Forumet - Saker ni ser fram emot att kunna äta?

Saker ni ser fram emot att kunna äta?

415 0 17
Idag är en sån där lite ljusare dag då jag kan blicka framåt och fantisera om friskhetens ljuva... sötma?
Jag har bläddrat i ett gäng kokböcker för att hitta inspiration till mitt projektarbete. Ska skapa en kokbok för vegetarianer som flyttar hemifrån nämligen, komplett med näringslära och små tips och trick för att få i sig det man behöver på ett enkelt och trevligt sätt.

Kan tyckas motsägelsefullt att välja att göra en kokbok med tanke på de matproblem jag har, men det har faktiskt hjälpt mig en himla massa med att hitta en bättre relation till maten och givit mig insikten om att det finns mycket gott som jag helt självmant och i onödan har valt att neka mig själv.

Ur detta kokboksfluktande föddes funderingar på vad jag konkret längtar efter att kunna äta. Vad ska jag kunna äta och riktigt njuta av inom så snar framtid som möjligt?

Hmmm...
- Potatisgratäng
- Krämiga pastasallader med pesto, oliver, fetaost och annat fantastiskt
- Lasagne
- Ciabatta med potatissallad och tomat
- Potatisklyftor i ugn med vegschnitzel och mysig sås
- Kladdkaka
- Cheesecake
- Glass
- Kex med starka och krämiga ostar samt marmelad
- Mjukt bröd i alla former och färger

C'mon. Lite roligt är det med en positiv tråd i detta forum? Det behövs ju. Awesome att kunna peppa varandra i RÄTT riktning.

SÅ: vad längtar ni efter att kunna äta i slutändan? (slutändan being när ni är friska, inte när ni har nått den vikt då ni lovat er själva att "när jag är såhär smal får jag äta")
HELL0:

skulle vilja kunna äta allt utan ångest...


Åh, ja. Men man får ta det ett steg i taget, en maträtt åt gången. Jag åt potatis för första gången på flera månader för några dagar sedan, fy tusan vad läskigt det var. Men ganska gott. [smile]

HELL0:

ser mest fram emot nybakat varmt bröd med smör och gott pålägg.


Ja ja ja! Om min mage bara kunde reda upp sig snart så skulle jag äta scones med smör, ost och marmelad varje morgon! Eller... Ja. När jag klarar av att göra det liksom. [rolleyes]

Spana också in:

1111PM:

Skojar du? Det här måste ju vara en av de gladare trådarna på hela ätstörningsforumet! Det var min tanke åtminstone, att skapa ett ämne som fokuserade på framtiden och saker att se fram emot snarare än hur jobbigt allt känns. Konstigt hur saker kan uppfattas...


Jo, jag förstår att det är skrivet i positiv anda, men jag blev bara så ledsen av rubriken. "Ser fram emot att kunna äta"..det beskriver ju verkligen problemet, att ni gärna vill..liksom. Ville inte vara taskig. Men kämpa på, allt lät jättegott, sånt jag äter för jämnan. [wink][blush]
Bell:

det beskriver ju verkligen problemet, att ni gärna vill..liksom.


Precis! Åtminstone vissa av oss, vi som är på väg mot något bättre. Jag hade ju lika gärna kunnat skriva "Saker ni önskar att ni kunde äta?" och DÅ hade det blivit en deppig tråd.


Bell:

Ville inte vara taskig. Men kämpa på


Och jag menade inte att låta så defensiv, sorry 'bout that. [smile] Internet är så svårt ibland, att tolka vad folk skriver och sådär. Man saknar tonläget liksom. [tard] Skall kämpa på som en blådåre. Har haft en bra dag idag och imorgon kanske allt känns förkastligt, men då kan jag åtminstone läsa det jag skrev här idag och veta att ibland är det bra också. [y]
1111PM:

Åh, är det för att du är en sån som kallar folk för ÄS-barn och säger att uppblött toalettpapper inte innehåller några kalorier eller för att du reagerar starkt på den sorgliga situationen en del människor hamnar i? [smile]


Nej jag blev illamående av allt du radade upp, ingenting mer med det.
1111PM:

SÅ: vad längtar ni efter att kunna äta i slutändan?


Jag kan äta allt i dagsläget, men får fortfarande ångest efter en måltid ibland. Så jag ser fram emot den dagen då jag inte längre behöver fundera på om något kommer orsaka ångest i efterhand, och kan äta allt utan någon som helst oro!
Jag kan äta det mesta, det har varit mer så att jag tänkt "Nej, det är onödigt att äta äckliga saker". Har alltid unnat mig det jag gillar, men i liten mängd. Jag önskar nog mer att jag kunde ta tre bitar kladdkaka och mosa i mig istället för att efter en smal strimma tänka: "Nu har jag smakat, det var gott, det räcker". Jag är mer rädd att äta för mycket än att äta vissa "onyttiga" saker.