Forumet - Råd angående hans ex och boende =(

Råd angående hans ex och boende =(

312 0 12
Lite långt att läsa men skulle verkligen uppskatta ärliga svar och råd...



Jag har haft turen att träffa en helt underbar kille. Vi har känt varandra i några månader och blev tillsammans före jul 2009. Det var ett långt avstånd mellan oss, 42 mil, så i början kunde jag bara hälsa på några dagar åt gången fram tills nu då jag mer eller mindre bosatt mig hos honom eftersom jag har bättre möjligheter till det än han med sitt fasta jobb som hantverkare och hockeykontrakt. Min fråga berör ett ämne kring hans tidigare liv. Han är sex år äldre än mig och har ett tre års förhållande bakom sig (de gick skilda vägar för ett år sedan) och hon hade bott i den lägenheten jag nu "bor" i tillsammans med honom. Och jag kan inte sluta tänka/känna det faktum att hon liksom finns kvar i luften/väggarna på något vis. Kanske är löjligt, men jag undrar om jag är konstig som upplever det så?



Han hade kvar en stor nallebjörn vid sin sida av sängen de första gångerna jag var och hälsade på, och tog inte bort den (det var en gåva från henne) förrän jag sa att jag tyckte det var jobbigt att ha den där. Jag ligger på hennes sida av dubbelsängen, o på varsin sida av sängen på sängborden finns glidmedel gömt bakom en lampa. Antar det är kvar sen deras tid tillsammans. Har även hittat ett hjärtekort i ett skåp som jag inte inte inte vågar läsa men heller inte påtala. Det ligger diabilder av henne som femtonårig modell nere i hallen på en vägghylla. Hon har fortf kvar sin hårtork och jag vet inte hur många schampon, rakgeléer osv som jag slängt då de ändå varit delvis tomma och jag fått godkänt att göra mig av med dem. Det stod länge två tandborstar i en mugg vid handfatet, tror det var hennes den ena men är osäker. Den slängde jag ej utan la in den i ett skåp ... Jag har "tagit över" hennes klädgarderober oxå och jag upplever att jag inte trivs alls med detta.



Det har blivit som ett dåligt mantra, spec eftersom jag "lämnar" så pass mkt i min hemstad för att umgås och kunna vara med honom mera, jag söker till och med arbete här för att visa att jag verkligen vill satsa på detta. Men jag klarar inte av det faktum att jag tagit över en plats här i lägenheten och det drar sån energi. Jag har en jättefin relation med honom och det är inget fel alls på det viset, men jag vet inte hur jag ska tala om hur jag upplever det, om jag ens har rätt att känna så här. Överväger nu att hitta en egen lägenhet och försöka klara det.



Undrar oxå om det är märkligt att vi "bara" är intima och har sex med varandra max två gånger i veckan då han ofta är jättetrött när han kommer hem vid åtta varje kväll efter arbete och hockeyträning ... På helgerna brukar han vara så slut att han somnar innan vi ens hinner påbörja någon samvaro med varandra... Och han åker dessutom iväg på bortamatcher två ggr i veckan så jag spenderar mkt tid själv här. Tror att allt detta har inverkan på mig men just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt allt?



Tacksam för svar! Kram
Jag tror att det är rätt vanligt att känna som du gör, då hans ex fortfarande "finns i närheten".
Men du måste acceptera att han har ett förflutet och haft väldigt starka känslor för hans ex, då sakerna som är hennes finns kvar i hans lägenhet.
Du kan försöka prata med honom om det, för det är väldigt viktigt att han går vidare! Men ge honom lite tid också, att glömma.
Hur lång tid tog det tills du flyttade in till honom?
Kanske kan du säga att du inte tänker flytta in på allvar om han inte tar bort sakerna? Du är ju faktiskt hans nuvarande.
Jag accepterar det till ett hundra procent. Enligt honom hatar han henne på grund av hur hon betedde sig mot honom. Har fått veta en del och hon verkade ha mkt problem med sig själv... Trots det är det över ett år sen nu och visserligen har jag nyligen "flyttat in", ej helt bestämt ännu egentligen. Och saken är nog inte den att det finns saker kvar här utan jag känner att de delat allt här under tre års tid, möbler, lakan, säng, madrass, kuddar, garderober, allt är så "inpökat" och liksom infekterat känner jag. Tror inte jag klarar av att flytta in här där ändå tre år av hans liv med ngn annan pågått. Kommer aldrig känna att det blir ett hem för mig.

Så det är ganska svårt oxå, han säger själv att han inte ser dessa saker men vissa saker vet han om men ändå ligger de kvar. Och jag vill inte bli arg över detta heller. Känner snarare att jag inte vill bo i "deras" gamla lägenhet, om jag ska flytta 42 mil vill jag få en nystart både för mig själv och för oss tillsammans. Som jag känner det klarar jag inte det och dessutom jobbar hon 50 meter från lägenheten och bor i 'grannbyn'.

Är jag omöjlig eller är det okej att uppleva det så här? Tack för ditt svar!

Spana också in:

Japp, men jag accepterar hans bakgrundshistoria. Det är väl bara det att det känns så fel i hela kroppen att "ta över" hennes plats här. Jag klarar det inte. Plus hennes saker som är kvar här, näe ... till och med glidmedelsflaska på nattduksbordet där jag sover på hennes gamla plats?!

Jag kanske överreagerar starkt men jag känner att det här är inte mitt hem o kommer aldrig att bli det...

Måste nog säga att jag tänker hitta eget =(
Mn.. säg till han att du vill starta eget. starta eget med han. ny lägenhet, nya garderober. Sängen kan ni juh ta med men köp nya sängkläder :) Jag hade inte heller klarat av det så jag vet precis hur du menar. när jag blev tillsammans med min kille jag har nu så var det jätte jobbigt att han hade kvar saker han fått av henne och typ bilder kvar på datorn. Jag bad han ta bort dem och det gjorde han.. Men han visste hur jobbigt jag tyckte det var med att dela en säng med han som han gjort med sitt ex så han fixa en ny och lite större xD

Jag har inte så mkt att säga men jag tycker att du ska snacka med din kille och säga ärligt vad du tycker. och går han med på att flytta till ett nytt med dig så är det som löst. Vill han inte så letar du ett eget att bo i. För Man mår inte så jävla bra i kroppen av det du skriver .__. jag hade fått panik <.<
Tack för era svar! Betyder enormt.

Känner verklig vånda och har känt så en längre tid, tillräckligt för att jag vet att det inte kommer att vända... Ang att föreslå att skaffa en lgh ihop känns avlägset. Han har bott här länge, han har sitt arbete i närheten och sin hockeyträning. ALla han känner osv. Sen bor "vi" i ett litet litet samhälle/by, vet inte hur det är med lediga lägenheter. Jag vill ju dessutom helst bo i centrum, men tror aldrig han kommer vilja det :S

Är rädd för hans reaktion oxå då det inte verkar som att han bryr sig eller alls tänker på liknande sätt och ibland talas det till o med öppet om hans ex när jag är med o inga konstigheter med det typ. Så därför. Hans föräldrar bor bara en bit härifrån oxå o då kommer de att undra varför han helt plötsligt ska ha ny lägenhet osv... kommer kännas konstigt det med.

Kanske bäst att inte bo ihop, jag vet inte.. men vet att jag måste ta upp det, bara det att jag tycker det är jättejättejobbigt att prata om.
Jag tror inte alls att du är konstig som upplever att hon finns kvar och tycker att det känns jobbigt, inte alls.

Du vet förmodligen redan att det bästa skulle vara att försöka prata med honom, och det är egentligen det enda råd du kan få. Försök ta upp det lite försiktigt, och undvik att trampa ner något.

Nu har jag inte haft något förhållande som tagit slut, men ett år är kanske lite lite tid för honom att bearbeta ett treårigt förhållande? Om han inte ens slängt hennes grejer menar jag.

Jag tror faktiskt inte att det bästa är att flytta in hos honom och ta hennes "plats" på något vis. Flytta till en egen lägenhet om det är möjligt, och om det fortsätter funka bra så kan du kanske kräva att ni flyttar till något helt eget tillsammans? Något där garderoberna är dina och väggarna är fyllda utav dig.

Hade jag varit i din sits hade jag förmodligen känt likadant.
mahabi:

Hans föräldrar bor bara en bit härifrån oxå o då kommer de att undra varför han helt plötsligt ska ha ny lägenhet osv... kommer kännas konstigt det med.


Vad andra tycker och tänka är väl ändå ett mindre problem. Om hans föräldrar är vettiga alls så skulle det inte vara några problem att säga "Jag tycker det känns jobbigt att han byggt upp sitt liv i den där lägenheten med sitt ex, jag vill inte ta hennes plats, jag vill skapa nytt".
Det angår egentligen inte dem, och de borde acceptera det utan problem.
mahabi:

Kanske bäst att inte bo ihop, jag vet inte.. men vet att jag måste ta upp det, bara det att jag tycker det är jättejättejobbigt att prata om.


Alltså, om du inte känner att du kommer att trivas, då lär det ju inte fungera att bo ihop. Känner du dig inte hemma där så kommer du ju antagligen att må dåligt och känna dig obekväm, hur kul är det?

Annars så kan du ju föreslå en storstädning av lägenheten ? Rensa ut gamla grejer och rensa ut hennes närvaro ur lägenheten. Köpa nya sängkläder, slänga gamla grejer och sådant.


Om du förklarar för honom att du inte känner dig hemma i lägenheten och att du vill att den ska blir mer "eran", så borde han ju ha förståelse. Är han inte beredd att ändra runt i lägenheten för att du ska trivas bättre, då är det nog bäst att du bor ensam.
Tack så HIMLA mycket för era svar. Känns bra att höra att man inte är helt knäpp i kolan.

Efter att ha funderat en mängd och läst vad som skrivits här känns det mer o mer rätt att söka eget boende. Åtminstone tills vi båda kommit underfund med allt detta och varandra i själva problemet. Det där med storstädning förstår jag men jag är ändå rädd att det bara delvis kommer att angripa "mitt" problem med boendesituationen.

Ska ta så mycket mod till mig jag bara kan och ta upp det. Känner bara på mig att det kommer bli så jobbigt o laddat. Han påstår sig vara över henne för längesen, men vad vet jag om den saken?