isola:

Vi är flockdjur och mår bäst av att ligga i en hög ovanpå varandra och gosa. Jämt.

väl rutet

framtidskon:

Du får inte svårare att reda ut din problematik för att det enligt DSM passar in på en särskild diagnos - symtomen är diagnosen, symtomen förändras inte av diagnos, du och dina problem förblir desamma oavsett diagnos.

framtidskon:

Alltså finns det ingen anledning till oro för att du stämmer in på en psykiatrisk diagnos, det finns ingen anledning att låta det faktumet förändra din relation till dina problem.

isola:

Vill prata om vad? Att du känner att det är läskigt att så mycket passar in?

Nja, snarare om hur andra upplever det. Nödvändigtvis inte om själva diagnosen utan om deras beteende och hur de påverkar dem.

Jungman Jansson:

Är likadant för mig, och jag är inte schizoid

Nej men det är inte så nödvändigt. Tänkte mer om folk har liknande problem. Hur du upplever det och så. Gillar du bara att vara ensam? Behöver du inte andra omkring dig?

isola:

Vi är flockdjur och mår bäst av att ligga i en hög ovanpå varandra och gosa. Jämt.

Jo men bara med vår lilla flock inte hela civlisamhället

Barbienele:

Du kan prata med mig 🙂

Vad snällt! Tycker du att du har liknande problem eller har du någon liknande diagnos kanske? Anser du det vara ett problem eller ser du bara dig själv som en ensamvarg?

megatherium:

va? förstår inte. jag har rätt schizoida vanor och tycker att det är skitsoft.

Jag tror du blandar ihop schizoid personlighetsstörning med att bara vilja vara ensam. Jag tror ett kriterie är att faktiskt må dåligt utav att vara ensam men tycker samtidigt att relationer är väldigt energikrävande och påfrestande. Att inte heller riktigt kunna utrycka sina egentliga känslor och därmed verka som en väldigt tråkig och grå person. Eller ja. Jag vet inte. Soft tycker jag i alla fall inte att det är.

Schism:

Samhället som det ser ut i dag tvingar oss att vara intresserade av andra människor

Samhället tvingar väl oss att vara runt människor, men ingen tvingar nog oss att faktiskt vara intresserad.

Schism:

trots att det är helt mänskligt (och ganska logiskt) att vara osocial

Ja, det är mänskligt - men jag tror att man ska ha nått en viss gräns då inte ordet "osocial" räcker för att ha just den diagnosen. Det var väl mest det jag funderade. Var går den gränsen? Men du verkar kanske inte tycka att det finns någon? Eller?

Schism:

bryter man mot normen så anses man i princip vara psykiskt sjuk på ett eller annat sätt och tilldelas diagnoser som i många fall är så löjligt godtyckliga och impulsiva att man kan undra vad fan psykvården egentligen består av för själlösa mjäk.

Somm sagt. Jag tror man ska behöva vara väldigt "ensam" för att det ska visa sig vara ett problem och jag tror inte att psykiatriker bara delar ut en sådan diagnos för att det anses vara mot normen. Handlar bara om mental hälsa, och man behöver vara social för att må bra. Människan kan inte leva ensam så jag ser det som en ganska logiskt fakta.

Schism:

och om du verkligen känner att något är fel/jobbigt med dig så tycker jag att du ska kontakta en psykolog och framföra din problembild.

Men jag skrev ju från första början att jag inte ville det. Jag vill inte ha någon diagnos utan snarare diskutera det med andra som har dessa problem.

Schism:

Det är ofta bra att testa saker innan man dömer dem i alla fall.

Jag dömmer dock inte psykvården (jag trodde det var du som gjorde det nyss?). Problemet är väl bara att jag känner att jag inte kan prata om dessa problem direkt... Men tack för dina synpunkter!

Schism:

Själv har jag börjat må lite bättre sen jag kom underfund med att jag helt enkelt är ganska ointresserad av människor. I alla fall i nuläget

Ja men det är ju bra. Men du måste väl erkänna att människan behövar andra omkring sig? Om dessa saker inte stör dig så tror jag inte att du kan jämföra dig med de med de som har en sån här typ av störning. Right?

isola:

Vi är flockdjur och mår bäst av att ligga i en hög ovanpå varandra och gosa. Jämt.

Haha 🙂

Nintendos BFF:

prata med någon psykiatriker eller nåt kanske?

Men det är ju inte det jag vill? Eller kan... Uhhh, nu har jag försökt förklara detta ett tag, men kommer bara fram till att det är svårt att förklara. Samtidigt som jag vill vara social av mig så orkar jag inte. Jag känner inte någon större koppling till andra, men detta blir ju självklart ett problem då jag måste flytta hem någon gång i mitt liv...

Nintendos BFF:

eftersom att du säger att du känner dig ensam och försöker träffa andra människor kanske det är mer social fobi eller nåt?

Nej, det vet jag for sure att det inte är. Det är ingen ångest inblandad eller liknande. Jag skulle bara föredra att sitta inne på mitt rum hela mitt liv.

Nintendos BFF:

men jag har som sagt ingen koll, ta kontakt med vården vilket fall för du verkar ju inte må bra =)

Tack för hjälpen i alla fall!

framtidskon:

symtomen är diagnosen, symtomen förändras inte av diagnos,

Nej, absolut inte.

framtidskon:

Alltså finns det ingen anledning till oro för att du stämmer in på en psykiatrisk diagnos, det finns ingen anledning att låta det faktumet förändra din relation till dina problem.

Nej, alltså, det är ju självklart mitt beteende jag är orolig över.

elverpigen:

tycker de symptom du beskriver kan låta lite som asperger. Hur reller som, ta kntakt med psykiatriker, man behver ibland lite guidning för att veta hur man ska må så bra som möjligt.

Men oj! Varför tycker du att det beskriver asperger?

Vad är det att vara rädd för? Problemen kvarstår ju oavsett om du sätter namn på dem eller inte.

ickus:

Men oj! Varför tycker du att det beskriver asperger?

ickus:

Jag är otroligt ensam av mig och känner inte att jag klarar av att kommunnisera med andra

ickus:

endast för att jag inte vet vad jag ska säga och för att jag sällan hittar någon koppling till andra.

ickus:

g vill inte vara med andra människor utan bara mina föräldrar och jag är rädd att jag inte kommer kunna ta hand om mig själv eftersom jag inte vill flytta hemifrån.

ickus:

När jag väl försöker träffa andra vill jag strax efteråt hem igen

ickus:

Jag hittar ofta på bortförklaringar varför jag inte kan träffa andra

ickus:

Jag har inte heller något behov av att ha en partner eller ha sex.

ickus:

Jag har suttit inne på mitt rum flera månader, då jag inte går i skola eller jobbar. Trots att jag inte vill vara med andra direkt så känner jag mig väldigt ensam ofta.

asperger eller bara depression. Oavsett vad det "heter" verkar du inte må bra just nu, så som sagt, lite guidning av utbildat folk vore kanske bra. Om du känner för och vill förändra, såklart.

ickus:

Samhället tvingar väl oss att vara runt människor, men ingen tvingar nog oss att faktiskt vara intresserad.

Inte tvingar i absolut bemärkelse, men vi förväntas (med tyngd) att vara uttrycksfulla, spontana, improviserande, kontaktsökande osv. Detta blir förstås som mest påtagligt i skolan där samarbete av olika slag är en viktig del av läroplanen, liksom muntliga framträdanden. Den som sitter tyst blir ofta sedd som avvikande vilket skäl den än har.

ickus:

Men du verkar kanske inte tycka att det finns någon? Eller?

Det är svårt att avväga, men jag föreslår att man tänker till både en och tre gånger innan man kopplar sig till en diagnos. Kanske har du gjort just detta och i så fall skall du förstås ha en eloge. Avskärmar man sig från all mänsklig kontakt eller sitter och hatar alla irrationellt dagarna i ända (det behövs inte mycket betänketid och bildning inom biologi för att förstå vad människor tjänar på att komma överens med varandra) så torde det uppenbarligen försiggå ett radikalt tankefel någonstans.

ickus:

psykiatriker bara delar ut en sådan diagnos för att det anses vara mot normen.

Jorå, det finns många fall där en person fått en diagnos redan efter första besöket hos psykiatrin (i synnerhet när det är mycket pengar inblandade, förstås). Jag har blivit diagnostiserad djup depression, egentlig depression och social fobi utan någon som helst undersökning och tilldelats lugnande och antidepp (totalt verkningslösa i mitt fall) bara för att jag nämnde "ångest" i förbifarten under en konversation.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12431716.ab
http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/fick-diagnos-efter-20-minuter...
http://pillerpengarpsykvard.aftonbladet.se/2011/10/tomas-fick-diagnos-%E2%80%93%...

osv.

Har läst en bra bok (av en psykolog) som ifrågasätter den mentalitet (/"norm") som råder i psykvården. Kanske kommer på titeln senare.

ickus:

Jag dömmer dock inte psykvården (jag trodde det var du som gjorde det nyss?). Problemet är väl bara att jag känner att jag inte kan prata om dessa problem direkt... Men tack för dina synpunkter!

Det var ingen vink till dig, alltså. Skrev det för att betona att mina åsikter inte nödvändigtvis är den objektiva sanningen.

ickus:

Men du måste väl erkänna att människan behövar andra omkring sig? Om dessa saker inte stör dig så tror jag inte att du kan jämföra dig med de med de som har en sån här typ av störning. Right?

Det är klart, något annat har jag inte påstått. Vill bara att folk ska tänka till på samma sätt som jag gjorde när jag kom underfund med att jag borde sluta kära ner mig i diagnoser (har diagnostiserat mig själv med både det ena och andra genom åren: dystymi, djup depression, ADD, aspergers, social fobi m.m.). Social fobi känns relevant i mitt fall (har länge mått otroligt dåligt på grund av detta), men den beror förmodligen mer på min inställning till omvärlden än något allvarligt fel som bara kan åtgärdas genom mediciner och långvarig psykvård.

Jag tycker det är bra att det finns stödinsatser i samhället och planerar att gå till psykolog igen för det intellektuella utbytets skull, men... ja, tänk som du vill. Kanske har jag fel.

ickus:

Jag tror du blandar ihop schizoid personlighetsstörning med att bara vilja vara ensam. Jag tror ett kriterie är att faktiskt må dåligt utav att vara ensam men tycker samtidigt att relationer är väldigt energikrävande och påfrestande.

att vara schizoid innebär att du saknar intresse för att ha relationer och föredrar ensamhet framför att umgås med andra människor. lider du av att sakna umgänge eller känner dig oförmögen i sociala situationer har du inte en schizoid personlighetsstörning.

Schism:

bryter man mot normen så anses man i princip vara psykiskt sjuk på ett eller annat sätt och tilldelas diagnoser som i många fall är så löjligt godtyckliga och impulsiva att man kan undra vad fan psykvården egentligen består av för själlösa mjäk.

Även om jag till stor del håller med dig är det viktigt att belysa att ett krav för att bli diagnostiserad med en störning är att symptomen antingen är ett problem för en själv eller omgivningen.

Nachac:

Även om jag till stor del håller med dig är det viktigt att belysa att ett krav för att bli diagnostiserad med en störning är att symptomen antingen är ett problem för en själv eller omgivningen.

Absolut.

Schism:

Detta blir förstås som mest påtagligt i skolan där samarbete av olika slag är en viktig del av läroplanen, liksom muntliga framträdanden. Den som sitter tyst blir ofta sedd som avvikande vilket skäl den än har.

Okej, det kanske är sant.

Schism:

Det är svårt att avväga, men jag föreslår att man tänker till både en och tre gånger innan man kopplar sig till en diagnos.

Ja absolut! Det var dock inte själva diagnosen jag ville understryka här, snarare symtomen jag har. Men hittar du en knöl i ditt bröst, börjar du då inte oroa dig om det är bröstcancer? Jag ville helt enkelt bara diskutera med andra med liknande beteende.

Schism:

Avskärmar man sig från all mänsklig kontakt eller sitter och hatar alla irrationellt dagarna i ända

Ja precis. Därför tror jag inte att den sjukdomen bara är bullshit. Det handlar inte "bara" om att vara väldigt ensamt utan det har blivit så problematiskt att man mår psykiskt dåligt. Håller du inte med mig här? Att schizoid verkligen är en sjukdom tex? Eller vänta. jag har fått den uppfattningen om att du tänker att det inte är en sjukdom utan "normalt" kanske i samband med deprission eller, vad som?

Schism:

Jorå, det finns många fall där en person fått en diagnos redan efter första besöket hos psykiatrin

Men oj! Det trodde jag verkligen inte om psykiatriker. Men då måste väl det vara personliga sådana för det mesta? Jag vet ju att psykvården är dålig. Men psykologer, kuratorer, psykiatriker och liknande samlar ihop symtomen hos sina patienter för att sedan dra en slutsats. Det kanske går fort men de får ju hjälp för det ändå. Sedan utreder man väl mer när man fortsätter gå dit?

I alla fall... Jag skulle inte vilja besöka en psykolog för just detta.

Schism:

(i synnerhet när det är mycket pengar inblandade, förstås).

Ah, privatföretag ja.

Schism:

osv.

Schism:

Vill bara att folk ska tänka till på samma sätt som jag gjorde när jag kom underfund med att jag borde sluta kära ner mig i diagnoser

Jag kärar inte ned mig i diagnoser. Tvärt om!

Schism:

ja, tänk som du vill. Kanske har jag fel.

Nu kanske jag bara babblat och missförstått allt du sagt. Hah, jag är väldigt förvirrad idag så ursäkta. Men, I get your point. (Y)

megatherium:

lider du av att sakna umgänge eller känner dig oförmögen i sociala situationer har du inte en schizoid personlighetsstörning.

Jag tror alla schizoider egentligen saknar umgänge i den meningen att vilja vara normal. Sedan lider också schizoider av deprision så jo, jag tror de saknar umgänge på sådant sätt. Jag är inte oförmögen i sociala situationer heller, men ryggar för konversationer och föredrar att sitta inne på mitt rum. Men ja, jag vet inte så mycket om detta så jag kan som inte säga så mycket. Vad har du för erfarenheter med denna sjukdom?

Nachac:

Även om jag till stor del håller med dig är det viktigt att belysa att ett krav för att bli diagnostiserad med en störning är att symptomen antingen är ett problem för en själv eller omgivningen.

Precis!

Schism:

Absolut.

Ja. Så varför jämförde du din situation med schizoid personlighetsstörning i första början då? Jag tänkte då du inte har något problem med den.

ickus:

Så varför jämförde du din situation med schizoid personlighetsstörning i första början då? Jag tänkte då du inte har något problem med den.

Förklarar senare. Du har missförstått mig något, men det är lugnt.