Forumet - Rescension 2008-2014

Rescension 2008-2014

129 0 1
Det är svårt att veta när allt hände men inte var, tiden är mycket mer utdragen men ändå placerar jag de extraordinära händelserna tätt varandra, för att resten är inget speciellt kanske. Eller så blev för mycket extraordinärt högst ordinärt.
Till en början var det väl mest att känna sig hemma och försöka återuppta livet som fanns innan, det var svårare än väntat eftersom alla vänner och bekanta flyttat från bygden och jag var rätt ensam kvar där.
Det blev många nattliga promenader och pratande med en person som var en person som jag sen tappade kontakten med pga slut på nya idéer. I alla fall så var nazirock bra att motionera till om man ville känna sig motiverad, exalterad och hålla ett lagom tempo, det var en grej.

Sen var det att upptäcka ny underhållning på internetet ett tag, kanske under 2009 eller tidigare, vem vet? Det var en del att ägna sig åt hobbys med, återupptog de gamla saker som räddas kunde från tidens mur och sen lite onödigt drama, först orsakat av andra och sen mig själv och sedan fortsättning på det andra. Och sen en horribel stund. Det hände nog några saker ibland men människor försvann till stor del från spektrat ett tag innan

Du nya sköna värld, som började med en fest där vi drog vidare till annan fest och picnicskålen och underbart kaos och så. Sen var det människor överallt och man gjorde vad man kunde för att roa sig i den snart impopulära delen av världen. Så det blev mer isolation och förändring och sådant som tär och tär tills man förklarar för sig själv att "nu är det 40 år sedan 1970 och tiden och trender är cykliska så det kommer att bli alldeles bra".
Sedan passerade ett år till med mycket mineralvatten och inte så mycket att göra, och mest dimma av mediciner mot psyke. Saker började kännas instängda och uttjatade och jag vistades kanske mindre i utomhus i runtikring än innan för det fanns ändå ingenting där förutom jag, och inte på det vis som det var förut när saker fortfarande var bekanta men rörde sig framåt i något nytt spännande.

Sedan det värsta och mer mediciner och vet inte exakt vad som hände under det första halvåret men jag tror inte att jag hanterade det på något bra vis och sedan var jag plötsligt någonstans med massa nya saker att tänka på för att hålla mig från att tänka på allt dåligt, lite vilja och en del vanföreställningar och det hela var förvisso något nytt men kaos.
Jag försökte vara något nytt och bra och intensiva försök till att nå resten av världen, fruktlösa men med någon form av hopp eller åtminstone känsla av "måste".

Sen passerade tid och jag kunde inte skaka av mig all tom bitterhet av allt dåligt längre och jag började bli åksjuk av tiden och att verkligen veta att ingenting skulle hända oavsett vad jag gjorde där jag var, plus att bo så nära en förälder började bli riktigt påfrestande. Så någon gång bestämde jag mig tydligen för att byta plats och hoppas på fler möjligheter, men det var svårare än väntat och jag kände mig alltmer klaustrofobisk så när första bästa alternativ som inte gick dåligt blev tillgängligt så hoppade jag på det direkt.
Så hamnade jag här och det är fullständigt miserabelt, omgivningen känns främmande, fel och hotfull, inte ny och öppen att utforskas som 2006, det var inte vad jag väntat mig och obekväma känslor försvinner inte utan blir bara starkare och är ganska så fast för tillfället, någon gång skall jag ha ork nog att göra det bästa av det, vem bryr sig om det tar ett år eller två, tiden har sedan länge passerat.

Jag kan inte säga att jag vill ge dessa år något högre betyg, det började ganska skönt men blev gammalt väldigt fort och alla hemska händelser under åren har totalt spolat bort min idealism och ungdomliga naivitet så jag kan inte ens föreställa mig dem som bra, mest verkade ingenting hända alls. Sämre än 90-talet helt enkelt.