Forumet - Rädsla av att gå och lägga sig.

Rädsla av att gå och lägga sig.

1229 0 15
På senare tid har jag fått en väldig rädsla att gå och lägga mig. Jag är hela tiden livrädd att jag inte kommer kunna somna utan bra ligga där och vara deprimerad och full av tankar. Jag är även rädd för hur mina drömmar kommer påverka mitt mående dagen därpå.

Denna rädsla resulterar i att jag numera får en väldig ångest över att jag är uppe trots att jag verkligen vill och borde lägga mig. Det resulterar också i att jag håller mig vaken allt för länge, tills att jag är så trött att jag somnar framför datorn och kan i sin tur automatiskt stappla mig till sängs.

Just för tillfället har jag inga förpliktelser att tänka på, men jag börjar bli livrädd hur det kommer gå om en vecka om detta håller i sig då mina föreläsningar börjar igen.

Kan även tillägga att jag numera inte möjligen kan somna utan att titta på något som kan skingra mina tankar, såsom en film eller en tv-serie.

Slutligen, är det någon som känner igen sig i det jag berättar eller finns det någon annan med nyttiga tips att ge?
Jonnybravo91:

Slutligen, är det någon som känner igen sig i det jag berättar eller finns det någon annan med nyttiga tips att ge?


Känner igen mig. Hade lite så för ett år sedan.
Vet inte riktigt hur det värsta gick över. Tror att jag bara bestämde mig för att somna utan att titta på Cheers, Xena, eller vad som nu sändes.
Bet i det sura äpplet och lät mig ha ångest innan läggdags. Det blev bättre till slut.
+ Mycket lättare om man har förpliktelser att gå upp till.
Har samma problem, om man nu kan kalla det för det. Får en extremt ångest så fort jag lägger mig mig ned och ska försöka slappna av. Det går bara inte. Ligger och tänker tills jag måste upp och gå.

Sover kanske 4-5 timmar per natt. Behöver så mycket mer, men det går ju helt enkelt bara inte.

Funkar något så fjantigt som en kopp te? Det borde ju vara sövande och så. Men låter samtidigt alldeles för enkelt.

Spana också in:

Har inte sovit utan min mp3 på flera år, misstänker att det skulle vara mycket jobbigt trots att jag knapp mår dåligt längre eftersom det har blivit en sådan trygghet. Flyr väldigt ofta från mina tankar osv, misstänker jag. Borde kanske möta dem och sova utan mp3, men nä, orkar ej.

Lösningen på dina problem: cdböcker.
Hade så förut, var livrädd av samma anledning och så. Visste att sängen var den plats jag önskade livet ur mig själv mest. Cdböcker som nintendo har skrivit är bra, samt att du kliver upp riktigt tidigt och är väldigt aktiv under dagen.

I mitt fall så ledde det till trötthet vid 8-9-tiden. Nyttjade det aldrig då jag ville vara inne på um, men skit i um, lägg dig.

Läsa brukar vara bra, läs dock något halvroligt (som i intressant) och något som ej får dig tänka på skit.
ååh fy fan avd känner igen det där :c

det enda jag gjorde var att se på resan till melonia, det fungerade ibland i varje fall

när det var som allra värst gjorde jag som dig, satt uppe tills jag var så trött att jag stupade.

finns nog inte så mycket att göra är jag rädd, om det håller i sig länge bör du nog uppsöka läkare så kanske du kan få sömntabletter eller något
Jag lider utav samma sak 99% av alla kvällar/nätter. Har ingen direkt lösning, faktiskt. Brukar börja få ångest redan typ 22:30 och sen sitter jag uppe tills 1-2 på natten innan jag väl övervinner det och går och lägger mig. Sen ligger jag och har hjärtnoja, vrider mig, har ångest och känner mig stressad och klarvaken i tre timmar. Sen somnar jag.

Sen sover jag över mitt alarm två timmar, hinner inte duscha, springer till bussen och spenderar dagen på jobbet så sliten att mina kollegor tror jag är hemlös och går igenom en tjackavtändning.

Har dock ingen lösning på problemet, men jag skriver detta ändå pga. kul:

weed
Känner så ibland. Brukar se om gamla avsnitt av tv-serier och knapra ångestdämpande när det händer, det brukar funka okej. Jag gissar på att det bästa är att ta tag i de saker man funderar över och tänker på dagtid istället, men det kräver ju också att det är saker som man kan göra något åt.
Känner igen mig mest i världen. Just nu äter jag sömnmedicin då min insomni har gått över alla gränser för vad som är socialt acceptabelt, men innan det blev så illa så var det en grej som pappa brukade säga som hjälpte ganska ofta. När jag var liten och inte kunde sova brukade jag nämligen klaga över det och han påpekade då helt lugnt att jag inte behöver sova, det är okej om jag inte gör det, och då försvann liksom pressen från det och jag kunde lättare somna.

Samt så brukar "Mary Poppins"-psykologin fungera också: Jag FÅR INTE somna. Jag FÅR INTE somna. Om och om igen.

Annars så tycker jag att du antingen är vaken och distraherar dig med cinematiska upplevelser eller litterära verk, eller om det blir riktigt illa, så går du till en läkare/psykolog och ber att få göra sömn/ångestutredning, och då kan de i vissa fall tillgodose dig med ångestdämpande eller en korttidskur sovmedicin.