Forumet - Råd taack? :')

Råd taack? :')

737 0 7
Okej jag behöver lite råd av er som varit med om liknande, ska försöka fatta detta så kort som möjligt för att ni ska förstå. Sommaren 2012 åkte jag till en annan stad med en kompis för hon hade varit på en festival där utan mig och lärt känna lite folk där. sen någon månad efter det följde jag med henne för att jag älskar att träffa nytt folk. Lärde känna betydligt mer än henne där borta eftersom efter den gången åkte jag dit mer och mer för det kändes så bra att vara och festa med folket där. Höll på med ett x antal killar (nej hade inte sex med dem) men på vintern fick jag ögon för två killar som är bästa polare med varandra men i början var det bara en kille och han var verkligen skitsnäll och ja nästan för snäll, riktigt överbeskyddande också. Gillar verkligen inte när killar inte utmanar mig ett dugg plus gillar jag inte när jag inte får min "frihet" alltså om killen håller mig tillbaka när jag vill göra något. Varenda gång jag åkte hem skickade han gulliga sms och ringde om jag inte svarade. Men jag dissade honom totalt och när jag väl svarade var det "jag vet inte hur jag vill ha det eftersom vi bor så långt ifrån varandra". Men egentligen skulle jag lätt kunna ha distansförhållande för jag älskar att åka iväg men det var något som jag störde mig på hos honom men ändå älskade, det värsta jag vet är att såra folk och att allt blev värre sen.
jag började skriva med hans kompis och åkte dit flera gånger för att träffa honom osv. Sov hos honom och ja alla förstår nog att vi hade sex osvosv. Efter det hörde han aldrig av sig, försökte få en konversation men gick lite dåligt. Åkte dit en månad senare för att jag ville snacka med honom och inte ens ett hej fick jag på festen. Båda killarna var där så det kändes svårt att bara sätta sig bredvid dem. Senare på kvällen var jag arg och ledsen för att han inte pratade med mig och då kom den andra killen till mig och frågade var jag skulle sova och så, visste inte så fick sova hos honom där jag var resten av helgen. Hade sex med honom och allt blev så himla jobbigt när den enda jag ville vara med var killen som ignorerade mig.
Jag kom tillbaka igen efter någon månad och då var jag på fest hos min kompis där bara killen som ignorerade mig var och DÅ kunde han krama och pussa mig och säga att han saknat mig. Jag som är så dum hakade ju på och sa att jag hade saknat han också som jag verkligen gjorde. Sov hos honom och gissa om vi hade sex jaa. Hörde han av sig efter det? Svar nej. Jag har aldrig mått så dåligt som efter det och jag gör fortfarande det efter 1 år. Jag tänker alltid på vad jag kunde gjort ogjort, det blev som kille1-kille2-kille1 IGEN-kille2 IGEN. Alltså kan någon förstå?
Jag vill inte ha ett förhållande eftersom jag inte precis älskar kille2(han jag höll på med efter första killen) men alltså bara kunna snacka som förut, sa till honom "orkar inte att vi har sex sen snackar vi aldrig igen" för alltså det känns så sjukt jobbigt när man snackat med varandra varje dag innan och sen förändrar sex allting. Det är så irriterande, helt sjukt. Det enda jag vill är att vi kan snacka som vi gjorde men han är såå trög. Kan någon snälla ge mig några tips på att antingen få honom att fatta eller få mig att sluta sakna honom. Jag blev ju typ kär i utmaningen och nu är jag helt förstörd typ. Hoppas någon fattar och orkade läsa allt, ni är sköna som gör det och kom gärna med tips!
Det är svårt att bara glömma!

Låter som du har det riktigt jobbigt, men frågan är den ifall han slutar ignorera dig, kommer du fortfarande vilja ha han då? Eller är det bara att du mår dåligt för att han ignorerar dig och vill få han att gilla dig men att du själv kan dissa honom om du förstår vad jag menar...
Själv kan jag lätt vara mer intresserad av killar som spelar svåra än dom som är lätta, men när jag sedan får den "svårflirtade" så är jag inte längre så intresserad.

Vi tjejer är fan jobbiga....

Spana också in:


swagern#1: Det är svårt att bara glömma!

Låter som du har det riktigt jobbigt, men frågan är den ifall han slutar ignorera dig, kommer du fortfarande vilja ha han då? Eller är det bara att du mår dåligt för att han ignorerar dig och vill få han att gilla dig men att du själv kan dissa honom om du förstår vad jag menar...
Själv kan jag lätt vara mer intresserad av killar som spelar svåra än dom som är lätta, men när jag sedan får den "svårflirtade" så är jag inte längre så intresserad.

Vi tjejer är fan jobbiga....
Ja jag är själv en sån som vill ha det jag inte kan få och vice versa. Men han hade typ allt jag vill att en kille ska ha så honom skulle jag säkert fortfarande vilja ha. Jag förstår honom att han kanske backar av eftersom hans bästa kompis hade mig "först" och att jag gjorde som jag gjorde mot hans kompis gör att han skiter i mig. Det känns som att det kan vara något sånt, jag vet att jag sårade den första killen för att jag höll på med hans bästa kompis. Det är bara grymt jobbigt att han inte kan säga något

paranoidkanske:
Ja jag är själv en sån som vill ha det jag inte kan få och vice versa. Men han hade typ allt jag vill att en kille ska ha så honom skulle jag säkert fortfarande vilja ha. Jag förstår honom att han kanske backar av eftersom hans bästa kompis hade mig "först" och att jag gjorde som jag gjorde mot hans kompis gör att han skiter i mig. Det känns som att det kan vara något sånt, jag vet att jag sårade den första killen för att jag höll på med hans bästa kompis. Det är bara grymt jobbigt att han inte kan säga något
Asså jag..


Jag var med en tjej här om veckorna, och vi, vi asså vi kunde sitta och prata i timmar på ett fik.

Åkte hem till henne, allting är bra.. Åkte hem lite senare samma dag, vi saknade varandra osv.. Jag mådde piss för att jag åkte ifrån henne, seperationsångest där!



Sen åkte jag hem till henne och sov hos henne några dagar senare.
Efter det insåg vi att vi inte har känslor för varandra.
Jag tror vi båda typ älskade att känna kärlek kanske, att ha en pojk eller flickvän.
Jag känner nu i efterhand att jag inte var kär i henne någon gång, även om det kändes så.. Jag var kär i att inte vara ensam, att hon var där för mig. Jag blev lurad av mina egna känslor helt enkelt


Det blev väldigt svårt att prata och det var rätt stelt mellan oss efter det..
Så jag föreslog att vi skulle göra en aktivitet ute, gå och bowla.. Men då sade hon nej och då insåg nog vi båda att det var över, så då skrev vi i princip ett jättefint "hejdå" sms till varandra, ganska långt, och önskade varandra lycka i livet =)

efter de mår jag jättebra att vi fick ett slut!

Känns lite egoistiskt att skriva om mig själv, men du kan förmodligen ta tips från dethär hoppas jag !

Vet inte hur det går för dig nu dock !

Awflauggz:
Asså jag..


Jag var med en tjej här om veckorna, och vi, vi asså vi kunde sitta och prata i timmar på ett fik.

Åkte hem till henne, allting är bra.. Åkte hem lite senare samma dag, vi saknade varandra osv.. Jag mådde piss för att jag åkte ifrån henne, seperationsångest där!



Sen åkte jag hem till henne och sov hos henne några dagar senare.
Efter det insåg vi att vi inte har känslor för varandra.
Jag tror vi båda typ älskade att känna kärlek kanske, att ha en pojk eller flickvän.
Jag känner nu i efterhand att jag inte var kär i henne någon gång, även om det kändes så.. Jag var kär i att inte vara ensam, att hon var där för mig. Jag blev lurad av mina egna känslor helt enkelt


Det blev väldigt svårt att prata och det var rätt stelt mellan oss efter det..
Så jag föreslog att vi skulle göra en aktivitet ute, gå och bowla.. Men då sade hon nej och då insåg nog vi båda att det var över, så då skrev vi i princip ett jättefint "hejdå" sms till varandra, ganska långt, och önskade varandra lycka i livet =)

efter de mår jag jättebra att vi fick ett slut!

Känns lite egoistiskt att skriva om mig själv, men du kan förmodligen ta tips från dethär hoppas jag !

Vet inte hur det går för dig nu dock !
Absolut kan det vara så att jag blir kär i tanken av att ha en pojkvän. Varje gång jag kommer nära någon pushar jag iväg personen. Jag är så jävla rädd att bli sårad som jag blivit tidigare och efter det så har det blivit så automatiskt att jag bara stänger av när någon vill ha mig. 

Nej det är verkligen inte egoistiskt att skriva om dig haha! Uppskattar att någon kan skriva om det man själv varit med om så jag kan få en tankeställare :-)

Skulle det vara en dålig idé att åka dit och försöka träffa honom? Eftersom han är omöjlig att prata med via telefon/sms. Det enda jag vill är att få ett riktigt avslut så jag slipper tänka på det varje dag.

paranoidkanske:
Absolut kan det vara så att jag blir kär i tanken av att ha en pojkvän. Varje gång jag kommer nära någon pushar jag iväg personen. Jag är så jävla rädd att bli sårad som jag blivit tidigare och efter det så har det blivit så automatiskt att jag bara stänger av när någon vill ha mig. 

Nej det är verkligen inte egoistiskt att skriva om dig haha! Uppskattar att någon kan skriva om det man själv varit med om så jag kan få en tankeställare :-)

Skulle det vara en dålig idé att åka dit och försöka träffa honom? Eftersom han är omöjlig att prata med via telefon/sms. Det enda jag vill är att få ett riktigt avslut så jag slipper tänka på det varje dag.
Jag tycker att du ringer honom, om du vill träffa honom så gör du det..

Han kanske har trubbel med sina egna tankar och vet inte hur han ska göra..


Åk o träffa honom, säg vad du tycker och låt honom berätta vad han känner, så du inte går och grubblar över att du sårat honom jättemycket fast du kanske inte gjort det..


Så det är ganska viktigt att ändå höra hans berättelse, även om du berättat vad du känner.

Jag antar att du redan vet vad du vill, men du har inget avslut för att du inte vet vad han vill!

Hoppas det går bra