig


De har snarare gjort min situation värre tidigare så är rädd att jag skall träffa någon störd igen.

iosib:

det finns exempel på personer som har ångrat sig djupt i efterhand; de har ju förlorat vänner.


Ja och det är ju svårt i och med att jag inte vet om jag kommer att göra det. Jag vill absolut inte förlora mina vänner, men samtidigt njuter jag av det så mycket.
De flesta som är psykotiska eller har vanföreställningar är övertygade om att det de för stunden tror eller ser är på riktigt. Det alltså inte tal om några medvetna fantasier, utan snarare en åskstorm i huvudet som slår ut det mesta av sans. De flesta sjukdomar som innebär att den sjuka får psykoser ger många symptom som gör att den sjuke mår väldigt dåligt. Man är inte en happy-go-lucky person om man är schitzofren utan utöver psykoserna brukar man må rätt dåligt. Självmordsfrekvensen ho schitzofrena är hög.

Folk som har psykotiska symptom, som t.ex. röster, väljer ibland att inte äta antipsykotisk medicin för att de saknar rösterna och inte tycker att det är värt det p.g.a. bieffekterna. Vissa är ‹kompisar› med sina röster och tycker det är mysigt att ha någon att prata med. Andra har elaka och otrevliga röster och måste bli av med dem (då de kanske uppmanar personen att skada sig eller säger elaka saker).

Det finns inte cockie-cut-diagnoser. Alla människor är olika och så även alla olika psykiska sjukdomar. Alla som har schitzofrena är inte likadana, har inte samma sorts psykoser, etc. etc. så om du inte tycker dig passa in i en diagnos behöver du inte vara orolig för att du är ‹frisk› om du upplever det du känner som ett problem. Psykatrisk diagnostisering är väldigt svårt och tar ofta lång tid, under tiden är det viktigt att man är ärlig för att man skall få så bra vård som möjligt.

Dear Madame:

Fast jag hör röster osv. som jag inte helt kan kontrollera men jag vet på något sätt att det är min hjärna som trollar fram dem. Jag ser även tydligt bilder eller vad man skall kalla det. Jag kan beskriva vissa typer väldigt ingående.


Det är väldigt svårt för oss på ett forum, och som lekmän, att svara på vad som är en psykos och vad som inte är en psykos. Att se saker, som inte finns, skulle väl jag kalla hallucination. Men jag kan ju inte säga med någon säkerhet hur det ligger till. Det finns personlighetsstörningar som innebär att man blir introvert och kan uppleva att man har ett slags sjätte sinne och det kan kanske möjligen ge sådana symptom.

Dear Madame:

Är förvirrad för jag är kluven när det gäller huruvida jag vill bli av med "vanföreställningarna". Jag älskar ju dem.


Du kommer inte tvångsvårdas i annat fall än om du är en fara för dig själv och din omgivning. Du och din psykiater kommer tillsammans fram till hur du skall behandling. Är man inte i en akut psykos eller mani ellet ett långdraget ångestanfall, så innebär all folk av vård att man har en dialog med ansvarig läkare.

Dear Madame:

Jag vill liksom plugga, men då tar det typ 3 h innan jag har kommit ur dem och under den tiden kan massa andra saker hända. De gör så att jag har väldigt svårt att koncentrera. Jag klarar dock skolan väldigt bra trots dessa saker.


Även om du inte vill bli av med dina syner så kanske psykoterapi eller KBT skulle kunna hjälpa dig med sådana saker. Psykiatrin har möjlighet att erbjuda samtalsterapi och KBT.

Dear Madame:

Ser ingen direkt mening i att plugga heller. Men det är en annan fråga.


Känner du dig deprimerad?

Dear Madame:

Skriv inte att jag skall berätta för psykolog för jag är inte säker på att jag vill bli av med detta som sagt.


En psykolog kan inte göra så du blir av med psykoser hur som helst. Psykossjukdomar är kroniska, om man har en sådan, och man kan bara ‹mota bort› psykoser med hjälp av kontinuerlig medicinering. Alla människor kan få psykoser vid en kris, men vid återkommande psykoser så är man i princip garanterad att få fler om man inte äter medicin. Om du inte skadar dig själv eller är suicidal kommer inte en psykiater tvinga i dig antipsykotisk medicin mot din vilja.
Dear Madame:

Kan ju vara bra att veta, dock litar jag inte på dem. Är väldigt rädd för att bli instängd. Det känns som att detta är så udda, därför hade det varit skönt att veta att andra hade det. Är väldigt mån om min frihet.


jag har inte hört om någon som har blivit instängd ifall den inte var psykotisk och/eller en fara för sig själv eller sin omgivning. vilket du inte verkar vara på något sätt.

men jag har inte några personliga erfarenheter av psykvården utöver samtalsterapi, så jag ska inte uttala mig för hur det ser ut i praktiken.

Dear Madame:

De har snarare gjort min situation värre tidigare så är rädd att jag skall träffa någon störd igen.


hur menar du?

Dear Madame:

Jag vill absolut inte förlora mina vänner, men samtidigt njuter jag av det så mycket.


med vänner menade jag hallucinationerna.
Dear Madame:

Dan_the_ironman: förstå omvärldenHur menar du att jag skulle ha problem med det?


Kanske har fått det om bakfoten/uttryckte mig dåligt.

Men en del med som är schizofrena har svårt att prioritera tankar och iaktagelser, om man ser ett rödljus kan omedvetet förså att man inte ska gå över gatan, utan man måste tänka igenom det. Typ som att allt man gör och förstår måste gå igenom medvetandet.
Dear Madame:


Ehm, kanske min bitterhet. Otillräcklighet. Avundsjuka. Men det är svårt för det behöver inte vara en situation som är bättre och lyckligare än min egen. Jag kan t.ex. gråta på 2 sek om jag sätter mig in i en hemsk situation och det brukar jag ofta göra. Dock njuter jag av det. Det är liksom som att jag själv vill det. Jag vet inte om det är för att det känns "längre ifrån" att gråta pga andras problem än mina egna.


Okej... förstår inte riktigt men kanske det. Borde ju bero på mer än just dig, sånt som är utanför dig. Du är ju knappast ensam om att ha "vanföreställningar" nu. Jag hart.ex också haft konversationer med röster i mitt huvud, och jag vet att de inte är verkliga men inte vad de kommer ifrån, det är som att jag måste resonera med dem om ifall vad jag gör är ok. Känner du igen det? Jag reagerar lite när jag läser detta:

Dear Madame:

"Schizofreni visar sig framförallt genom

att man blir inåtvänd och drar drar sig undan familj och vänner
hallucinationer och besynnerliga vanföreställningar, som att man är förföljd eller övervakad utan att vara det
oro, sömnsvårigheter eller plötsliga vredesutbrott."


pga nu är vi ju övervakade på riktigt. Speciellt när vi sitter vid internet.


Dear Madame:

Ja och det är ju svårt i och med att jag inte vet om jag kommer att göra det. Jag vill absolut inte förlora mina vänner, men samtidigt njuter jag av det så mycket.


Upplever du att dina vänner beter sig självsäkert? Som att de efterliknar gudar/stjärnor?
Hampie:

De flesta som är psykotiska eller har vanföreställningar är övertygade om att det de för stunden tror eller ser är på riktigt.


Jo, kände till det men visste inte vad jag skulle kallad dem. Gäller inte det även hallucinationer btw?

Hampie:

happy-go-lucky person om man är schitzofren utan utöver psykoserna brukar man må rätt dåligt. Självmordsfrekvensen ho schitzofrena är hög.


Det gör jag också. Har skadat mig själv sedan ca 3 år tillbaka och tänkt på självmord. Dock har det blivit mer intensivt det senaste året. Mer tankar på hur jag faktiskt skulle göra det. Innan var det mer att jag kände för att dö. Inte orkade osv. Ork är något som jag rent allmänt saknar. Känner aldrig att jag har energi. Väldigt trött och borta. Händer ofta att människor viftar med händerna framför mig osv. Kan bero på att jag är vaken på nätterna, men även när jag har sovit oerhört mycket (kan sova extremt mycket ibland) känner jag mig inte utvilad och jag är "borta".

Hampie:

ch kan uppleva att man har ett slags sjätte sinne


Fast så tänker jag inte. Jag ser det mer som något som händer och som jag själv, delvis, kan kontrollera. Om jag inte kan kontrollera det, alltså när jag vill komma ur tillståndet men inte kan, ser jag det mer som att jag är så inne i det att det är svårt att sluta, så som med många andra aktiviteter. Eller att det är något fel i hjärnan, aldrig att det skulle vara något slags sjätte sinne eller liknande övernaturligt.

Hampie:

Du kommer inte tvångsvårdas i annat fall än om du är en fara för dig själv och din omgivning.


Men jag skär mig själv och jag har även kräkts vissa gånger, både av det skälet att jag inte vill gå upp i vikt och att jag vill straffa mig själv. Jag gör dock inte det sista längre, men kan bero på att jag har väldigt dåliga möjligheter att göra det pga de ändrade omständigheterna. (Andra människor där jag bor, innan kunde jag vara ensam mycket hemma).

Jag är även rädd att min motvilja att bli av med synerna/rösterna kommer att göra mig mer "sjukförklarad". Jag är jävligt rädd för att bli missuppfattad.
iosib:

med vänner menade jag hallucinationerna.


Aha, kan väl säga att jag ser inte direkt dem som mina vänner. jag är aldrig inblandad i deras liv eller hur man skall säga. De pratar inte med mig utan med varandra.

iosib:

hur menar du?


Varit slarviga och brutit tystnadsplikt och för mig var det väldigt hemskt just i och med vilka som fick reda på saker. Så det påverkade mig väldigt mycket.

Kan ju tillägga att det med psykolog även känns väldigt jobbigt med tanke på att jag skäms så mycket över det här. Det är oerhört privat och det tog rätt mycket att bara skriva det på den här sidan, trots att ingen ens känner mig eller kommer träffa mig.

Dan_the_ironman:

Men en del med som är schizofrena har svårt att prioritera tankar och iaktagelser, om man ser ett rödljus kan omedvetet


Ah men jag upplever det åtminstone som att jag inte har några problem med verklighetsuppfattningen. Jag kan dock bli lite rädd för att jag skall råka göra bort mig ibland. Typ om jag råkar halvt komma in i det tillståndet när det är folk runt omkring. Alltså kan blir rädd för att jag kommer att råka säga något till dem som var menat till någon i min fantasi. (Dock inte av mig egentligen, utan jag som en annan person). Kan även känna mig väldigt paranoid när jag varit inne i det tillståndet i några timmar. Alltså undrar om någon har hört mig prata för mig själv. Känns som att någon står utanför min dörr och lyssnar. Blir osäker på om jag har pratat högt eller om det har varit i huvudet. Jag kan ju göra vissa saker ibland t.ex. ställa mig upp och gå någonstans. Tillståndet kan liksom fysiskt påverka mig.

enni:

Känner du igen det?


Nja, inte resonera med rösterna. Men har spenderat många tankar efteråt på huruvida det är normalt och att jag kanske är störd eller liknande. Kan bli rädd för att bli galen.


enni:

Upplever du att dina vänner beter sig självsäkert? Som att de efterliknar gudar/stjärnor?


Både och. Jag har en narcissistisk typ som jag nog skulle kunna se som idealet för en man för mig. Han påminne räven lite om en viss person. Så är det med många, att de påminner om andra personer. De är ofta väldigt vackra och intelligenta. Annars står de ut otroligt mycket. Och är de väldigt vardagliga så är det de som gör dem speciella. Alltså alltid något speciellt. Har under åren märkt att vissa har försvunnit eller utvecklats in till någon annan. När någon försvinner är jag väldigt säker på att det är för att den har blivit tråkig. Det finns ofta även en huvudkaraktär om man säger så. Eller att en stunds tillstånd fokuserar just på en person mer än de andra.
Dan_the_ironman:

Men en del med som är schizofrena har svårt att prioritera tankar och iaktagelser, om man ser ett rödljus kan omedvetet förså att man inte ska gå över gatan, utan man måste tänka igenom det. Typ som att allt man gör och förstår måste gå igenom medvetandet.


-> [tard]

Dear Madame:

Nja, inte resonera med rösterna. Men har spenderat många tankar efteråt på huruvida det är normalt och att jag kanske är störd eller liknande. Kan bli rädd för att bli galen.


Ok... men visst är det konstigt. Alltså att fantisera mycket som barn är okonstigt men detta är konstigt. Kanske inte farligt eller sjukt men konstigt, och det måste bero på nåt?

Dear Madame:

Så är det med många, att de påminner om andra personer. De är ofta väldigt vackra och intelligenta. Annars står de ut otroligt mycket. Och är de väldigt vardagliga så är det de som gör dem speciella. Alltså alltid något speciellt.


Menade detta. Speciella. Typ att de sätter fokus på sig själva och hur de uppfattas, tycker du det stämmer att säga så?

Dear Madame:

Har under åren märkt att vissa har försvunnit eller utvecklats in till någon annan. När någon försvinner är jag väldigt säker på att det är för att den har blivit tråkig. Det finns ofta även en huvudkaraktär om man säger så. Eller att en stunds tillstånd fokuserar just på en person mer än de andra.


Vad betyder tråkig? Att man beter sig som ett skal och konstant försöker ignorera att man är en medveten varelse?
enni:

Alltså att fantisera mycket som barn är okonstigt men detta är konstigt.


Men jag tror man tänker att barns fantasier är mer lek och man är ju även rätt omogen då. Så därför kanske det inte är så konstigt att det anses konstigt när man är äldre.

enni:

och det måste bero på nåt?


Jag tror just att det är en tillflykt. Slipper livet. Det andra tillståndet är bättre.

enni:

Typ att de sätter fokus på sig själva och hur de uppfattas, tycker du det stämmer att säga så?


Att de medvetet sätter fokus på sig själva? Nej, alltså de kan vara väldigt ömma och fina. De behöver inte vara självupptagna. Men vad "jag" sätter fokus på är väl... typ de som personer. Eller alltså, jag vet inte. De behöver inte göra något speciellt. Men de.. beter sig speciellt. fast de behöver inte göra det, men då är de liksom speciella inom sig. De kanske döljer något. Och då vet jag det och då bygger det upp en stämning till att den scenen komme ratt ta plats där någon annan kanske får reda på vad de andra döljer osv.

enni:

Vad betyder tråkig? Att man beter sig som ett skal och konstant försöker ignorera att man är en medveten varelse?


Vet inte riktigt vad du syftar på med det sista. Men alltså att de upplevs som tråkiga för mig. Kanske snarare så att jag upptäcker något om någon annan och att den blir intressantare. En tråkig hamnar i skuggan och inte i fokus. Men en skugglik karaktär kan även vara i fokus, så alla behöver ju inte vara way out there så att man ser det på ytan. Vissa kan vara tysta och betänksamma. Svårt att förklara verkligen.
Du verkar redan kunna leva ett normalt liv, framför allt ett liv du själv är nöjd med. Lev på och var glad. Involvera inte psykiatrin om du själv inte lider av det. Psykiatrin är ju trots allt till för att hjälpa folk med problem.

Om du har en någorlunda normal social miljö så kommer din omvärld märka om du på något sätt skulle förfalla.
Dear Madame:

Jag tror just att det är en tillflykt. Slipper livet. Det andra tillståndet är bättre.


Det tror jag också. Livet är jobbigt och störande.

Dear Madame:


Att de medvetet sätter fokus på sig själva? Nej, alltså de kan vara väldigt ömma och fina. De behöver inte vara självupptagna. Men vad "jag" sätter fokus på är väl... typ de som personer. Eller alltså, jag vet inte. De behöver inte göra något speciellt. Men de.. beter sig speciellt. fast de behöver inte göra det, men då är de liksom speciella inom sig. De kanske döljer något. Och då vet jag det och då bygger det upp en stämning till att den scenen komme ratt ta plats där någon annan kanske får reda på vad de andra döljer osv.


Inte medvetet men att de gör det. Pga falska förebilder, förväntade roller och m.m.

Dear Madame:

Men alltså att de upplevs som tråkiga för mig. Kanske snarare så att jag upptäcker något om någon annan och att den blir intressantare. En tråkig hamnar i skuggan och inte i fokus. Men en skugglik karaktär kan även vara i fokus, så alla behöver ju inte vara way out there så att man ser det på ytan. Vissa kan vara tysta och betänksamma. Svårt att förklara verkligen.


För mig är det såhär typ: en tråkig vill hamna i fokus, beter sig självsäkert och söker uppmärksamhet men lyckas inte eftersom allt för många redan kört det tricket och inte lyckats komma med något vettigt utan bara försöker skina.

Du som hellre lever i fantasivärlden blir då istället intressant. Det är ett nytt och spännande beteende.
framtidstron är död:

Du verkar redan kunna leva ett normalt liv, framför allt ett liv du själv är nöjd med. Lev på och var glad.


Snarare tvärtom.

enni:

Inte medvetet men att de gör det. Pga falska förebilder, förväntade roller och m.m.


Är fortfarande inte helt säker på vad du menar, men känner inte riktigt igen det med förebilder och förväntade roller. Alltså de är ju sig själva. Men det är så klart att jag då låter dem vara så. Alltså de är ju alltid sig själva men det är ju jag som skapar dem, bestämmer att de skall vara så. I så fall har de ju roller.

enni:

För mig är det såhär typ: en tråkig vill hamna i fokus, beter sig självsäkert och söker uppmärksamhet men lyckas inte eftersom allt för många redan kört det tricket och inte lyckats komma med något vettigt utan bara försöker skina.


Alltså så är det inte alls. Det liksom går "naturligt". Deras liv fortsätter ju, bara det att jag inte fokuserar på dem. Är inte lika intresserad av att veta så mycket om deras liv.

enni:

Du som hellre lever i fantasivärlden blir då istället intressant. Det är ett nytt och spännande beteende.


Vänta, hur menar du nu? Vi pratade väl om karaktärerna och inte om mig?