Gunnar han bor i min tjocktarm och tjänstgjorde som frivillig i Vietcong.

Oliver som bor i hjärnan och gör så att jag tänker på saker som jag inte borde tänka på. när jag har gjort någonting bra

Min heter UM. Den följer mig överallt.

Olof von Casterville heter han och studerar till fältbiolog.

Kabul heter min och sitter mellangärdet.

Erik

Den har inget namn, och det ska den inte få.

ohYEA_:

Den har inget namn, och det ska den inte få.

Så du vill för alltid ha din ångest?

Dåren:

Så du vill för alltid ha din ångest?

Tror inte den försvinner av att jag döper den.

ohYEA_:

Tror inte den försvinner av att jag döper den.

Men du gör den mer befintlig vilket underlättar när man vill få bort den.

Dåren:

Men du gör den mer befintlig vilket underlättar när man vill få bort den.

Vadå, säger åt den att försvinna? Jag vill inte att det ska bli en "person" eller identifiera den på något sätt, det känns som att det bara skulle bli ännu svårare, för det är ju trots allt en "fight" med mig själv och ingen annan.

ohYEA_:

Vadå, säger åt den att försvinna? Jag vill inte att det ska bli en "person" eller identifiera den på något sätt, det känns som att det bara skulle bli ännu svårare, för det är ju trots allt en "fight" med mig själv och ingen annan.

Ptja, var och en har ju sitt sätt. Men för att förenkla det hela lite kan man ju se ångesten som en annan person än en del av sig själv, eftersom det är lite enklare att bli av med en annan person än att skära bort en bit av sig själv.

Dåren:

Ptja, var och en har ju sitt sätt. Men för att förenkla det hela lite kan man ju se ångesten som en annan person än en del av sig själv, eftersom det är lite enklare att bli av med en annan person än att skära bort en bit av sig själv.

Ibland känner jag mig trygg i ångesten, i brist på andra känslor.. Men jo det är ett sätt, fast det känns som en himla omställning att helt plötsligt se det som.. någon annan än sig själv :s

har redan ett namn för min ångest - nostalgisk ångest (detta har fisken kommit på)