Forumet - Rädd för blod

Rädd för blod

1559 0 34
Jag har fobi för blod och sånt som är äckligt, och svimmar ganska lätt, kan vara bara när nån pratar lite om det. Så fort jag börjar bli lite rädd för att svimma, så blir det bara värre.
Nu läser jag biologi b och är livrädd varje lektion att svimma och typ trilla av stolen.
Någon som har samma problem?
Kan man övervinna rädslan eller åtminstone undvika att svimma?

Spana också in:

kebu12:

"och sånt som är äckligt"?


Ja men typ muskelvävnader och sån skit inuti kroppen, du vet.

Nirr:

hon fick gå till psykolog


Ååh, okej... Kan väl vara värt det kanske.

patrick bateman:

lyssna på musik eller nåt, tänk bara inte på det


Får inte ha musik på lektionerna...brukar rita hästar och det funkar ibland.
Ingemarsdotter:

berättat för läraren om dina problem?


Inte än, men snart ska vi börja läsa om blodomloppet och det kommer gå åt helvete så jag måste ju liksom säga till. Antar att hon varit med om jobbiga elever förr.


Ingemarsdotter:

jag svimmar också av blod ibland, kan bero på andra saker än rädsla dock..


Hehe, mens? [blush]
Ingemarsdotter:

ni måste kunna lösa det på något sätt.


Jodå. I värsta fall får jag väl ligga på golvet i klassrummet.


Ingemarsdotter:

Hur fixar du det med mensen?


EGOGIRL:

Är du även rädd för (din) mens?


Ganska rädd och lite yr när det kom mycket, men det var okej ändå så länge jag inte tittade allt för mycket eller tänkte på varifrån det kommer. Men nu har jag börjat ta cerazette och hoppas på att slippa det.
Ingemarsdotter:

Eller så kanske du får studera utan bilder med endast förklaringar och ritningar och utan bilder på blod?


Ja, fast ibland är det bara själva tanken som är jobbig. En gång skulle jag ta blodprov, det gick bra tills att mamma började fråga om jag var okej, DÅ började jag tänka och svimmade, haha.


farbror gugge:

gillar blod, är ju vampyr liksom


Häftigt.[chocked]
loom:

Ja, fast ibland är det bara själva tanken som är jobbig. En gång skulle jag ta blodprov, det gick bra tills att mamma började fråga om jag var okej, DÅ började jag tänka och svimmade, haha.


Ah, låter som att du kanske skulle behöva prata lite med en psykolog, det kan hjälpa otroligt mycket. Tills dess får du väl prata med läraren och förklara hur du känner, en del brukar vara mycket förstående, och är hon en surfitta kan du alltid prata med din rektor [y]