Här kommer jag att lägga upp mina dikter och min poesi. Ämnet är främst sex, våld och kärlek.
Här är mitt första bidrag. Fler bidrag kommer att läggas upp kontinuerligt. Vänta bara!
Hjärnspöken
Dasset jag själv skurat rent
När flickan gjorde sitt alldeles för sent
Sanna mina ord, hör och tro mig
Jag styckade sönder henne
Och jag förtog mig
Ty flickan ingenting gjorde
Jag ändå gjorde något jag inte borde
Snälla i vart fall lyssna och hör min röst
Annars kommer jag klämma fler bröst
Lite tröst jag faktiskt kräver
Till exempel kan du ge mig allt du äger
Kanske torde jag en gång för alla göra rent hus
För att få slut på mina hjärnspökens bus
Om jag ändå kunde se ett ljus
Bortom förtvivlan, sorg och vemod
Eller de som sticker upp knivar i under min säng när jag ligger bäng
Föga av detta låter särskilt troligt
Men för känslokalla jävlar är det säkert roligt
Lyckan kommer lyckan går
Hjärnspöken, de utan hjälp består
Kärlekens låga
Kärlekens brinnande låga
Släcker föga törsten för några
Få förkunniga att handla rätt
Ty kärleken den är inte alltid lätt
Håll den därför öm och varm
Så skall du se att din älskning finns kvar i din famn
Kvinnan och Oxmannen
Kvinnor är känslomässiga vrak
Som krossar både porslin och glas
I sin extas de kallar männen för as
Som om de vore fulla på gas
Kvinnor kräver hårda tag för att hållas där bak
Mannen i farstun med ståfräs håller i sin sak
Medan kvinnan lydigt lyfter hans bagage
Sekunder senare nere på marken av hårda tag
Skrikandes och bedja säger hon nej
Mannen tänker att det måste betyda okej
Ett skrik hörs utöver hela kvarteret
Det måste vara Anderson som ramlat i revet
Mannen han fumlar därinne efter ett gevär
Samtidigt som kvinnan argsint skär
Pungen den inte längre snoppen bär
Kvinnan utses till nu till stilkonstnär
Men mannen blir inte så folkkär
Ack kvinnan snart på geväret trampa
Avlossar skottet nu de båda krampa