Brighter:
För dig så handlar relationsanarkism om förväntningar om att det inte ska finnas förväntningar på strikt monogami? I praktiska termer, att personer inte ska blir avundsjuka eller svartsjuka osv?
För mig handlar traditionella relationer också om möjligheten att det ska i teorin kunna vara förevigat, det måste inte vara så i praktiken, men att möjligheten ska finnas.
Sedan från ett borgerligt perspektiv så finns det också ett ekonomiskt projekt kopplat till förhållandet. Där man ser den andra som en stabil grund och bra investering i ekonomiska termer.
Om vi ska prata normer så är även att ha barn en del av normen, vilket från mitt perspektiv inte måste exkludera homosexuella förhållanden.
Det är viktigt för mig att inte mina känslor för andra saker inte ska vara underordnade känslorna för min partner eller mina partners. För mig är det viktigt att kunna prata om att jag kan älska många olika personer på samma gång. Vill mest att svart/avundsjuka ska gå att prata om och hantera utan att det ska bli slutet på förhållandet.
Ja. Det är ju onekligen saker som är starkt normativt kopplade till förhållanden också .
Brighter:
Du ifrågasätter inte alls frågan, du ogiltigförklarar begreppet genom att säga att relationsanarki är ett meningslöst begrepp. Jag definierade dock vad jag menade med begreppet, vilket här försöker beskriva ett fenomen i formen av en attityd kring främst kärlek och sex relationer. I stället för att säga att frågan är meningslös eller en "icke-fråga", så rekommenderar jag att du överväger en annan strategi i framtiden, vilket är att föreslå en bättre fråga.
min andra fråga är alltså:
är "relationsanarki" över huvud taget en meningsfull specificering av "anarki" när anarki till sitt väsen är en teori/ideologi om relationer?
anarki i kärleksrelationer är omöjlig utan anarki period. det spelar ingen roll om man pragmatiskt anser "relationsanarki" ha ett instrumentellt värde i ett idealsamhälle som annars präglas av våld och hot. det kan inte hända. everything is interconnected, man.
Brighter:
Menar du då att relationsanarkism är alla de relationer som har de normer och regler som inte är traditionella? Förstår jag dig rätt då, är det var du menade? Håller du med om att det finns förutbestämda normer och regler i så kallade relationsanarkistiska relationer?
inte alla, man väljer själv hur man vill definiera sitt förhållande. det finns monogama relationer då två parter kommit överens om att man får ha camsex/kyssas med andra, medan man i vissa relationer knappt för ha kontakt med folk av det/de kön man tänder på.
jag kan inte säga att det finns förutbestämda regler i allan relationsanarkistiska relationer, men jag förutsätter att man pratar med varandra om hur ens förhållande ska vara.
gillar f.ö inte begreppet då det är felaktigt
Glitterbomb: Det är viktigt för mig att inte mina känslor för andra saker inte ska vara underordnade känslorna för min partner eller mina partners.
Effektivt betyder det att du vill bestämma när du ska spendera tid på vad, utan förväntningar?
Glitterbomb: För mig är det viktigt att kunna prata om att jag kan älska många olika personer på samma gång.
Precis, det bygger på en förväntning att andra ska acceptera det utan svartsjuka och avundsjuka, säg en person som är med dig blir svartsjuk, visst blir det ett problem enligt dig om hen inte anpassar sig och accepterar att du är med fler eventuellt?
amsi: inte alla, man väljer själv hur man vill definiera sitt förhållande. det finns monogama relationer då två parter kommit överens om att man får ha camsex/kyssas med andra, medan man i vissa relationer knappt för ha kontakt med folk av det/de kön man tänder på.
Jag håller med om det.
amsi: jag kan inte säga att det finns förutbestämda regler i allan relationsanarkistiska relationer, men jag förutsätter att man pratar med varandra om hur ens förhållande ska vara.
Du tror inte att det finns förväntningar att personer ska agera på ett speciellt sätt om inget annat sägs?
Brighter:
Jag håller med om det.Du tror inte att det finns förväntningar att personer ska agera på ett speciellt sätt om inget annat sägs?
jo, men om man väljer att inte ha en typisk monogam normativ relation är det annorlunda
har varit i ett öppet förhållande med regler, har aldrig kallat mig relationsanarkist
df rqp: är "relationsanarki" över huvud taget en meningsfull specificering av "anarki" när anarki till sitt väsen är en teori/ideologi om relationer?
Det är inte en specificering i den meningen du menar med anarki skulle jag gissar på. Det var inte jag som myntade neologismen.
df rqp: anarki i kärleksrelationer är omöjlig utan anarki period. det spelar ingen roll om man pragmatiskt anser "relationsanarki" ha ett instrumentellt värde i ett idealsamhälle som annars präglas av våld och hot. det kan inte hända. everything is interconnected, man.
Jag ser gärna att du beskriver din ideologi, anarkism som du kallar den. Jag pratar inte om utopi här, jag försöker beskriva ett fenomen som existerar idag. Självklart är allt "intra-relating" till och med som Karen Barad skulle säga. 😉
amsi: jo, men om man väljer att inte ha en typisk monogam normativ relation är det annorlunda
Det håller jag definitivt med om, jag är dock trött på personer som ser sig som i princip mer civilicerade för att de inte är i en monogam normativ relation, jag försöker i den här tråden ifrågasätta detta.
Brighter:
Det är inte en specificering i den meningen du menar med anarki skulle jag gissar på. Det var inte jag som myntade neologismen.
det är en typ av anarki, en anarki begränsad till att gälla vissa områden. vilket strider mot anarkismen. det är inte möjligt att ha en specifikt avgränsad anarki så. en anarki som bara gäller vissa och i vissa situationer är inte en anarki då den strukturellt premierar respektive förtrycker.
jag har inte påstått att du myntade termen.
Brighter:
Jag ser gärna att du beskriver din ideologi, anarkism som du kallar den. Jag pratar inte om utopi här, jag försöker beskriva ett fenomen som existerar idag. Självklart är allt "intra-relating" till och med som Karen Barad skulle säga. 😉
i samhället: inget strukturellt våld, inga absoluta regler, inga godtyckliga gränsdragningar. dessa tre är mer eller mindre synonyma men betonar olika facetter.
Brighter:
Det håller jag definitivt med om, jag är dock trött på personer som ser sig som i princip mer civilicerade för att de inte är i en monogam normativ relation, jag försöker i den här tråden ifrågasätta detta.
själv tror jag att monogom relation är något väldigt bra och hälsosamt och något som det teknologiska samhället tillåter oss att unna oss i högre grad. liksom fred och tolerans.
monogam relation möjliggör en exponentiell mental utvidgning.
Brighter: Vi kan ta ett konkret exempel, om en person du interagerar med, plötsligt blir riktigt svartsjuk, ses inte detta med en relationsanarkists värderingar som ett brott emot dess normer och regler?
Jag säger inte att jag är relationsanarkist men jag antar att jag förhåller mig till relationer som en sådan.
Nej. Det bryter inte mot mina normer och regler, eller förhållandets normer och regler.
Men jag hanterar sådan svartsjuka olika beroende på vem som uttrycker den. Ifall min partner berättar om svartsjuka eller avundsjuka skulle jag anpassa mitt beteende för att minska den, ifall det var vad som krävdes.
Ifall någon annan uttryckte svartsjuka skulle jag inte fortsätta relationen då den inte skulle passa hur jag lever och skulle innebära att jag känner mig kontrollerad.
Men detta är helt enkelt att jag, precis som alla andra, värderar hur mycket relationen i sig betyder för mig jämfört med vad den inskränker på.
I övrigt tror jag inte att jag hanterar det annorlunda än i ett monogamt förhållande. Svartsjuka över en verklig relation ser jag som lika naturlig och ofrivillig som kärlek och alla andra känslor som uppstår i relationer och den accepterar jag, det innebär dock att vårt förhållande blir olämpligt om det inte går att komma över.
Svartsjuka över fantasier som leder till ett drygt och kontrollerande beteende ser jag som helt oacceptabelt, det hoppas jag att de flesta i monogama relationer inte heller accepterar.
Jag har haft relationer där den andre på ett eller annat sätt kräver mer monogami än min partner gör. Sådana relationer kan jag ju av uppenbara skäl inte ha, då det innebär dels att de fullt ut inte accepterar min partner som min partner, vilket är den mest betydelsefulla människan i mitt liv, dels att jag inte känner mig fri och mår bra i en sådan relation.
Brighter: Inom ramverket för traditionella relationer så tar du dock ansvar på ett helt annat sätt för den andre om du är otrogen exempelvis, då är det du som får ta konsekvenserna och skulden, är det inte exakt motsatsen i relationsanarkism?
Nej.
Det är rätt att man får bära skuld om man brutit ett förtroende. Att vara otrogen i en uttalad monogam relation är att göra det.
Att förhållandet inte är detsamma i en ickemonogam relation innebär inte alls att skulden tillskrivs den andre ifall den inte tycker det känns bra att dennes partner har en annan relation. Det innebär bara att det inte finns någon skuld - däremot en rad konsekvenser som man får lösa tillsammans.
Jag skulle aldrig klandra någon för att han känner svartsjuka över att jag har flera relationer.
Brighter:
Det håller jag definitivt med om, jag är dock trött på personer som ser sig som i princip mer civilicerade för att de inte är i en monogam normativ relation, jag försöker i den här tråden ifrågasätta detta.
har aldrig hört icke-monogama beskriva sig som civiliserade, och då känner jag ändå en del sådana.
